Äventyret framtiden

  Så har vi tagit steget över årsgränsen igen, här i Funchal med ett enormt fyrverkeri. Jag tog inte foton alls, jag bara njöt av att vara mitt i allt detta sprakande. I nästa inlägg kan jag bjuda på andras fotografier, mycket mera proffsiga än vad mina egna brukar bli.  År 2024 gick som en susning. Obegripligt snabbt känns det som, men mycket hanns med och mycket hände. Jag tänker inte göra en årskrönika men några händelser tänker jag nämna.  Min dotter Nann var här i början av maj och vi for på som två tättingar än här, än där..förkylda blev vi också.. Den 23 september föddes mitt senaste barnbarn Freja Karin Helena 💗 Det finns inte ord för lyckan jag känner och snart får jag träffa henne I slutet av oktober och i början av november var pojkbarnbarnen, Timothy och Wilhelm här ...som alltid så är det underbart.  Jag fick mitt certifikat över 180 timmars intensivkurs i Europeisk portugisiska ...vilket jag är mäkta stolt över. Ibland nyper jag mig i armen för att ...

...så började en minnesvers som min svägerska Berit skrev åt mig i min minnesbok för många år sen då jag hade min nionde födelsedag. Jag fick minnesboken, som var röd och hjärtformad, av min faster Anita, tillika min gudmor. En av de allra första som skrev i boken var alltså min svägerska Berit som då var 27 år...jag var en "skrapa-bulla" som man sade, långt efter de andra inom familjen, i ålder. Då, som nioåring, var jag redan faster till två killar och nästan till en flicka som var på väg.  Versen och Berits kluriga brunögda blick när hon skrev den har etsat sig fast i mitt minne 💗 "Av hela mitt hjärta, jag önska dig vill, en gubbe som äter potatis och sill och har vackra vita tänder. "  I den omedelbara närheten till krubban som jag ska visa er om någon dag, den som är en miniatyr av Madeira, finns en önskedamm. Många är de som har kastat en slant i dammen och förmodligen önskat sig något i tysthet. För tyst ska man vara annars går ens önskan inte i uppfyllelse,...

 har funderingar..." Ja du Karin, december är snart förbi och då är sagotiden snart förbi för i år"   "Har du haft nämndmöte för dig själv nu så vi kan ha möte om nästa magiska julmånad och hur vi ska ha det då?" De stod uppflugna på stolen bredvid Lamptomtarna igår kväll och drog i deras luvor..ja, det är ju fånigt det här men det är luvorna som är Lamptomtarna..Under tiden pratade de med mig om fortsättningen av vår gemensamma decembersaga... -"Jag måste erkänna att jag inte har kommit någon vart med mig själv på mitt enstämmiga nämndmöte" så kanske vi gemensamt kan komma på hur vi ska ha det?" " Vi börjar bli lite trötta och vill snart lägga oss att sova...men vi kan väl fortsätta som det blir när det blir jul igen och vi har vaknat igen? " "-Det är just det som jag känner att är ett litet problem...eller egentligen inget problem alls utan mera en utmaning. Ska vi låta er ha en egen liten julkalendersblogg eller ska vi ha den tillsam...

BP.s Skyltsöndag går av stapeln idag igen. Vi närmar oss Jubileumsdatum då temat har hängt med i tio år under BP:s ledning. Men vi har några söndagar kvar ännu innan dess och innan temat upphör. Har ni dansat runt granen nu under julen så skorna har gått sönder, så finns det bra skomakare här i Funchal.                                   Ett fönster är väl ingen skylt tänker någon av er som tittar in här.                                   Absolut i det här sammanhanget. Ser ni inte att det är en magnolia?                                  Fönstret finns i Jardim da Quinta Magnólia  Där finns den här grottliknande förvaringsplatsen också. Skylten finns till vänster i bild Jag gör snabba kast och plötsligt befinner jag mig ...

Lokförare Åke är på gång igen med sitt tåg som drar fram över land och hav. Själv hoppar jag på lite senare än vad som är vanligt för min del men bättre sent än aldrig som det heter.  Tomte är ordet för dagen.  Jag har hur mycket som helst att skriva om tomte som så, men jag gör en liten enkel tomte-inventering här hos oss istället.  Alla som läser min blogg vet redan att vi har våra ren-tomtar Rulle och Rulte, så självskrivna nu för tiden så vi knappt förstår det själva. I december kan vad som helst hända tillsammans med dem innan de tar plats i sitt idé, kappsäcken där de ska sova till nästa december. Vad gäller önskemålet hängmatta så får de vänta lite till. De har tagit med sig Lamptomten. Tomtemössan har fått namnet Lamptomte. " Det är vår kompis " påstår de där bestyren, " i år ska han inte i en annan låda bara så du vet Karin! Han ska sova med oss, så nu har vi tagit hand om honom." På julafton den 24 december så kom en ny liten tomte till oss. Han tog en l...

Det var igår som vi hade vårt möte, Bröderna Royce och jag. Rulle ställde sig upp på bordet och krakade sig ordentligt innan han tog till orda och Rulte skrev protokoll med min fina reservoarpenna som jag har fått av U. Undra på att jag inte hade sett till den...Okej, jag infriade min del av mötesnärvaron, nämligen att sköta om chokladdonationerna från i första hand Senses  , vi bor ju på Madeira. - "Mötet kan börja", mässade Rulle , "skriv nu Rulte, så vi inte glömmer bort att mötet har börjat."   - " Jag skriver  punkt nummer 1 , mötet  har börjat, närvarande är Rulle, Rulte och vår chokladdonator Karin  ".( Rulte har grön färg..)  - Punkt nummer  2. Till nästa jul, så ska vi ändra på konceptet..Vi har haft ett eget litet möte, Rulte och jag, bara så du vet K. Vi är vår egen nämnd så att säga som har förberett varje ärende till detta konstituerande möte.  (Rulle har svart färg)  - Noterat som punkt nummer 2 och därmed också direkt god...

U och jag pratade om våra jular som vi hade som barn. Vi är jämngamla så vi har liknande erfarenheter även om de var "lite efter" i Helsingforstrakten i jämförelse med Mariehamn på den tiden.😉  Skämt åsido, det var en viss skillnad på Åland och på fastlandet av geografiska och kulturella skäl. Åland ligger närmare Sverige än vad det ligger fastlandet. Vi var influerade av Sverige, Helsingfors av Ryssland. Det kände jag själv av många år senare när jag steg i land i Helsingfors för första gången. Det tsaristiska fanns fortfarande påtagligt kvar där under den senare delen av 1900-talet. Nå, det är inte det jag skulle prata om egentligen men en viss bakgrund kan vara bra att känna till för den oinvigde.  Orsaken till våra diskussioner var att jag gick till grannen med färskt bröd (jag bakade bolo do caco)  senaste måndag och blev på stående fot inbjuden för att se på alla deras juldekorationer. Bara det är en stor ära i sig.  Att vi bor i ett katolskt land går det inte...