Äventyret framtiden

Tingsplatsen i Kvarnbo, vid kyrkan     Det är bara att inse fakta, var min tanke när jag tog bilen och drog iväg till Saltviks kyrka senaste     lördag där det skulle bli ett återseende mellan konfirmander, lillvärdinnor och prästerskap.     Det har gått 50 år sedan skriftskolelägret!     Otroligt! 50 år, ett halvt sekel! Där fanns också en kultplats en gång i tiden Handelsplats Att vi hade vår  mötesplats i Saltviks kyrka var förstås naturligt för det var där konfirmationen gick av stapeln.  Lundell var präst och Joe Brandt adjunkt, numera präst sedan länge. Joe var nygift med sin Pirkko som övade sång med konfirmander vid olika tillfällen. Vi bodde i Rangsby skola på gångavstånd från kyrkan  och vi hade innerligen roligt och trivsamt fast det i väven förstås fanns inslag av allvar och många funderingar runt kristendomen och livet i allmänhet.  Själv var jag redan konfirmerad sedan...

så svårt det kan vara att få ändan ur vagnen ibland. Många gånger har jag tänkt visa fortsättningen på utställningen Kalevala  i Eckerö Post o Tullhus, den som jag började visa redan här Men livet är intensivt, det händer saker hela tiden och en ann har svårt att hänga med i svängarna Plötsligt så finns det hur mycket som helst att skriva och berätta om men en sak i taget som det heter.... Några fina hantverk som föll mig i smaken särskilt mycket vill jag dela med mig av åt er Konstnären bakom de handsnidade fåglarna  är Synnöve Nordström (Alandia Birds)  Hon har en mästerlig hand som kan göra dessa fåglar så  naturtroget, ett öga som ser dem som de är. Här ovan kniphonan som slog sig ned på vattenmoderns knä, den flicka som Ilmarinen förvandlade till en skriande mås (Bilden av måsen blev som den blev.... )😐     Så här fick hon till  göken som gol för Väinämöinen     och så Tuoneälvens svan ...

Vi tog Wilhelm, det yngsta barnbarnet med oss och for till Eckerö för att titta på konsthantverksutställningen Kalevala igår fredag. Idag regnar det välsignat mycket, regnet är behövligt i allra högsta grad och utearbeten kan man glömma bort på några timmar så jag passar på att ta er med på utställningen Eller åtminstone på vissa delar av den..... Det finns väldigt mycket fint att vila ögonen på, att ta in och låta sig inspireras av På bilden ovan ses Hanna Wiik-Rosenqvists "Vy över Kalevalaland", handtuftad i ullgarn. (För att hämnas på Kalevalas folk har Pohjas härskarinna stängt in solen och månen i berget)    Sofia Sand, studerande    har förfärdigat   "Gammelgäddan i vassen"    där näckrosor blommar på    vattenytan    Gammelgäddan återkommer många gånger    i Kalevalas historier.    Av gäddans käkar byggde    Väinämöinen en kantele    och spelade vackert ...

Ja, vad gör man dagen efter att sommarcaféet har stängt för säsongen? Efter sju härliga veckor med stammisar och nya gäster, förväntas förstås att man ska sova som en liten gris. När man äntligen kan och ingen väckarklocka pockar på att man ska stiga upp och baka kakor, bullar, pajer och bröd till caféet. Men så fungerar det inte alls. Kroppen är van att vakna, att stiga upp och att komma igång.... Huvudet hänger inte riktigt med, man är småduven och i dimma tycks det som.  Inte ens morgonkaffet väcker en ordentligt, man är på sätt vi lite som dagen efter Det känns omtumlande på något sätt Jag gjorde en liten ansträngning att få något "vettigt" gjort men gav upp nästan genast Mitt JAG ville inte....Inte idag, idag ska du vila med betoning på VILA. Jag lyssnade inåt och det var bara att följa den manande rösten, så medan Uffe var till stan på ett läkarbesök tog jag en liten runda i trädgården och sög in allt det vackra, allt surrande, allt fladdrande  ...

Jag såg ett tv-program här om kvällen "I jakten på Gud med Morgan Freeman." Allt detta i väntan på att få se på ett mord i Midsomer, byn där det mördas glatt och hejvilt i all hemtrevlig härlighet. En ganska skön avkoppling det också. Morden alltså.😉 De är så många att man inte kan ta dem på allvar ens. Befolkningsantalet i Midsomer torde vara i farozonen rejält och bygden i utdöende om man tänker på hur många som går åt i varje program. Nå, nu till jakten på Gud.. Jag har min egen förvissning och mina väldigt personliga tankar om varandet, om andlighet, själ och gudomlighet, men tänker inte ge mig in på att berätta för omvärlden om mina tankar desto mera. Alla blir vi förhoppningsvis lyckliga på vår egen tro,  fast det är  intressant att vi kan se så olika på saker och ting som vi de facto gör. Mitt i programmet, när man berättade att muslimerna tycker att böneutropet är det allra vackraste ljudet man kan höra,  brast jag ut i skratt och kände mig snud...

   när jag smyger mig ut från caféet och en sådan stund infann sig idag.    En lång rad veteranbilar gjorde oss äran att besöka Pettas café.    När alla bilägare hade fått sitt kaffe och sitt dopp greppade jag tag i kameran och    tog en liten runda på parkeringen efter att jag hade frågat lov om    att få visa världen deras vackra bilar här på bloggen     Vår egen gröna Toyota, Virtanen, stod i bakgrunden men dock i gott sällskap     Det är inte ofta vi ser en sådan bil på vägen ner mot byn...highway till trots 😉     De gör sig bra mot den gamla stenladugården eller hur?     Jag kan inte annat än att bli glad och snudd på nostalgisk när jag ser de här bilarna     Kända bilmärken är de säkert för många av er som läser min blogg....     Jag är tyvärr inte särskilt kunnig själv men jag tycker att de är vackra.     Det räcker väl långt?...

Vi har redan haft öppet några dagar i caféet och jag märker att jag inte hinner med som vanligt här på bloggen. Midsommaren är över för det här året, fåglarna formligen sprutar ut ungar och vi matar på oförtrutet för sommaren är kall så här långt          Hackspettarna brukar ha tagit ut sina ungar den här tiden redan, men inte i år          Hit flyger de i skytteltrafik och tankar näbbarna fulla av talgkorv innan de flyger          vidare till sina ungar, som vi väntar på att få se vilken dag som helst.      Som vanligt har vi många ekorrar här till både vår glädje och till våra cafégästers glädje      Det är ingen större rusning ännu men ändå i lagom takt för att också vi ska komma igång      och bli varma inför högsäsongen. Man är alltid lite ringrostig i början    Blommorna avlöser varandra i rasande takt och ändå i...