Äventyret framtiden

Det var Afrikas blå lilja , som var huvudorsaken till att vi gjorde vår vandring längs levada dos Tornos från  Curral dos Romeiros  senaste torsdag. Vi har aldrig gått där tidigare under den här årstiden så nu var det dags att se hur det var ställt med den vackra blå liljan, som också finns i vitt här på ön i förvildat tillstånd. Vi har ju tidigare sett att det finns mängder av plantor av dem längs levadan men aldrig sett dem i full blomning, bara några enstaka exempel.      Det finns ingen möjlighet att ge allt det vi fick se den rättvisa det förtjänar.      Vandringen blev en euforisk upplevelse.      Aldrig någonsin tidigare har jag sett så många Afrikas blå stjärna samtidigt.     Överallt, överallt och överallt igen fanns den.     Den första biten av vandringen var inte den bit som var den mest blommande.     Man märkte bra att det inte hade regnat särskilt mycket just på det avsnittet, marken ...

Det är ett tag sedan jag uppdaterade er om ankungarna. Vi har gått förbi dem med jämna mellanrum, checkat läget och sett att allting är precis som det ska vara. De växer och de mår bra. Idag tog jag kameran med för att visa i bild att allt är bra med de små, som inte alls är små längre...    De gula ankorna har blivit vita och de spräckliga har blivit mörkare...    Även om de inte är små längre så trivs de bäst med att vara nära varandra när det ska sovas... Fast ett par av syskonen var på vift i dammen; den ena höll sig med egen dusch i stort sett hela stunden vi var där. " Bestyret" som vi har kallat den eftersom den alltid har varit aningen vildare än de andra fyra  tog sig vatten över huvudet då vi såg den...  Självklart så räknar vi in dem så vi säkert vet att allt är i sin ordning    Så där ser den ut när den har doppat sig färdigt     Det såg lite tungt och jobbigt ut, men förmodligen var den bara jättetrött och ville sova   ...

Idag visste jag inte alls vad jag skulle skriva om här på bloggen. Inte av den anledningen att det inte finns material, utan problemet är av helt annat slag. Jag blev som åsnan mellan hötapparna för att jag har för många hötappar att välja emellan och så blev det som det blev. Jag sökte upp en helt ny hötapp istället och låter de gamla ligga där de ligger. Jag tar er med på vår vandring från  "vårt hål" i väggen, ca 2 km hemifrån oss.  Jag har skrivit om Sopronto redan tidigare HÄR Det är jag som har skrivit Sopronto ( betyder Andrum) över dörren som inte har någon skylt utan endast reklam för en hel del annat. Det syns att det är en liten livsmedelsaffär om man vet om att det är det. Men det är lättgjort att gå förbi. Lokalbefolkningen hittar dit och vi är ju lokalbefolkning vi också nu så självklart hittar vi dit 😊😊.  Att de kanske inte tycker att vi är det ännu är en annan femma men de börjar känna igen oss och ser glada ut när jag stiger innanför dörren och säger g...

 Vi gick förbi och råkade titta upp. Sen brast vi ut i skratt.  (Någon, två trappor upp och med liten balkong, har humor)  "Vaffor gör de på detta viset"? Det är första gången vi har sett att man längs en gränd har ställt ut vattendunkar vid varje grind.  Det här är i slutet av gränden, det fanns flera flaskor där. Förslag på varför? Jag har inget säkert svar men det kan ju vara roligt att spåna lite...      Alla sätt är bra förutom de dåliga. Det gäller att ha fantasi och att ta vara på                         Blompinnen är av det stadigare slaget     En annan fason på samma tema (återvinning)        Paus i musicerandet. Instrumenten vilar ...     Dom med fötter vilar de också.      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira