Äventyret framtiden

Lokförare Åke , är på farten idag igen och har givit oss rubriken Vilt djur.  Jag har många foton av vilda djur att visa men jag tänker hålla mig till de vilda djur jag träffade på under veckan tillsammans med pojkarna. Vilda och vilda är förstås en fråga men de är i alla fall inte tama.  Faktum är att jag inte såg grodan alls när jag tog bild av "vattenfallet"...Den såg jag först när jag tömde  minneskortet. En glad överraskning blev det..Ser ni den?      Sen såg jag de här...    och den här... Följande morgon ropade pojkarna : "mormor"! Kom hit och titta! Jag gick genast till deras sovrum, vårt datarum, tv-rum etc...och tittade på väggen de pekade på. Tomt och vitt. Vadå ? Det var en geckoödla där! Aha, den har vi haft här i tre veckors tid redan, blev mitt svar. Uffe såg den springa över golvet när han såg på tv men sen har vi inte sett till den alls, trots att vi har letat, städat och så vidare här i rummet. En gäckande/geckande geckoöd...

LillaSyster bjuder upp till en färgsprakande november och jag hänger gärna med lite nu och då eller hela tiden, vi får se vad det blir. Färg kan man aldrig få för mycket av.... Jag vet ju av erfarenhet att november högre upp i Europa ofta blir en månad med många nyanser i grått, vilket också är väldigt vackert i mina ögon. Här ser verkligheten lite annorlunda ut och även om  omgivningen just nu går i lugnare varmare färger till en viss del så sprakar det till både här och där precis som alltid.      Mina pojkbarnbarn har farit norrut igen men vi hann uppleva en kväll som såg ut så här en stund     innan "rullgardinen" drogs ner. Det som fortfarande lyste efteråt i mörkret var strålkastarna på den     fotbollsplan som finns nedanför oss. Här spelar de till midnattstid. Vi är i Portugal! ⚽     Absolut! Jag känner för att panga lampor ibland, men lugnast är det att bara ta det som det är,      fastän det är störande😉 I ett ...

tar jag paus för att vara tillsammans med mina två pojk-barnbarn. Nu går jag all in !   Nu är det bara Timothy och Wilhelm som gäller! 💗💗          Den lilla ankungen som simmar i dammen i Stadsparken får vara pausfågel...     Ha det bra så länge!                                                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

 Bloggvännen BP:s skyltsöndag är här igen och jag hänger med...     Idag blir det en s.k. salig blandning..Vad sägs om en Landrover från femtiotalet?         Killen som tydligen är på väg till tennisbanan drog iväg förbi en skönhet...                   Det var den här jag skulle ta foto av när han cyklade förbi . En Lancia Aurelia från 50-talet.      Så här ser getterna ut på Deserta Grande, en ö här utanför huvudön Madeira.     Översättning av den sista texten:      Tamgetter introducerades i Desertas för några århundraden sedan, där de lever i ett helt vilt tillstånd    Här saknas skylten men skelettet av munksälen är kanske en skylt bara i sig själv?     Nu och då kan man läsa i nyheterna här att en munksäl brukar dyka upp nere i hamnen,    till mångas stora glädje. Sälar är nyfikna varelser    Hej hopp, nu är ...

Lokförare Åke är på farten med sitt tåg idag igen och kom hit via Funchal där jag stod och väntade på att få hoppa på. Undan gick det! Idag ska vi skriva om ett grillminne från i år.  Mitt grillminne är riktigt färskt men uppätet sedan en vecka tillbaka då jag åt espetada. Jag gillar espetada och passar gärna på att äta den rätten som är känd för Madeira. Vi har ingen utegrill och då blir det ute på restaurang vi äter grillat istället. Förr, på Åland hade vi en bamsestor grill och en klotgrill men det var då det.  Här grillar folk väldigt mycket och man ser många gånger rök stiga upp från grillar i folks trädgårdar under helgerna. Röken är blandad med doft av kött, vitlök och lagerblad.  Ursprunget till espetadan var herdarnas och böndernas metod att på enklaste möjliga sätt tillreda sitt kött, oftast lammkött, när de arbetade med sina odlingar en bit hemifrån eller vaktade sin boskap uppe i bergen.  Olika typer av spett. Jag åt kalvköttsespetada från ett järnspett m...

Med ryggsäckarna fyllda med livsmedel då vi var på hemväg från Sopronto i onsdags så kom jag plötsligt ihåg hur jag lärde in läxor innan jag var i tonåren. Jag sjöng några av dem (läxorna)  för U. som skrattade glatt. "Så där kan du ju inte göra under tenter här", tyckte han. "Sjunga verbformer och prepositioner". Nå, det förstår även jag men en bra metod var det för min del att sjunga in allting i skallen på den tiden. Det sitter ju ännu... Men Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovinia, Montenegro, Makedonien, ligger i Jugoslavien är en förlegad (helt onödig)  kunskap som inte stämmer längre. Men då gällde den, då det begav sig. Melodin tog jag ur en låt ur West Side Story-filmen. På den tiden var ju Bio Savoy i Mariehamn mitt andra hem och jag läste ofta läxorna där i foajén medan mina föräldrar jobbade. Där satt jag och sjöng mina läxor, medan det krigades, sköts indianer och cowboys och allt annat möjligt som det gjordes på filmduken innanför de stängda...

En aning märkligt kändes det i går morse när polletten föll ner för mig, att kursen, den långa mycket intensiva är så gott som slut nu. Overkligt känns det som. U som har "stått ut" med mig och detta intensiva språkliga liv och som har stöttat mig på alla sätt, var på alerten. Han vädrade morgonluft på sitt sätt nu när den han lever tillsammans med plötsligt får lite mera tid att vara med honom igen. Visst tänker jag fortsätta inlärningen av språket, men i mycket lugnare tempo än tidigare, oberoende av om jag har klarat tentan eller inte.   Till att börja med så ryckte U. mig med till Casa do Povo de Santa Maria Maior för att förnya våra gratis busskort. Vi som är 65+are kan åka buss gratis här på ön. Tiden rinner ut för att få göra ansökan om det och även om det tycks vara det enklaste man kan göra så kräver det ändå sin byråkrati. Först krävs varsin ansökan med alla personuppgifter, sen kopior på antingen uppehållstillståndet eller passet och även NIF-intyget, alltså skatt...