Äventyret framtiden

Det är väldigt intensivt mitt liv just nu så jag står över någon dag ännu med att svara på kommentarer och att läsa bloggar.  Under tiden kan den som vill titta på lilla Iris... Hon fanns med oss då vi bodde på Åland. Liten och liten...hon var ganska trind ett tag då hon skulle bli mamma och när hon ammade sina små.  Jag syns om någon dag med slutresultatet av hur det blev och vad två sprickor i ett par klinkersfogar kan ställa till det. 😉😉                                         Kram till er alla!                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira  

brukar man tala om men faktum är att jag kände mig lite sliten senaste fredag, lite urlakad på något sätt så det har varit oerhört skönt att ha varit helt frånvarande från allt vad det digitala heter. Nå, inte helt förstås. Familjen har alltid tillgång till mig och jag har flugit med i tankarna till San Francisco denna helg då Timothy, det äldsta barnbarnet tog sig över Atlanten. Ja, det där vet alla som har barn och barnbarn, man är ständigt nära dem på något sätt.  Men i övrigt så har det handlat om en vän som kom på besök och så bara vi två, vilket förstås inte är bara.  Nu är jag still going strong igen, själsligt ihoplappad efter ett par riktigt slappa dagar.  Det är längesen jag kände mig så genomskinlig som i fredags. Det var dags att ta paus...    Genomskinligt är det gamla förrådsfönstret också. Nu väntar det på en ny ägare.    Ett gapande fönsterlöst hål till vårt lilla förråd med egen trappa. En glasmästare var hit   och lade in et...

 kan man lugnt säga att vi är och då är det inte jag som ska föda barn ( vadå ålder? Abrahams Sara var över nittio!) Här är processen i gång så det sjunger om det. Många saker sker samtidigt eller nästan så  i alla fall,  med olika göranden.  Själv ligger jag också i på mitt sätt, finns tillhands när frågor uppstår, plockar fram det ena och det andra som plötsligt behövs, bl.a...gamla dynor mot hårt underlag för knän som behöver sparas, tidningspapper, tvättsvampar. En uppsjö av olika attiraljer för speciella ovanliga slag för att hålla kostnaderna nere för oss alla. När vi nu kan göra så så gör vi så, det blir många slantar ändå...Roliga kontot håller ihop ett tag till men snart så...troligen så avslutar vi allt nästa vecka. Då har det beställda klarats av...                     Desto mera än så blir det inte idag...och jag förstår Fred Flinta väldigt bra just nu.               ...

                        Läget just nu är dammigt...men det händer saker. Snart är det dags för fogningen.   Du får inte vattna någonting förrän i morgon ( idag) fick jag veta...Ja, kanten runt täppan ska också bli fin                                                   Mera kakel och klinkers anlände Estrelician blommar...                               Flamingon är dammig, ja allt är dammigt. Faktum både ute och inne men så är det just nu.  Det måste vara dammigt ett tag medan arbetet framskrider. Jag önskar er alla en dammfri onsdag i alla fall... och allt gott!                                             ...

är det för min del att bara sätta mig ner här vid datorn och knacka ner några ord, vilka som helst, låta orden flöda på, lägga in några foton ... Högt i tak I all synnerhet när det är min lilla stund på jorden för mig själv, när det jobbas på utsidan av huset och alla möjliga och omöjliga lägger sig i.  Kan ni tänka er? Synpunkter finns det hur många som helst, t.om lite missunnsamhet för att vissa i huset får mera fördel av trappan och det vackra än vad andra får, just de där får det som egentligen inte ska ha fördelarna. Jag tar mig för pannan. Avund är ingen fröjd för dem som lider av den sjukan. Stackars människor.  Vi står här mellan två eldar som jag har antytt redan tidigare och försöker hålla balansen. Det skulle inte behöva vara två eldar men det är det. Vi kunde ha en bra och varm brasa tillsammans  men... Vi vill inte bli inblandade i något som vi inte har att göra med.  Igår kväll när vi lade oss så fick jag ett sånt där skrattanfall som nästan kan kallas...

 I väntan på att utemiljön blir förskönad här på innergården så vill jag visa er "vår" lilla Gutta-Perka, från den tiden då vi bodde på Åland. Vi fick besök av många ekorrar varje dag...och alla fick de namn. De är olika de också precis som vi människor är.                           Gutta-Perka var en liten ekorre, ny i världen ute på egna äventyr                             Ojjjjjj!     Vad är det där?     Så där ser väl inte ekorrar ut?    Aha, det var bara Filip Fasan som gick förbi...  ( fotona har förmodligen hängt här inne på bloggen för längesen, men nu städar jag och de får vara med en sista gång)    Ha en skön måndag alla!                                                   ...

I min dator hittade jag en hel radda med klokord som jag delar med mig av idag. Dem varvar jag  med foton som jag inte har visat er ännu Lyckliga människor slösar inte sin tid på att såra andra. Elakhet är för människor som är olyckliga, frustrerade, medelmåttiga och avundsjuka. Orden talar för sig själva                          Det bara måste bli en bild när byggkranarna tycks mötas en liten stund ...                         Att helt avskärma någon från ditt liv är ibland nödvändigt för din sinnesfrid                                                  Känn dig inte skyldig för det.      En glad och blommig hatt förgyller arbetet...varför inte, jag blev glad av att se kvinnan som städade framför postlådorna i ett av grannh...