Äventyret framtiden

Efter det att vi hade ätit oss mätta i den trevliga restaurangen Casa de Chá do Faial, som jag inte tog några foton på alls från insidan ( det satt en hel del folk där och då får det vara, helt sonika) så tittade vi oss omkring på utsidan istället Det är vanligt att man skriver företagens namn " i mosaik" här. Här är jag på väg ut på en liten miradouro...en utsiktsplats       Lyfter man blicken så...Vädret var på vår sida nästan hela dagen men regnmolnen fanns där... Jag har bara gjort ett litet brottstycke av allt som finns att visa.. Jag gick in ett hus för större sällskap som vill vara för sig själva, som vid bröllop, familjefester av olika slag osv.  Jag har klippt fotografiet rejält för att inte få människor med på bild som troligen inte vill vara det... Det är en eldstad i bakgrunden.. Det såg ut som om en liten varelse av något slag hade gått  in i  väggen..klokt nog så hade man låtit  bougainvillean vara kvar och byggt vägg och golv runt ...

En blomfluga gjorde oss sällskap när vi ( U. och jag) satte oss ner närmast fönstret då vi tillsammans med våra isländska vänner och vår trevliga granne E. besökte Casa de Chá do Faial för att äta lunch, senaste lördag.  Först åkte vi förbi restaurangen på vägen mot Museu Familia Teixeira men efter en stund där så åkte vi tillbaka igen för att äta lunch. Ett mycket trevligt och prydligt ställe med god mat och bra betjäning.  Det blev en creme de Funcho för min del, en fänkålssoppa. U. tog lammkotletter, Kr en spagetti Carbonara och P och E åt en espada panada com banana, panerad svärdfisk med banan.. Så mycket mat de lade fram på bordet! Till U:s lammkotletter fanns det förutom pommes frites, ris, en stor skål med allsköns grönsaker och dessutom en liten skål med kokade grönsaker.  Bröd i stor mängd, smör och ost med mel de cana (sockerrörssirap) plus drycker fanns också på bordet. Fänkålssoppa. Hälften orkade jag med. Portionen var stor och soppan var mäktig!  Her...

eller vad ska jag kalla det när jag bara har knäppt då jag har "sprungit förbi" och inte stannat upp. Jag hittade några fotografier som jag tänkte radera men så gav jag dem en chans att få vara med lite till i ett album som jag har kallat till "knäppt" för att jag bara har tagit några foton så där som när man skjuter från höften mitt i språnget. Ungefär. Hänger ni med?  Ett golv som jag gick på Någonstans här i Funchal Det är ingen som helst vits att säga att jag tror att det är i Stadshuset, så jag låter bli att säga det😉                              I närheten av Stadshuset.... Längs stranden i Paul do Mar Vår vattenräkning var våt...som hand i handske? Vatten ska väl vara vått så varför inte räkningen också? Så här blir det idag, ett "knäppt" album försvann men finns här (Jag hinner inte riktigt med just nu som vanligt men snart så! )😊 En liten uppdatering : det här inlägget publicerade jag vid midnatt ...

Åke kör på...och jag hänger med                    Plötsligt så lyste det till hos grannen i det blå huset, det som står "öde" för tillfället...                    En kvinna skymtade till och så blev det mörkt                                            När tvätten behagar rymma från tvättlinan hos en av våra grannar i närheten så finner man på råd...    Fönsterluckor går tydligen att använda till mycket.😄    Arbetshänder...det ska bli fint    En cykel kan man använda till mycket... Jag har ingen aning om vad det här utloppet har haft för användning men förbipasserande tycker att det duger bra som papperskorg. Jag i min tur tycker att fotot också platsar i Skyltsöndag, trots allt, som Professor Deutsch är upphovet till.       ...

Visst känns bilden av pusslet jag har gjort färdigt under senaste vecka som vårlig?.. Undrar vilket spår Åke tänker tuffa in på?  Lokföraren från Nacka, har startat upp tåget idag igen och vill att vi som kommer med ombord ska skriva något om vårbäcken.  Vi har inte samma typ av vinter här som i Norden. Här springer ingen vårbäck loss när isen drar, här spritter den till över bergskammarna då vattendepåerna är höga lite högre upp i periferin efter vinterregnen som hör till. Mot sommaren så sinar de helt naturligt. Det är nu som de spritter och dansar fram..    I de flesta fall så tar de sin väg högt uppifrån och slungar sig neråt med glad porlande kraft.                         Här vid levada Caldeirão Verde så har bäcken lång väg ner             Det här får bli mitt lilla bidrag till dagens Hoppa på tåget!            ( det sista fotot har n...

  Så kallas den också, rosmarinen. (alecrim på portugisiska)  Jag är så glad i vår alecrim och naggar den i "kanten" med jämna mellanrum och mera jag tar av den mera bjuder den till, nu blommande och väldigt vacker. Den hör till familjen Rosmarinus, som betyder Havets dagg, för att blommorna är blå och ser ut som vattendroppar.  Snart måste det bli byte till en större låda. Doften...ja, den är himmelsk. Ibland står jag där och bara smeker den med händerna för att känna hur gott de doftar efteråt. Jag ser säkert salig ut..  Snart är det påsk och då ska påskalammet få en rejäl dos av örten. Inte bara jag är salig, även Mestre-chilin verkar vara likadan. Nu de här dagarna när vinden (Noria heter hon)  tar i så svänger den sig över rosmarinen. För övrigt så gillade chili-plantan att jag klippte ner den. Jag snaggade den mera eller mindre i höstas. Den kom igen och det med bravur. Jag skördar en chilifrukt så gott som varje dag just nu...         ...