Äventyret framtiden

är ett uttryck som myntades i Mariehamn i min grönaste ungdom då en av byggmästarna i stan alltid lovade att betala räkningen nästa "vicka" /  vecka på måndag, då någon ville ha betalt av honom....Han sköt betalningen framför sig så att säga. Hur det gick med den saken vet jag inte men uttrycket levde länge efteråt när det lovades något som inte kändes särskilt trovärdigt alls. Man tog vissa löften med en klackspark och sade att "jaha, nästa vicka på måndag, då. Vi får väl se ungefär hur det blir med den saken.."Uttrycket levde i olika sammanhang och hade inte ens med byggmästaren att göra till slut. Han bara myntade det. Det är märkligt hur vissa uttryck sitter kvar och varför jag tänkte på det just nu har jag inte ens en vettig förklaring till utan det är mera det här med att måndagen tycks ha blivit en "städardag" inne i bildarkivet för min del, så också idag. Jag vill ju inte ha alltför stora lager med fotografier som bara ligger och "möglar"...

Åke är på farten idag igen tillsammans med Christian , synonyma med Veckans foto och Skyltsöndag,  trots allt Jag var också på farten när vi var på väg till Blomsterparaden för exakt en vecka sedan, då en ängel?? gick förbi oss i en rasande fart. Den hade bråttom och hade kappsäcken med sig. "Varför flyger den inte"? funderade jag högt. "Kappsäcken är tung", fick jag till svar.       Jag hade pyntat min hatt. Är det Blomsterfestival så är det...      Vi mötte ett par utländska damer varav den ena tittade uppåt, som jag trodde ,       på ett av de äldre husen vi gick förbi.     "You are so beautiful"   ...och jag tyckte också att huset var vackert.       Det var först senare som jag insåg att det var min hatt det handlade om, så jag vände mig om      och där stod hon och skrattade när polletten ramlade ner under min hatt.       Tummen upp från båda håll...

  Lokförare Åke vill att vi ska berätta om Min första.... Tja, jag har ju redan berättat om min första kyss där tänderna nästan rök, så något av den biten blir det inte idag. Jag fick däremot en god idé den 4 maj, under Blomsterparaden... Det var den här lilla frejdiga killen som kom dragandes förbi alla andra i sitt "gäng" i mycket god fart med vagnen full av citroner som gav mig idén till dagens bidrag "Min första"... Han drog iväg med en fart som ingen annan hängde med på i hans gäng. Han var helt inne i sina tankar och upptagen med att titta på publiken. Troligen var det hans mamma som stoppade honom innan han hade gått förbi den tidigare "avdelningen"/ kortegen också. Det gick nämligen undan.. Troligen är han som jag är. När jag är ute och går, så går tankarna också igång. Märkligt nog så börjar mina ben också att gå snabbare när jag rensar hjärnan och låter tankarna flyga fritt.  U. blir långt bakom mig innan jag reagerar över att han inte går bredv...

Idag låter jag Anna i Portugals Trädgårdsfredag få ta hand om Blomsterfestivalens yngre ljuva blommor.  Jag hoppas att ni orkar med alla "blommor, stora och små" som jag delar med mig av nu. Jag ska ta det lite lugnare nästa vecka och fördela gracerna på ett annat sätt.                                        Ord känns överflödiga                                          Jag låter fotografierna "tala för sig" själva   Han charmade oss alla i publiken. I den lilla energiska kroppen fanns ett otroligt engagemang, rytm, inlevelse...han var en dans hela han , han var ett med musiken                                         En trevlig fredag önskas alla med denna vackra liljebukett!...

Den som tittar in här just nu för första gången och vill se de föregående två delarna kan klicka på ETT och på TVÅ  så uppenbarar de sig.  I det här skedet blev det mera livade toner för deltagarna att dansa till och dansade gjorde de      Det är så fint att se på kläderna, på hattarna.       Så enormt inspirerande och roligt det måste vara att få vara med och skapa alla dessa kreationer      Vilken blomma som damens klänning ska föreställa vet jag inte med säkerhet      men spontant tänkte jag på magnolia                                                   Den manliga dräkten har så härliga detaljer..                                   De tyckte helt säkert om att vara där själva, det gick inte miste på att ...