På väg mot La Vie, fortsättning

 Jag slutade vår vandring mitt i , när vi hade ärende till La Vie den 3 juni..

Vi hade gått förbi Valhalla som jag visade i Skyltsöndag / 422

när vi snart hade nått slutänden på rua Santa Luzia. Härliga små planteringar fanns det lite överallt

 
    Hortensia är populärt här, finns överallt på ön.

    

   Att det är säsong för papaya går det inte att ta miste på...

   

                      Vi gick förbi en kyrka av något slag. Faktum är att den såg väldigt öde och oanvänd ut
         

    Tja, det är inte lätt att förstå när man inte begriper...🙃
    Troligen betyder det någonting helt annat än vad DepL får det till ( kort med timtaxa) . 
    Tisdag kl. 16.30- 17.30
    Torsdag kl. 19.00 till 20.00
     Cartorio betyder notarie, horario betyder schema men slår man 
     ihop orden och ber om översättning så blev det alltså kort med timtaxa.

     En liten stund senare prövade jag samma översättningsprogram igen som plötsligt hade kommit på
     andra tankar
     Cartório horário betyder, nu allra senast:  Öppettider för registratorskontoret. 
     Mycket bättre. Om jag väntar en stund till så kanske jag får en annan översättning? 

    Så står det på skylten som finns på väggen under stora klockan.
    Nej, jag var inte alls intresserad av att gå in där, bara allmänt nyfiken på vad saker och ting
    är till för och vad de betyder. Språk är allt annat än tråkigt och översättningsprogram 
    platsar bra i den kategorin de med.
     


    Här någonstans kom en kvinna och en man gåendes uppför gatan som är rätt så brant.
    Vad är nu inte brant i den här staden? Hmmm...Hon stannade oss och började prata med oss, 
    först på portugisiska, sen när  hon insåg att vi var riktiga hyvelspån på det så tog hon till engelskan.
    Där stod vi och pratade om dittan och dattan, hon frågade var vi kom ifrån och hon berättade att 
    de båda, mannen och hon var från Venezuela och hade bott i Funchal i ca ett år. 
    Vi tog i hand och presenterade oss. Vicki hette hon och så hoppades vi förstås på att ses igen. 
    Kanske på Valhalla? Så sade vi hej och gick neråt medan de gick uppåt, stånkandes och pustandes
    med plastkassar i båda händerna, de hade varit och handlat...(varför har inte folk ryggsäckar?) 
    Här bär de flesta på välfyllda plastkassar så händerna vitnar,
    armarna blir långa och ansiktena röda.  🥵
    Det sista vi hörde var att hon ropade åt sin man "Finlandia" med hänsyftning på oss båda
    Jag älskar spontanmöten och människor som bjuder på sig själva så där bara. 
    Mera Vicki-människor åt folket! 

   

    Det måste ha bott väldigt korta personer innanför den där dörren ...
    Sen bestämde vi oss för att ändra riktning...
     
     

    Men först stod vi och tittade på det stora huskomplexet på den ena sidan av rua Santa Luzia
    Ett så vackert hus i stort förfall. Det lär vara den katolska kyrkan som är ägare.
    Gör någonting för bövelen medan tider är.! Sälj bort och låt någon med slantar på fickan rusta upp...
    så gick våra diskussioner...
     
    

   Men vi insåg nog att vi knappast blir bönhörda, så vi vek av till höger. Vi tog en annan liten gata
   Vi såg ett litet trähus av lite annorlunda slag i anknytning till någonting stort i betong..
   Nej, jag vet inte alls vad det har varit eller är..Knappast en snickeboa? 

   

                                  Några vackra detaljer måste förstås tas med hem via minneskortet.


    Vi kom ner för backen till höger i bild...
    Jag stannade till och tog foto av den gamla järnvägsstationen. Gatan heter rua do Comboio, tåggatan..
    Ja, det har funnits ett tåg på Madeira som har gått just härifrån upp till Monte.

   

Nu för tiden håller man på att renovera den gamla tågstationen uppe i Monte. Men mera om detta en annan gång, nu var vi på väg till La Vie. (Jag försöker bara hålla mig på spåret 😉)

Ja, sen blev det som det blir med oss båda. Vi tar omvägar och det får jag ta en annan gång. Ibland blir vägen till La Vie mycket längre än vad den egentligen är om man går den rakaste enklaste vägen. Men vem vill det ? Inte vi...
Tack för sällskapet på vägen, så här långt!

ps jag gjorde ett nytt översättningsförsök på cartório horário. Bingo! Kontorets öppethållningstider, blev det. Slutligen? Samma DeepL alla gånger, många gånger.  Man måste ge programmet lite tid verkar det som. ds.

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira

       

Kommentarer

Jossu sa…
Jag älskar också spontanmöten med utåtriktade människor. Hoppas att du får möjlighet atr träffa på Vicki igen.
Att bära på plastpåsar uppför backarna låter jobbigt. Bättre med en ryggsäck som du föreslog. Eller kanske en Dramaten.
LillaSyster sa…
Vilket fint och härligt möte. Säger som du varför har de inte ryggsäck???
Fin hortensia och många vackra detaljer ♡
wiper sa…
Håller även jag med om spontanmöten med utåtriktade personer. Härliga bilder som vanligt som tjusar och berusar ;). La Vie ett sånt vackert namn på stället

Vad kul att få se den gamla järnvägsstationen. Mycket förändras genom åren

Ovanliga men snygga byggnader och även utsmyckningar

Så tråkigt att detta fina turkosa hus förfaller. Sånt borde rustas upp för vi behöver historia runt oss också, inte bara nytt

Härligt inlägg som vanligt

Ha en fin onsdag

Kramar!
Ha, ha ... ja översättningsprogrammen kan vara lite nyckfulla. Men så bra att det blev rätt till slut.
Verkligen ett trevligt spontanmöte med Vicki! Men tråkigt med den en gång vackra byggnaden som nu får förfalla.
Tack för att vi får följa med på färden mot La Vie!
Jossu,

ja, det är kryddan i livet att ha träffa spontana utåtriktade människor.
Jag hoppas på det, jag vill gärna träffa henne igen. Hon berikade..
Det är märkligt detta med plastkassebärandet här. De flesta som handlar går hem med plastkassar i händerna men ibland nog med en liten ryggsäck på ryggen. Iden har man tydligen bara plånbok och telefon. En Dramaten är inte heller fel.
LillaSyster,

ja, jag gillar spontanmöten av det här slaget.
Exakt, varför pinar man sina kroppar i onödan när man kan ha det så mycket bekvämare? Den frågan ställer jag mig dagligen, för så många kånkar på sina fulla plastkassar istället när de har varit och handlat.
Tack! 🤍
Wiper,

de är berikande de här fina spontanmötena som sker ibland.
La Vie är ett vackert namn på en stor Galleria.

Till all lycka så håller de på att rusta upp, renovera, de gamla järnvägsstationerna, den på tåggatan lär också ska bli renoverad bara ekonomin räcker till har jag läst någonstans. Fina kulturminnen.

Det turkosa huset är vackert, hoppas att de säljer det eller börjar rusta upp det. Det förtjänar ett bättre öde än att bli en ruin.
Exakt, vi behöver historia omkring oss också.

Tack Malin,
ha detsamma!
Kram!

Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, ibland blir det inte alls rätt. Själv har jag använt DeePl ett tag men inser att jag måste vara lite mera noggrann i fortsättningen. Många onödiga missförstånd har säkert uppstått.
Jag tycker om den här typen av spontanmöten.
Ja, jag hoppas innerligen att det turkosa huset får hjälp!

Tack Anita, för att du följde med oss!
znogge sa…
Vilket trevligt och spontant möte det blev. Fint att engelskan fungerade nu när er portugisiska int är helt på topp. Att ha en ryggsäck är fenomenalt tycker jag och som hundägare behöver man oftast ha båda händerna fri. Alltså följer min Kånken med nästan alltid.
Synd att det fina huset står och förfaller för med rätt ekonomi hade det verkligen kunnat återfå sin tidigare glans. Vemodigt när byggnader inte tas omhand...

Önskar en fin onsdag nu!
Znogge,

det händer lite nu och då att någon tar spontankontakt och alltid är det lika roligt. Mötet blir varmt helt enkelt.
Vi har alltid ryggsäck på oss..i olika storlekar beroende på. Så bekvämt och dessutom inbillar jag mig ryggen mår bra av det.
Det är vemodigt att se så vackra byggnader i sakta förfall..

Önskar dig detsamma!
Karin sa…
"Där satt den!" sa Tolstoy. Han och jag har förstås väntat på fortsättningen på er promenad.

Och så ännu ett vacker, men förfallet som borde adopteras ... Men tack och lov, detta är på tok för stort för mig!
Susjos sa…
Kul att träffa på pratglada människor ! Nåväl, om man kan höra vill säga, träffade på en dam i tvättstugan idag medans torktumlaren var på, jag hörde ingenting vad hon sa och fick ursäkta mej med min hörsel, puh!
Ja, ryggsäckar är väl inte dumt att ha istället för att bära i kassar!
Fina hortensior ;-)
Ha det gott!
Kram
Guldkryckan sa…
Fantastiska bilder och lärdom, bra kombination tycker jag. :)

Kyrkklockor har jag alltid haft ett intresse för, fler och fler kyrkor övergår ju till digitala versioner, brukar kika på kyrkklockor när jag får chansen.

Ha en superb kväll.
Karin,

ja, jag anade det att du o Tolstoy har hängt mig i hasorna😁
Ni fortsätter väl ? Jag är ju inte riktigt klar ännu med den här vandringen genom stan.
Det där vackra huset måste vi nog vara många om, skulle jag tro. Vi får samla ihop våra tjocka släkter Karin !

Susjos,

så skitjobbigt det måste vara för dig just nu. Snart hoppas jag att du blir inkopplad till livet igen!
Ryggsäckar är melodin för min del i alla fall.
Ha detsamma-kram!
Guldkryckan,

tack! 😊
Jag borde kanske samla på kyrkklockor och lagra upp dem i bildarkivet, för här är de fortfarande still going strong.
Tack för tipset!

Ha detsamma du med!

BP sa…
Jag älskar översättningsprogram, för där får man nästan alltid ett eller två goda skratt, speciellt om man väljer svenska som orden ska översättas till. Det är mindre roligt med engelska...
Synd om den fina ståtliga byggnaden. Det gör ont att se. Det där konstiga trähuset - där gissade jag spontant på en hållplats för ett tåg. Åsså skriver du om tåglinjen i nästa stycke - hahaha:-)
BP,

översättningsprogram är roande, jag håller med dig om det. Ibland nästan oroande också.

Ja, jag hoppas att något händer med den vackra byggnaden, snart.
Det finns faktiskt liknande trähus lite här och där i stan. Undrar verkligen vad man har använt dem till? Måste försöka ta reda på...
Ja, tåglinjen gick bara backen ner ifrån...ca 200 meter ifrån. Men man har nog använt och använder dessa trähus till någonting helt annat. Tror jag måste samla på dem också och lagra dem i arkivet. Jag börjar bli en horder, tror jag, haha..
Annika sa…
JA för tusan, renovera den där vackra byggnaden nu!!! Hör upp, Katolska kyrkan!! DET är ju deppigt och ledsamt att de den i det skick den är idag. Övergivna och öde hus gör mig ledsen.
VAR de än finns på denna jord, ta hand om dem. Eller riv dem, låt dem inte bara stå och förfalla.

KUL möte där med paret!
Hade också ett sånt möte på toppen av ett berg idag, två lokalbor jag slog mig i slang med. Fick veta en hel del då om både område och de höga bergstoppar vi såg.
Vem vet? Ni kanske träffar Vicki med man igen.

Kramar från mig långt borta i Colorado!!!
Annika,

javisst, ta vara på kulturhistoriska byggnader. Det är bara hälften av huset som syns, det lär vara tre gånger större än vad man ser mot gatan till.
Det är ledsamt, mycket ledsamt när så vackra hus bara står där och dör.

Ja, jag hoppas att vi träffar Vicki och hennes man igen. Vi får gå där igen...de bodde längs den gatan.

Kramar till dig långt borta i Colorado! Jisses Annika! Det är ju inte riktigt klokt egentligen att du är där nu!
Hahahah, fantastiskt roligt med DeepL :) Gillar verkligen det stora gröna huset, tänk vad fint det hade kunnat bli. Nu spinner hjärnceller loss.. hoppas verkligen det inte förfaller.
Anni sa…
"Att se in i en främlings ögon och finna en vän" är ett citat som passar in på Vicki, eller hur?
Anna i Portugal,

DeepL är kul men lite förvirrande ibland. Undra på att grannarna tittar på mig med stora ögon emellanåt. Jag berättade för min granne Z om programmet och jag körde med det när vi umgicks lite mera. Njaaaa, inte är det riktigt ok, fick jag veta men hon förstod ungefär vad jag ville, ibland. Haha...
Det stora turkosa huset är mycket större än vad man kan ana, tror jag måste gå dit idag och ta flera foton. Ja, man kan hoppas men vem har många miljoner på fickan så där bara?
Anni,

exakt, så kändes det. Sådan är Vicki, absolut.
Ditte sa…
Är lite försenad i läsningen men har nu läst i kapp. Befinner mig i på en ljuvlig liten grekisk ö, THassos och tiden vid en skärm är liten.
En skön vandring med mycket att se och uppleva.
Och just detta med spontana möten gillas av oss också. Och som andra funderar jag också på att en ryggsäck är praktiskt.
Just spontana möten har det blivit några även här på ön. Och vänlighet och hjälpsamhet finns överallt.
Tack för turen och roligt att läsa texten och se de vackra bilderna.
Kram
Ditte,

det är aldrig för sent att titta in och läsa men jag förstår hur du tänker och känner. Jag "ligger" också efter nu och då, man vill ju gärna ta sig tid att läsa ordentligt och inte bara hafsa sig igenom.
Mycket härligt att ni är på en fin liten grekisk ö. Passa på och njut för fulla muggar. Spontanmöten är fina, de är berikande.
För vår del så gäller ryggsäcken i vått som i torrt. Upplever att det stärker ryggen samtidigt som man bär hem sina varor.Armarna är ju så långa redan😉
Tack själv Ditte och Bosse! Ha det innerligen bra!
Kram
Paula sa…
Vilken märklig blek turkos färg på det gamla anrika huset. Gillar turkos men just där, njae...
Jag gillar också spontanmöten, jag pratar ju vitt och brett med alla jag möter o ser ibland hur mina flickor (när de är med) står o skäms över sin gamla mamma/mormor...men det bryr jag mig inte om.
Idag flyttade en ny hyresgäst in, vi pratade fem minuter och nu vet jag var hon bott tidigare, var hennes dotter bor, hur hon möblerar sin lägenhet (likadan skokartong som min) o att hon är 55 år och börjar jobba igen på måndag. Inte illa va?
Det vore säkert spännande för er att få höra mer om Venezuela, har du varit i Sydamerika? Jag vet otroligt lite om den delen av världen, försöker nu berika mig genom att leta böcker från författare därifrån. Fast just nu är jag långt därifrån, läser en författare från Grönland! Lika exotiskt för mig det också
Ha en riktigt skön helg, fast vi hörs ju, hela helgen är ju fylld av teman!
Paula,

blekheten har säkert med åldern att göra. Hus blir ju också gråhåriga, vithåriga..bleknar..
Jag tycker att patinan är vacker men vill ju helst att de rustar upp det enormt stora huset. Man ser ungefär en fjärdedel av det på fotot.

Det är fint med spontanmöten människor emellan. Snart pratar dina flickor också mera spontant. Det gäller att släppa på sina egna gränser bara...
Se där, härligt med nya granne som du vet ganska mycket om redan. Ni får det säkert trevligt tillsammans . Inte illa alls, bra marscherat!
Nej, Sydamerika är ett oskrivet blad för min del även om vi har Sydamerika runt omkring oss på ett särskilt sätt. Många har flyttat dit och flyttat tillbaka hit till Madeira. Vi brukar ju gå och handla till vårt lilla hål i väggen och gatorna däromkring har många anknytningar till Sydamerika. Gissar att det har varit som Rinkeby där en gång i tiden , lite överdrivet nu men ändå
Grönland är fint...
Ha detsamma men visst ses vi i helgen ändå!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande