Äventyret framtiden

    Vi gjorde en liten avstickare mot ankdammen igår . Men det var sovtid 💤, så vi gick. Sussa sött!  På vägen tillbaka tog vi vägen förbi de små igen och nu var det verkligen full fart. Det är faktiskt ingen lätt match att fånga de små livliga på bild. Än simmar de hit, än dit  med små snabba rörelser. Helt tydligt var det att ankmamman ville ha dem till ett lugnare ställe, bort från springbrunnarna som båda var igång. Pappan låg uppe vid det lilla huset och sov. Det tar på att vara småbarnsförälder     Så där ja, nu har hon dem äntligen på ett och samma ställe där vattnet är lite grundare.     Men ett av syskonen är ett litet bestyr... Den lilla från igår som klättrade på stenar och undersökte rostiga krokar drog iväg på egna äventyr igen bort från syskonflocken. Hej världen, här kommer jag!  Upp på stenen skulle den förstås där mamman stod. Det finns tydligen mycket gott att plocka i sig bland de gula blommorna som har fallit ner från träden runtomkring     Plask! Så där ja, nu var

Jardim municipal, Stadsparken  i Funchal, eller rättare sagt vi gick förbi, vi går för det mesta tillsammans.  Jag ska ta er med in i parken på ett mera ingående sätt en annan gång,  nu gick vi bara förbi och sneddade lite grann igenom på väg mot andra mål.                                    Statyn i dammen är så charmig eller hur?   - "Karin, ser du myskankan där uppe vid kanten?" undrade Uffe.  "Det ser ut som om den just har värpt och har ett ägg under sig". Naturligtvis så rusade Karin till med kameran i högsta hugg,  lämnandes den vackra dubbla vallmon hon just hade fotograferat.  Det Uffe tyckte att såg ut som ett ägg, vilket jag också såg det som  innan jag sög in "ägget" med kamerans hjälp,  visade sig vara några före detta ägg ,  mjuka gulliga och sådana där som får igång en viss kvinna på ett alldeles speciellt sätt.  Hon blir som smör på en het sten, hon smälter och börjar nästan tala som i tungor.   Mamma Anka var trött och sov sött men två av

Det blev alltså en del till, nummer 5 Jag är tidsoptimist och tror alltid att jag ska hinna med allting på en och samma gång men så blev det inte alls när det gällde vår levada-vandring denna gång.  Det finns så mycket jag vill berätta om och visa er och då får det ta tid helt enkelt.  Och tid är egentligen det enda vi har eller hur? Så snart vi hade passerat den lilla vägtunneln ( del 4) så såg vi denna protea som jag tror heter " Waterlily",Leudadendron Strobilinum.  Proteasläktet är stort och det är lätt att ta fel på de olika sorterna som är  mycket lika varandra så jag säger tror den här gången  men jag  känner mig nästan 99 procent säker på att det är en sådan. Ursprunget är afrikanskt.     Till vänster i bild finns en privatträdgård med hus som vi har sett att  man har fixat upp ordentligt under de senaste åren.  Tidigare var den inte alls lika omskött som den är nu. Det är en fröjd att se när något förnyas och förbättras.  Grannen direkt efter det stället heter/hett

Hej hopp, nu ska vi vandra vidare längs levadan igen! Hoppas att ni vill följa med idag igen! Hoppas också att helgen har varit bra för er allas del! Vi gick precis över en bilväg i del nr 3 och jag bar med mig en liten blomma,  plockad och överlämnad av Uffe, när jag lämnade vandringen senaste gång.  Blomman har ett så vackert namn som Rose evening primrose på engelska,  Oenothera rosea på latin och på svenska dunört.  Den ingår i nattljussläktet och familjen dunörtsväxter.  Familjen är bamsestor och innehåller ca 200 olika arter i hela världen.  I det här skedet av vår vandring växlade vädret om till soligt igen  efter att ha varit lite disigt och dimmigt.  Vi kände oss som glada vandrare En hel sluttning lystes upp av gula vackra blommor 😊  Synd att jag inte tog bild av sluttningen utan bara av ett enda exemplar  Cytisus striatus, portugisisk ginst, Portuguese broom.  Men ingen fara, jag gör det nästa gång.  Ginsten är invasiv så den försvinner nog inte i första hand.     Det var