Äventyret framtiden

    Det är längesen jag hade tid att ta er med till bilmuseet i Malaga.     Nu är tanken den att jag ska fortsätta med mitt eget veckotema "Vintage" och visa     er bilar, kläder och annat som finns att titta på där. Senast jag tog er med dit var     den 14 juni.     Tiden har bara rullat iväg och rullade gjorde också bilarna på bilden ovan med början år 1923.     Den till vänster är en Hispano Suiza, spansk bil kallad "Torpedo Barcelona Tourer"     ( 4 cyl. 59 hp 3000 cc. Tipo 30)     Hispano-Suiza var ett spanskt bolag som tillverkade luxuösa bilar men också racerbilar.     Bilen till höger har jag dessvärre inte några uppgifter om alls. Det är mitt eget fel, jag har     förlagt dem eller så missade jag dem när jag väl var på plats.  Men vacker är den i alla fall     för att inte tala om "trasorna" som visas på sidorna om och emellan bilarna.         Uppdatering: Plötsligt så händer det!  Jag hittade namnet på bilen till höger (i fel

    Jag avslutade mitt förra inlägg med att lägga fötterna högt upp i luften och där fick de vara ett tag     Lite hjälp att få dem riktigt högt upp gav Norwegian ( nej, jag har ingen provision eller några     reklampengar att vänta ) på vägen till Teneriffa, dit Uffe hade bokat oss redan för rätt längesen     Jag  medger att det kändes lite fånigt att resa till värmen och solen när vi hade det lika varmt     och soligt här hemma, men nu är det som det är.     Resan var betald sedan länge och med facit i hand,     så är det bra att koppla av en bit hemifrån, det vet vi båda av erfarenhet.     Det är så lätt att säga ja, när man ska säga nej, då man är på hemmaplan och     överallt ser man saker som "måste" göras.     Flyget blev försenat redan på Arlanda så vi kom fram efter midnatt till hotellet Santa Barbara     som ligger på Golfkusten ( byn heter Pueblo Primavera)     Vi öbor är vana med att resorna blir långa. Först ska man stiga upp i tidig timme för

    Fortfarande kläcks det nya fågelungar i naturen....     En liten rund bofinks-dunboll satte sig på gräsmattan och bara tittade sig omkring,     totalt aningslös om "jaktplanen" (sparvhökarna) som far av och an i luftrummet här varje dag.     Där satt den länge och väl, vilket förstås betydde att jag höll mig i närheten     som personlig vakt ett tag innan den     fladdrade vidare i livet; till en början in i den torra schersminbusken.     Sedan såg vi den litet här och litet där men då i och med beskyddande omgivningar.     Tur det, för jag hade annat att göra än att vakta små dunbollar.      I söndags tog vi ner utställningen tillsammans, alla tre (+ ett par makar),     som har varit med om den.     Min tanke var att jag skulle ta bilder men hur det nu gick till så var jag rätt tanklös...     Kameran kom inte ens med på det "äventyret".     Sedan avslutade vi vår gemensamma sommar med en liten lätt middag, där vi kom överens     om att vi fo

    När man som vi, har jobbat från tidig morgon till sen kväll under femtio dagar i ett kör,     så blir man aningen trött rent mentalt.     Det smyger sig på mot slutet av säsongen. Man blir lite urlakad     Man är hela tiden på gång, lite i givakt, för att allt ska fungera     så tillfredsställande som möjligt för de gäster som kommer.     Så när man stänger är man fortfarande aningen på gång, men med bromsarna påslagna     Det gnisslar lite grann innan man har landat ordentligt. Ungefär.     Vi är fortfarande på väg ner till landningsbanan men snart står vi "stilla" igen.     På måndagen städade vi, trimmade gräs som inte har trimmats tidigare på grund av torkan     och eldfaran, men efter det så bara var vi och bara kände efter hur det är att vara ledig.     Vi njöt och åt upp den allra sista glassen vi hade i frysen.     I går tisdag tog Uffe åter tag i trimmern och jag tog tag i trädgårdslandet där jag hade vackert     sällskap. Färgkullan drar t

..många varma vindpustar senare Ibland blir det inte alls som jag har tänkt mig. Jag har förstås tänkt skriva blogg och har också gjort det i huvudet ett antal gånger men när jag har satt mig ner framför datorn så har antingen inspirationen flugit sin kos eller så har jag varit för trött. Att läsa andras bloggar har bara inte blivit av men snart så blir allt normaliserat igen. Nu har vi bara två dagar kvar av öppethållningen i sommar. Märkligt nog så är det så. Jag tycker ju att vi nyss öppnade med vernissage och plötsligt så är det dags för folk att komma hit och hämta sina konstverk och hantverk som de har köpt. I morgon är sista dagen för den här säsongen. När jag tvättade ett antal av våra arbetsskjortor idag så insåg jag att nu är det bara att lägga undan dem till nästa sommar. Många gäster har skrattat åt vårt klädstreck där skjortorna har hängts på tork under sommaren och undrat om vi har ett fotbollslag inackorderat I år har det varit skönt att byta skjo

    3 mm regn och spännande molnformationer fick vi i går kväll...     Eller rättare sagt så kom hälften av de tre millimetrarna först och sedan resten under natten då     vi hade somnat till Tors hammarslag i söder    Äntligen får vi säga och känna tacksamhet för. Nu är det åter varmt och kladdigt, solen skiner, men    en första början är gjord att bryta högsommarhettan. Ett åskväder måste nog ytterligare till innan    vi får en s.k. normal sommarvärme igen.  Men vilken lyx att ha regnvatten att vattna tomater    och gurkor med idag. De småskrattar så det nästan hörs i växthusen...Ah, himmelskt vatten!      Andra glada är vinbergssnäckorna som visade sig på gången i morse.    De har varit "borta" sedan midsommar, då ett litet regn föll .    Fördelen med torkan är att mördarsniglarna inte har visat sig alls, så nu får jag räkna med bråk..    Eller rättare sagt,de får göra det, för jag har vässat saxen. Ikväll blir det en rejäl omgång som    väntar de

Nu kanske någon av er rycker till lite grann när ni läser rubriken? Nej, jag tänker inte alls skriva om gaser och magproblem utan något helt annat... Vädret börjar påverka, tycks det som. Ständig sol, ständig blåst, ständigt hett (både dag och natt) tar ut sin rätt. Tror jag. Alla björkar är bruna och tappar sina löv, gräset behövs inte klippas alls, för det går av av sig självt Varför skulle annars damen som kom in genom cafédörrren, vara rent av oförskämd redan vid första steget över tröskeln? Hon kom hit för att klanka på oss, på allt och ingenting. Nej, vi känner henne inte alls och hon har inte varit här tidigare Men missnöjd var hon så mycket hon bara orkade vara missnöjd. Hon hade tydligen satt det i sinnet redan innan... Det var en gång ett blomland.... -"Bullarna? Är de förr-gårdagens eller gårdagens?" -"Ursäkta, men vi har alltid dagens." -"Nå, vad kostar de då?" - "2 € styck (stora bamsingar, eko). Fnys och stön