Äventyret framtiden

    Ja, så heter den gröna vildpapegojan/munkparakiten som vi blev bekanta     med när vi kom till El Palo (Malaga ) i februari i år.     Vanligtvis så är det duvor som blir vår första bekantskap på en ny plats     men inte den här gången.     Charmig och till synes smått uppstudsig i sitt lynne är denna Kalita som den kallas i folkmun.     På latin heter den myiopsitta monachus.     Jag blev helsåld när jag såg denna lilla syd-amerikan som den egentligen är från första början.     Duvorna hade inte mycket att säga till om. De höll sig på bekvämt avstånd om det hettade till,     vilket det gjorde nu och då. Öronbedövande! Den här lilla sötnosen vet sin plats och det med     besked.     Vi träffade på dem i Malaga också. I en turistbroschyr stod det att man skulle skatta sig lycklig     om man fick se den lil...

Wilhelms fotografi "Mormor, får jag låna din kamera?" viskade Wilhelm till mig igår när han fick se Tajgersson utanför fönstret. Jag kom på mig själv att viska tillbaka. "Jo, det får du, givetvis". Så knäppte det till några gånger och så viskade W. igen: "Coolt, jag har aldrig sett en levande ren tidigare i hela mitt liv (7 år)". Han såg fundersam ut när jag berättade att det inte var en ren utan en rådjursbock. Sak samma ungefär. Sen bakade vi bullar. Wilhelm ville ha den större delen av degen; jag fick den mindre 13 bullar åt Uffe och 18 bullar åt Wilhelm. Rättvist enligt sjuåringen. Sen avsmakades bullarna ( Uffes)  av de båda kumpanerna och gavs högsta betyg... De är utsökt goda (W.:s ord). Jojo, någon ville ha en bulle till! Det är väldigt givande att vara tillsammans med en sjuåring, vill jag lova. Mitt under bakandet funderade han högt om vad jag ska göra när jag är död. "Ska du baka bullar åt änglarna då, mormor...

    När flugorna vaknar till liv på vinden och fönstret blir prickigt..     När flugsmällan får dansa sig varm....                     När Wilhelm hittar ""Kör sakta Lekande barn"-skylten liggandes på marken                och försöker få den  att stå stadigt igen efter plogbilens framfart under snöiga dagar,                men det inte lyckas för att marken fortfarande är isande kall och hård                 När snön gnistrar till innan den smälter bort i det lätta regnet....         När det ogjorda som har gömts i snö kommer upp i tö (här finns att göra, fjolårsgräset ska bort)     När dimman ligger tät över nejden...    När tomatfröna har grott och små plantor titt...

Jag börjar tro att jag, liksom Sisu-Taina trodde om sig själv härom dagen, att hon hade fått en härdsmälta, när hon plötsligt skriver blogginlägg på blogginlägg efter att ha hållit en längre paus. Något sånt har hänt med mig också men det är väl som med så mycket annat här i världen,  det gäller att ta vara på ilet medan det pågår. Är man antingen on eller off så är man och nu just är jag ON. För min del tänker jag hålla ett eget vintage-tema en dag i veckan, ett tag framöver så jag hoppas att On-knappen hålls på plats och inte får något annat för sig, för i mitt bildarkiv finns det många vintagebilar och -kläder med mera att visa efter vårt besök på bilmuséet i Malaga. Alla bilar och övriga saker som finns där tillhör portugisiska Joan Magalhaes. Samlingen är jättestor, bara bilarnas antal är ca 100 st. Ett stort utrymme behövdes och hittades just i Malagas f.d. tobaksfabrik från år 1927. "Delphos"-dress  och  "Horseless"     Den här...

Vi har varg på Åland just nu. En varg som troligen är på väg österut igen, därifrån den kom över isarna för några veckor sedan. Vi brukar inte ha varg här alls men för kanske trettio-fyrtio år sedan minns jag att man hade sett varg en vinter när isarna låg tjocka och det var lätt att ta sig hit och hälsa på. Fast ingen trodde på dem som hade sett vargen... De här sötnosarna sade inte ett ljud alls Nu har man tagit bild på den här vargen,  när den vandrade över Vargsundet. Givetvis så sökte den sig dit, mera lämpligt ställe rent namnmässigt kunde den ju inte ha hittat Den kanske också passade på att gå en sväng till  Ulfsby och Ulversö? Jag tror att den har varit lite överallt och rekognoserat läget En varg kan röra sig 40 km per dag, så Åland är som en fjärt i rymden att springa över, även om det blir lite kors och tvärs i jakten på en vargflicka. Och en sådan finns ju inte här, har jag förstått.  Den här låtsades som om vi var luft Nej, Åland ...

    fångade min blick redan när jag gick på trottoaren mitt emot, på andra sidan gatan.     Tanken flög genast genom mitt huvud att skulptören som har gjort den statyn är skicklig.     En stund senare hade vi gått över gatan vid grönt ljus och så stod vi där vid kvinnan     som lyfte upp det lilla barnet mot mannen högre upp.     I nästa ögonblick stod jag plötsligt på barrikaderna!     " - Varför lyfter hon upp barnet så där? "     Jag kände mig nästan arg.     " - Vad är det hon lär barnet? "     "  -Så underdånig får man väl inte vara en man? "     "  -Vad vill skulptören säga egentligen? "    Jag visste förstås att statyn visade en annan tid då livet såg så ut för de flesta kvinnor...    men ändå!  Jag skrattade åt mig själv.     Statyn och dess mästare hade fångat en iakttagare med hull och hår...

"Ägget"/ " The egg" En lite annorlunda påskhälsning blir det från min sida i år. Istället för blommor och blad så blir det ett par bilar! Jag är förtjust i gamla bilar (Uffe med)  och när vi var till Malaga passade vi på att gå på Bilmuseum ! En hel dag ägnade vi åt gamla bilar, kläder och lite till. Ett underbart museum och som ni förstår så har jag tagit många bilder som jag kommer att visa lite nu och då Ägg-bilen heter egentligen Fuldamobil och är av årsmodell 1955.Namnet kommer från Fulda. Bilmärket föddes där 1951 och levde så länge som till 1969.  Titta bara på detaljerna! Baklyktan är väl för härlig? Gångjärnen!    Jag kan tänka mig att tuffa på i det här charmiga lilla Ägget.  Backe upp och backe ner.    Trycker jag gasen i botten kan jag komma upp i 80 km hastighet.    På den tiden det begav sig så fanns det rätt många som ägde en "Ägget". Fyra personer    fick plats och man kunde även göra...