Äventyret framtiden

I och med att jag ska laga julmat för ett par dagar och för olika gäster, samt också för lite annat under andra dagar, både före jul och mellan jul och nyår, så ligger jag i lite extra nu för att få allt att löpa på, på det sätt så som jag vill ha det. Här poppar den strukturerade Karin upp. Ordning och reda råder även om jag tar mina sidosteg lite hit och dit..men de stegen är inberäknade i det hela. Jag brukar kalla dem till "mitt svängrum om så behövs".  Så därför stegade U. och jag ut på stan idag för att inhandla lite dittan och dattan. Vi gick förbi denna ljuvliga annorlunda hibiskus. Den växer utanför Skotska kyrkan här i Funchal.      Vi gick också förbi de här gossarna. Meninos, omgivna av vatten i dammen i Stadsparken.  När vi gick förbi den här julgubben så var jag glad för att R & R var hemma. De skulle genast ha tagit kontakt med den jultomten, jag lovar. Handgjord choklad...vem kan motstå sådan.   De hade inte tid att komma med oss ut på s...

Igår tog de bort byggställningarna. Jag fick nästan svårt att andas ordentligt, när jag insåg att det här blir en av våra närmaste vyer vi kan titta på från vår terrass. Vilken grann-lig gåva på sitt sätt. En fröjd för ögat, en fröjd för sinnet. Ett smycke! Bravissimo bästa murare och stenläggare! Applåder hur många som helst.!  Har ni tänkt på dagens datum? 12.12.24...12+12 = 24   Ett speciellt datum!                                                                                                                              De där två chokladmonstren har legat skavfötters hela dagen och sovit                   ...

Vi blev bjudna på middag på restaurang igår kväll. Thai Dippin heter stället och där har vi varit tidigare. Igår blev det den fjärde gången. Thailändskt är gott, stället är trevligt, personalen detsamma och så är det nära hem till oss. Drygt en kilometer härifrån, på rua das Dificuldades 8. Gatans namn översatt till svenska är ungefär Svårighetsgatan. Det var i alla fall ingen svårighet att få ner maten. Den var jättegod Bröderna Royce fick inte komma med, jag var lite sur på dem och gav dem husarrest... De var på hugget så att säga och föll in i den där jargongen som jag har sagt att är lite respektlös.." Titta Rulle, där uppe står ett gäng champinjoner igen, de med vita hattarna. En hel burk champinjoner är det ju! Och där nere står en blåmusseron...Vi borde nog gå dit och klättra på muren vi också.."        "Där är det också två svampar, en champinjon och en kantarell"  "  Bästa Bröderna Röd Flugsvamp! Ni ska sluta med det där.! Ni vet vad jag har sagt ...

Jag ringde till Povo igen ( 3:de gången sedan 15 november, då korten skulle vara klara) och frågade om våra gratis-busskort. Den här gången presenterade jag mig som Astrid Karin...längre hann jag inte i raden av namn, så ropade tjänstekvinnan igenkännande genast ASTRID!😊 Jag börjar nog bli en kändis vid det här laget, tror jag 🙄 Jag frågade om våra kort var klara och hon svarade att nej inte idag och jag svarade att då kommer vi och hämtar dem imorgon då. Då började hon skratta igen. Hon är synnerligen lättroad. Nej, nej...en annan vecka. Då ringer jag nästa vecka igen då. Så där håller vi på och blir bara mera kompisar med varandra för varje gång jag ringer.  Att kunna skratta ihop är bra. Kanske det är något för fredsmäklarna i världen att ta efter.? Får man de där självförhärligande maktgalningarna att skratta så kanske det finns hopp för vårt jordklot. OM inte annat kan man önska att de skrattar ihjäl sig. Jag vet, jag kan inte släppa de där galenpannorna. De finns där, det r...

Igår den andra advent tog vi det rätt lugnt här hos oss. Även Bröderna Royce var osedvanligt lugna.. På morgonkvisten visade sig regnbågen och naturligtvis så måste vi beskåda den en stund. "Kan man gå på den där bron?"  "Ja, i fantasin kan man göra det", men annars kan man inte göra det, förstås. Jultomten kommer ju också över himlavalvet under julen med julklappar i sin släde dragen av renar..men det där vet ni säkert redan? "  Vi körde inte någon släde, vi åkte containerfartyg från Leixões  på fastlandet, hit till Caniçal på Madeira och sen i bil till butiken...ja, så såg ni ju mig i skyltfönstret,  sade Rulle. Jag kom lite senare inflikade Rulte. ..och jag åkte ryggsäck hem till oss. Jag åkte i en papperskasse. .(Rulles kommentar)   Det är bara att konstatera att killarna kan sin historia, sin resa hit till Madeira i alla fall. Självklart borde de ha kommit med en släde. Så tycker i alla fall jag. Efter den korta diskussionen gick vi in igen...och tog de...