Äventyret framtiden

Det är annandag midsommar och Åke vill att vi ska visa vad vi har tagit för foto/foton ( högst fem) under senaste vecka.  Så här ser min fotoskörd ut :  Vi satt ute på terrassen under vårt parasoll och njöt av eftermiddagens kaffestund när jag plötsligt fick se att även RIM håller sig med en lyckokanin ? Lilla Vanessas kanin speglade sig i fönstret mittemot på andra sidan gränden. De lever fortfarande de där lyckokaninerna som grannbarnen fick till julen av mig. Otroligt nog med tanke på hur många äventyr de har fått vara med om så håller de ännu ihop. Mitt nedprintade önskemål på papper om att deras lyckokaniner skulle sitta snällt i deras respektive sängar gäller inte alls. Lyckan är rörlig...den flyger, den åker med än hit, än dit och så ska det ju vara. Barnen är kloka... Men lite ihopsjunkna börjar kaninerna verkligen bli. När barnen kommer hit nästa gång, (det händer att de kommer spontant), så ska jag ha ett litet samtal med dem om att jag som är kanin-doktor kan fixa ...

Lokförare Åke kör tåg trots att det är midsommardagen, men givetvis, ska vi skriva om fornfynd så måste tåget gå i alla fall för att hämta upp oss som vill vara med.  Idag håller jag mig till det korta formuläret; jag har flera fornfynd att visa och berätta om men jag tänkte genast spontant på den gången då min son Jon var en liten tre-åring som tillsammans med sin tre år äldre syster Nann var på besök hos mormor och morfar i Högbolstad i Sund på Åland. Min bror Krister ägde en stor tomt där med hus. Där brukade mina barn vara med mina föräldrar nu och då när sommaren var ett faktum och jag jobbade så det stod härliga till.. Jag var inte själv med när detta hände, men min mamma har berättat följande för mig... Jon kom springandes på sina treåriga ben för allt vad tygen höll och nappade tag i sin mormors förkläde och drog iväg med henne ut på gården. " Mormor, titta, titta , är det där kriget? " Min mamma förstod förstås ingenting. Kriget? men sen förstod hon när hon såg vad...

 Här hos oss märker vi knappt av att det är midsommarafton idag.. Här är det vanlig fredag även om man på sina håll firar São Joâo, säkert på många håll till och med, men för vår del blir det lugna gatan. Vi äter lite sill och nypotatis ikväll, jordgubbar och glass på det och så blir det inte så mycket mera än så . Nubben tar vi inte😉 Inte dansar vi runt någon stång och sjunger små grodorna heller. Det går jättebra ändå och grodorna i ribeiran/floden, som rinner längs gränden, sköter om den saken helt säkert. Vi lyssnar på deras "ljuva" stämmor, koack, koack, koackackack...   Röda amaryllisen midsommarblommar..När den fick en ny stängel gav jag den tillbaka till givaren, grannen och sade att den första stängeln var min, den andra är din. Hon blev jättenöjd med det arrangemanget men har lagt skönheten där den syns så vi båda kan se den samtidigt. Sådana är vi, vi försöker blomma för varandra så mycket vi kan .  Hennes orkidé har djupa samtal med en av flamingoblommorna, ...

      När vi bodde på Åland, hände det att syrenerna blommade...ibland hade de redan blommat över                                         beroende på hur väderleken var...givetvis.                                     Doften är oförglömlig och sitter fortfarande starkt kvar i minnet..                                           Lammungarna njöt av att vara på grönbete                                Nyfiken tittar. Vad har hon framför ansiktet..En svart låda?                                       Så var det då...

   Nu har jag skrapat ihop de allra sista bilderna från Blomsterparaden den 4 maj i år...    En hatt av nejlikor bland stora rosor.                                             Tala om att ha blommor i sitt hår                                            En av buketterna av alla buketter..                                                             Jag vill ha en röd ballong...                                                     Jag gillar hattar...         ...

Det är tisdag igen och jag fortsätter med återgivandet av min svärmor Birgits dagboksanteckningar och visar bilder ur fotoalbumet som hör till (Birgit dog 2015)  Birgit skriver:  Den 19 juli ( Martonvaara tältplats)  Väckning 20 över 6.  Start kl. ½ 9. Värdinnan var till sej och från sej, för att vi gav henne 400 mark för 2 kannor mjölk, hon hämtade ännu 1 liter till på morgonen. Då jag sa adjö, svarade hon med Kiittä kaikesta" ( tack för allt)    Hakon släcker törsten vid en gammal brunn, på vägen från Martonvaara Så ja, nu är vi på väg mot Sotkamo. Innan vi kom så sökte vi vatten vid ett öde hus o där fotade vi en gammal brunn.   Tuula var i natt och dansa på lava . Hon kom hem efter kl.1. Kaj är förbannad.  Papi har försökt att kasta här i en sjö vid vägen men ingenting nappade . Till råga på allt är patronen slut i min penna och slut i Hakons med.   (Min kommentar:  Patronen tog slut när hon skrev nappade, men sen skrev ...