Gränd-nytt

Livet går sin gilla gång men lite har jag att berätta om vad som händer här på gränden. Egentligen händer det ju massor hela tiden. Så är det för min del och så har det alltid varit...RIM -bygget tar jag en annan gång. De är verkligen flitiga myror där även om det är semestertider. Jobbet stannar inte av..

 

En liten fotboll föll ner igen! En till av de förlorade bollarna hittades, troligen, av RIM-killarna. Lill-Ronaldo var nästan andäktig, sprickfärdig, ja euforisk och när han fick se mig på lördagsmorgonen så sparkade han alla bollar mot mig i tur och ordning med ett stort leende, tenho três bolas, jag har tre bollar! Den vita flög över muren. Men en kille med pigga fotbollsben var snabb som vinden och hämtade hem den igen. Han behöver en fotbollsplan den killen! 

Det är så kul, för vi försöker verkligen prata portugisiska med varandra nu. Vi har ju en deal. Barn i språket som vi är, både han och jag, så lär vi oss av varandra. Boa boa! Jag kan lite mera på ett mera "lärt" sätt, han kan mera på det sättet som jag gärna vill kunna, det spontana. 

Ok, det blir nog lite nepalesiska och åländska inblandat i det hela, lite engelska.. Jag vill inte rätta honom med det jag kan. Tenho três bolas de futebol, så ska det egentligen vara men ... Det är inte viktigt alls. Vi förstår varandra med hjälp av alla våra språk och så kroppsspråket som är det mest förnämliga av alla språk. Vi kastade mjukdjur mellan terrasserna en dag...en märklig figur kom flygandes helt plötsligt och naturligtvis så vaknade barnet till inom mig. Till och med Uffe kom igång och använde sin brukbara vänster. Jisses så bolldjuret flög. 

Sen fick han tomtar på loftet... 😀och en rörd Karin såg att pusslet fick plats i bolliga vrån🥰 Gullunge! 

Här spelar inte bara tomtarna fotboll, utan även änglarna. Jag tog foton av lilla D när hon med änglavingar kickade fotboll tillsammans med Lill-Ronaldo. Jag gav fotona till hennes föräldrar och har dem inte längre men bedårande var hon, med rosa klänning, rosa tossor och rosa änglavingar till ett svart lockigt hår och ett härligt temperament där fotbollen for som en liten raket tillsammans med tossorna som tog samma väg Temperamentos! Till och med änglar kan kicka fotboll i det här landet.  

Vår gränd-Grua (lyftkranen) har fått sällskap men längre ner mot hamnen till. Det är bara att konstatera att vi bor i en bygg-boom-stad. Byggjobb tycks det finnas gott om, vilket jag är väldigt glad för. Den här vyn får vi se ett tag framöver gissar jag. Undrar vad som komma skall? Inget förvånar mig längre, ett Funchal i stor förändring är på kommande. Det gamla försvinner. Jag är inte helt med på noterna men vem bryr som om vad jag tycker? Ingen gör det men Karin tycker att man ska lyssna lite på henne också. 

Låt inte allt det gamla, vackra försvinna, det som turisterna kommer hit för. Snart är vi, kanske redan är, som Teneriffa, Mallorca, Malta, Kap Verde och alla de ställen där lokalbefolkningarna känner sig undanträngda, de som är grunden till det goda, äkta. De som försvinner i jakten på grund av den profithunger de har, de som redan har ...Tänk till lite nu innan det är för sent. Givetvis så måste hus renoveras, förnyas men ta inte bort charmen, det äkta madeiranska. Det är ju ingen vits att fara utomlands och inte veta i vilket land man är för att det är likadant överallt. 

Uj, nu flög jag upp på barrikaden igen. Jag är nog född revoltinna...fast det är nog första gången jag skriver det ordet, men någon gång ska vara den första, kanske det rentav är på tiden. På Åland kunde man gå upp till Självstyrelseborgen och söka reda på ministrar och övriga överhuvuden, sätta sig på respektives skrivbord och inte rubba rumpan innan man hade fått dem att lyssna. Var har  Miguel Albuquerque sitt skrivbord? 

Uffe har fått bukt med Kaffekvinnan som absolut är en kvinna för det står ju t.om. på henne att hon är det. Dinamica...hon har temperament som en italienska hörde jag någon i min omedelbara närhet mumla. En gång till blev hon avkalkad och det gillade hon. Finlir handlar det om. Hon ska skötas med varlig hand och någon puff i sidan ville hon inte kännas vid fastän jag nog försökte ett par gånger..hon bara fnös åt mig, jag hörde det tydligt som ett ångande ljud😉

Hon är tydligen en mans kvinna, hon också😊...fastän jag hade mina fördomar om att karlar inte kan hantera kaffe-kvinnor. Förlåt då....😐

                   

Tack Anna, tack i himmelen som man säger i Jomala på Åland. Nu ska vi njuta och tänka på er i Ourique  i Alentejo. 

Många varma kramar till er båda!

***********************

Jag har de facto inte kommit mig för att ta foton av den mat vi har ätit på ett tag. Jag brukar ju ha ett matligt inlägg nu och då, ta foton.

 

Så bara för ordningens skull: 

Vi har ätit thailändskt med vänner.  Jag åt en Thai Pad med räkor och nudlar. Mycket gott!

Vi har ätit nepalesiskt tillsammans med andra vänner. Jag åt en kycklingrätt, men minns inte namnet

Mycket gott var det med, även om jag lämnade ganska mycket ris kvar på tallriken. 

Jag gillar både thailändskt och nepalesiskt..

Båda dessa gånger har vi varit på restaurang

Hemma har det blivit mera åt det portugisiska hållet däremot

1.Rökt grisläggs-gryta med massor av lök, kål, örter, morötter och bönor. Uffe gav 10+ åt kocken!

Långkok är långkok..maten blir goood! Jag lagar flera måltider samtidigt. Bra att ta fram-mat.

2.Kycklinglever med lite bacon och massor av lök, blomkål och tomater. Uffe gav 10 åt kocken! 

Hon sög i sig..

3.Majskolvar..rakt av med en liten klick smör till. Där blir det alltid 12 + från oss båda

4.Rökt lax, jag gav 10 + åt kocken som är en mästerlig rökare..nypotatis o en sallad på chilipeppar, tomater och groddade mungbönor. (BP, det är INTE spermier)😉 

5.Matrester. Uffe gav 9 + åt kocken😉. 

Till allt detta förstås grönsaker, vi är ju freak

Vi är allätare och jag testar mig gärna fram i det portugisiska köket eftersom det är här vi bor och det är här vi hittar de rätta råvarorna. Mycket påminner om den mat vi åt tidigare då vi bodde på Åland. 

Det blir roliga och intensiva diskussioner med flera av våra vänner som inte äter lika allsidigt som vi gör. Jag brukar skämta och säga, att helst så ska maten inte ha ögon, ben, fötter, tungor, skal, inälvor eller svansar...helst ska maten vara en filé på osynliga ben. Vi som är både fiskare och jägare (jadå även jag) i grunden ser på maten på ett helt annorlunda sätt än många vi känner. Så kul vi brukar ha och högt i tak är det som alltid. Skrattsalvorna rungar. Naturligtvis så anpassar jag maten efter gästerna när vi bjuder...det finns alltid alternativ att ta till. Ingen ska gå hungrig från vårt matbord, vilket inte har hänt vad jag vet. Jag serverar varken fötter, svansar eller ögon...  

Mitt i allt så stod den bara där och lutade sig mot insidan av grinden. Abóboran. Vem hade lagt dit den? Jag frågade men den teg som muren..Nu vet jag, jag blev lite Sherlock Holmes..tacknämligt är det när maten bara kommer till oss och säger att varsågod, ät upp mig!  

Ja, jag äter upp den, lita på det.🤍 Många gånger måste dock till. Uffe får äta matrester😊 Han vill helst inte ha pumpa 

Det kom ett kort från goda vänner på Åland. Gunilla och jag har känt varandra sen vi var en tvärhand höga och har hållit kontakten genom alla år, vi kommer ihåg varandra till födelsedagar och till helger. Men postgången mellan Åland och Madeira är lite speciell. Julkortet vi sände till dem senaste jul ( redan i oktober) kom tillbaka i mars/april, födelsedagskortet som sändes samtidigt inför den 10 februari, kom aldrig tillbaka och aldrig fram. Vi hade förstås kontakt via nätet..I slutet av maj sände jag det returnerade julkortet för -23 och ett nytt julkort för i år, (jag är ute i god tid alltså) och ett födelsedagskort på nytt i efterskott. Den 18 juli fick de samtliga kort i ett och samma brev. Lite snabbare kom det här kortet fram till oss..den 30 augusti. Det är lite spännande det här med postgången. 

Ibland var det bättre förr. 

Ha en fin fredag alla!

                                              Revoltinnan Karin Eklund, Funchal, Madeira