Äventyret framtiden

  Jag fortsätter där jag slutade igår. Tänk er när så här ljuva varelser som ser ut som bakelser som svävar fram längs Avenida do Mar. Jag blir alltid lika salig när jag ser de där minsta pralinerna. De är som dockor och charmar publiken totalt där de vippar fram med sina kjolar.     Överallt längs vägen fanns det vattentillgång. Små och stora blommor behöver vattnas..                    så att de orkar vinka och bedåra publiken. Lita på att de lyckas ...                                         Mitt i allt så skulle det dansas i ring..     Några äldre finns alltid i närheten och till hands. Kvinnan är antagligen en mamma till någon     av gräddklickarna.                                           ...

På något sätt så ska jag försöka göra rättvisa åt detta enorma evenemang som Madeira bjuder på från 1 maj till den 25 maj varje år alltsedan mitten av 1900-talet. Att i ord och i bild lyfta fram allt detta är ingen lätt match, jag lovar. Jag kan bara dela med mig av en liten del från den åskådarplats som jag hade i grupp sex och från stol nummer 240.  Hur många människor som hade samlats längs Avenida do Mar vet jag inte men sittplatserna som såldes var över 8000 till ett pris av 30 € per plats...Sen fanns det människor hur många som helst som stod längs kravallstängslet som hade lagts upp för att ingen skulle vara i vägen för paraden med alla 13 grupper som deltog och ca 1700 statister som dansade och spred glädje längs redan nämnda Avenida do Mar, samt Avenida das Comunidades och Avenida Sá Carneiro. Ca 2 km mellan tumme och pekfinger mera eller mindre.  Sittplatsfolket fick en hatt och en flaska vatten vid uppvisandet av biljetten. Vi hade en tysk grupp framför oss. Min lär...

  ....för oss är det när vi går till Estimei, secondhandaffären , att vi kommer hem med annat som inte var inplanerat. Jag var ute efter någonting i pärl-väg för att jag vill pynta påskäggen med sådana. Ja, jag berättade ju redan att jag har påbörjat påskäggstillverkningen inför nästa påsk. Jag är igång. Så blir det som det blir.  U. hittade ett vinställ för 3 euro, ett som vi genast bestämde oss för att vi absolut måste ha för att få mera utrymme i våra lådor där vinflaskorna förvaras...Eller snarare förvarades. Nu är ordningen en annan.  I samma veva så hittade han vasen som stod på golvet i en knut. Eller egentligen så hittade han två vaser, syskon ungefär. Jodå, jag föll direkt som en käggla när bowlingklotet kommer... En oerhört vacker Franklin Porcelain-vas..handmålad och med 24 karats guldkant. I perfekt skick. Den andra såg jag att hade sprickor...och att den inte höll tätt. Vi påtalade detta för innehavaren som tog undan den för att reparera den.  Vi betalad...

Åkes och Christians olika teman blir inflätade i Veckans foto av idag..I tre av fotona finns det en viss skyltning med och så plussar jag själv på lite till efter det. Vi stannade upp i en brant backe för att titta oss omkring. Jag stod vid någonting väldigt rostigt och plötsligt så insåg jag att jag stod vid ett ben för jag hade en fot i ögonhöjd. Men det var ju mycket mera än så. Det var ju en hel människa i en yogaställning. Innanför grinden, den som människan yogar på, låg en  jurta . Helt oväntat här i Funchal. Jag lät bli att ta foton...det var ju privatmark med en privat tältbostad. Grinden fick däremot komma med hem på minneskortet i kameran.  Här är livet exotiskt och spännande... Hemma på gränden och hos grannen RIM mittemot såg det ut så här en stund..En föränderlig värld är det hos den grannen. Det rullar på i samma takt framåt, framåt och åter framåt     Eucalyptusträdet klär av sig självt.     Det skruvar liksom på yttersta...

Idag är jag med på tåget som lokförare Åke styr fram än här, än där. Den här gången vill han att vi ska skriva om ordet  fällkniv.   Tåget här ovan måste nog ha bogserhjälp skulle jag tro men jag har pusslat som vanligt för att få ihop ett tåg till dagens inlägg. Det hann bli aningen rostigt innan jag fick alla bitar på plats. Jag tycker att det ser ut som om någon har använt en burköppnare i vagnen längst fram på bild och en sådan fanns det faktiskt i den fällkniv som jag tänker skriva om. Jag hamnar åter i ett nostalgiskt läge. Den här veckan går till historien tror jag. Redan på måndag började jag "nostalgera", igår blev det också nostalgi och så idag igen. Men plötsligt så händer allt på en och samma gång ungefär, det är bara att finna sig i vad som händer ibland. Ni har väl hört talas om ketchupeffekten?  Bild från Pixabay  Fällkniven fanns alltid till hands. Antingen hade pappa den i byxfickan eller så låg den i köksfönstret i en gammal vinröd penal av hårdpla...

                               Det finns dagar som man aldrig glömmer bort och idag är det en sådan dag..                                Det är mina föräldrars bröllopsdag Året var 1940, många år innan jag kom till världen. Jag är sladdbarnet som bara fanns där en dag-  Jag liksom sladdade in i världen på det där berömda bananskalet. Fyra äldre syskon hade redan kommit till världen, 16 ,11 , 9 och 6 år äldre än jag, när jag landade.    Andra världskriget pågick, pappa måste ut någonstans på ett fartyg.  I en liten stund för sig själva tillsammans med en präst så gifte de sig enbart  med ett par vittnen innan han drog iväg.  Det fanns inte pengar till en vigselring, så förlovningsringen fick duga.  Av med den och så på med den igen.  Nu långt efteråt inser jag att jag aldrig såg en ring på p...