onsdag 2 maj 2018

Ballot, Bugatti, tok-hattar och vackra lampor

Ballot är ett franskt bilmärke . Årsmodell 1928  ( 6 cyl. 11 hp, 2000 cc , Modell 2 LT ,  kallad "Convertible Body" ) Mr Ernst Ballot är bilfabrikantens namn. ....




Det är dags igen för veckans tema,
mitt eget tema med gamla bilar, kläder
och liknande.

Alla föremål fotograferade jag
under vårt besök i Malagas bilmuseum
i slutet av februari i år.














Från en väldigt vacker bil
till några lite mindre vackra hattar..


   Hattarna som är rätt vilda i sin utformning är yngre än vad Ballotbilen är...
   Förmodligen har Silva Bruschini som har skapat dem fått betala en liten hacka för att få
   ställa ut dem i muséet, för att göra reklam för sitt konstnärsskap

   Finns det intresse hos någon av er som läser mitt inlägg, att beställa en liknande skapelse
   så gissar jag att det går hur bra som helst om man tar kontakt med www. silvabruschini. it
   Annars är det säkert inte så svårt att leta fram någon av barnens eller barnbarnens leksaker och
   få till det på ett roligt sätt. Jag fick själv en idé som jag kanske förverkligar. Men var är sonens
   lilla träbil nu då?  😉 Kanske en gammal trädgårdshacka kunde pryda en solhatt t.ex? ....

   Nåväl, ovanstående hattar är inte särskilt mycket vintage-iga. Men rätt roliga på något sätt




 Jag varvar med en annan "fransk bil" en stund. En Bugatti från 1939, vad sägs om den då?
 ( 8 cyl. 135 hp ( nu börjar det gå fortare) , 3300 cc Modell 57 Galibier) .
 Egentligen är Bugatti en italiensk bil men den byggdes i Frankrike och blev därmed fransk.
 Det var Ettore Bugatti från Milano som var konstruktör och biltillverkare.
 Den som är intresserad av mera information om Bugattis historia kan  läsa HÄR









 






I nära anknytning till
denna modell av
"the rolling sculptures",
som Ettores bilar kallades
stod denna skapelse.

Elsa Schiaparelli var också född i Italien, i Rom

Jag fotograferade en text
som fanns med som ni kan läsa
själva här nedan.
Den beskriver rätt bra vad
Elsa stod för men också att Ettore kom från en konstnärsfamilj
och lite till  på det.




Idag avslutar jag med att visa
några vackra lampor som stod
i ett av alla fönster i muséet.
Så vackra de är i mina ögon





    Det blev en soffa också....av lite senare modell..
    

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

12 kommentarer:

  1. Hattarna är verkligen fantasifulla. De hade passat på ett Derby, för där ska man tydligen klä ut sig i så tokiga hattar som möjligt. Jag ser fram emot att få se dina skapelser i ett senare inlägg. Lamporna är betydligt vackrare. Modeskaperskan känner jag till. Hon är väldigt skicklig på olika skärningar. Ha det gott i majsolen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen. De ser ut som att man tar vad man hittar och sätter ihop allt till en hatt. Rolig återvinning att ha på huvudet.
      Jag hittade träbilen så få se nu om jag får till det som jag tänkte mig. Jag älskar gamla lampor från den tiden. Små konstverk i sig själva.
      Ha detsamma Gunnel!

      Radera
  2. Men vilka ROLIGA hattar. De skulle gå hem på vilken hattparad/Kentucky derby party som helst!! HAHA. Speciellt den första Barbie-hatten. HAHAHA!! Den ser ut att ha ngt med amerikansk kapitalism att göra, hehe.
    De andra hattarna är också roliga. Soffan sen? Tjaaa .... varför inte :-)
    Ha en bra dag på Ålandet!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det häftiga. När ungarna har vuxit ur leksakerna kan man göra hattar av dem.
      Soffan, tjaa, säger jag också men på rätt ställe så.
      Ha detsamma Annika!

      Radera
  3. Oh, vilka fina lampor, jag brinner lite extra för fina lampor. Tyvärr bor jag alltid så smått så jag inte kan omge mig med så många. Lampdesigner, det kanske man ska bli i nästa liv? Om man skulle dra åt det konstnärliga. Modist däremot, nej tack, även om hattarna här var skojiga nog. Men var klär man sig i hatt annat än på Ascot? Underbara skapelser är det du visar, härligt att få frottera sig bland gräddan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lamporna är jättevackra. Vi kanske öppnar en gemensam designateljé eller något liknande nästa liv.
      Ja, det är ju så här man kan frottera sig eller hur? Och egentligen vill jag ju inte göra det på riktigt, bara på museér. Det räcker gott och väl.

      Radera
  4. Haha ... vilka hemska hattar! Bilarna är läckra och ett par av lamporna är riktigt fina! Soffan ... hm inte riktigt min stil :)
    Önskar dig en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hemska är nog rätta ordet! Men man kan ju inte annat än att märka dem, se dem. Soffan är inte min stil heller, men på rätt ställe kanske.
      Önskar dig detsamma Anki!

      Radera
  5. Oj och wow! Vilken fest! Nu har jag läst ikapp några inlägg bakåt och njutit av dina fantastiska bilder och kloka och roliga kommentarer. Så njutbart! Så härligt att få följa med på dina promenader. Och dessa "vardagsvyer"... Så väl fångade och så uttrycksfulla. Sedan Bugattisar och galna hattar. Underbart!

    De där lamporna med pärlfrans påminner mig om min farmor. I hallen till farmors- och farfarsstugan satt en taklampa av ganska vanligt slag, en frostad glaskupa i en träram. En dag när pappa i sin ungdom skulle flytta en bokhylla råkade han krossa glaskupan. Fick han en utskällning för det? Ingalunda. Farmor slog förtjust ihop händerna och sa: "Vet ni va, nu kan jag ju göra en pärlfrans i stället ner från träramen. En pärlfranslampa har jag alltid velat ha. Och sen kan man ju flytta bokhyllor hur mycket som helst utan risk!" Sagt och gjort och pärlfranslampan hänger där än i lilla stugan vid sjön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En så klok positiv farmor du hade! Att se möjligheterna istället för att gräla på sonen. Så ska världen se ut!
      Min mormor och morfar hade också en liknande glaslampa med pärlfransar i sovrummet på vinden där jag sov då jag var hos dem. Jag gillade den, tittade på den titt och tätt, somnade till den. Kanske den hänger där än men nu med nya ägare. Hoppas de njuter av den. I det rummet fanns ingen bokhylla som man behövde flytta men däremot en stor vävstol.
      Tack Karin för titten in! Nu ska Uffe och jag dra till skogs faderalla, gå över stock och sten innan regnet kommer.

      Radera
  6. Väldigt roligt att komma med dig hit och jag fastnade allra mest för de läckra bilarna. någon hattperson är jag inte, men tittar gärna å skapelserna. Har haft hatt (föruton solhatt) en gång i livet och på en kunglig lunch i Stockholm. Och jag trivdes absolut inte i den.
    Lamporna fastnade jag för och funderade mycket på deras bakgrund.
    Tack för ännu ett spännande inlägg från museét i Malaga. Ett museum jag tyvärr helt missat. Är glad över att du delar med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt roligt är det att du kommer med också Ditte!
      Jag bar hatt ett tag för rätt många år sedan. Skulle nog aldrig göra det och absolut inte en brun, vilket jag köpte i alla fall och så roligt jag hade i den hatten. Sedan dess har det bara blivit solhatt.
      De gamla lamporna berättar på sätt och vis så mycket om sig själva, om en tid som har varit.
      Tack Ditte!

      Radera