Äventyret framtiden

Livet går sin gilla gång men lite har jag att berätta om vad som händer här på gränden. Egentligen händer det ju massor hela tiden. Så är det för min del och så har det alltid varit...RIM -bygget tar jag en annan gång. De är verkligen flitiga myror där även om det är semestertider. Jobbet stannar inte av..   En liten fotboll föll ner igen! En till av de förlorade bollarna hittades, troligen, av RIM-killarna. Lill-Ronaldo var nästan andäktig, sprickfärdig, ja euforisk och när han fick se mig på lördagsmorgonen så sparkade han alla bollar mot mig i tur och ordning med ett stort leende, tenho três bolas, jag har tre bollar ! Den vita flög över muren. Men en kille med pigga fotbollsben var snabb som vinden och hämtade hem den igen. Han behöver en fotbollsplan den killen!  Det är så kul, för vi försöker verkligen prata portugisiska med varandra nu. Vi har ju en deal. Barn i språket som vi är, både han och jag, så lär vi oss av varandra. Boa boa! Jag kan lite mera på ett mera "lärt&qu

   Ibland får man vara med om hisnande fina händelser i vardagen Ett par duvor här i Funchal. En av öarna i Desertas syns i bakgrunden Mina tankar gick spontant till en Paso Doble, den spanska dansen som är känd för sin snabba takt.                                  Paso doble betyder dubbelsteg Dansen har sitt ursprung i den spanska armén och användes från början till att sätta marschtakten för fotsoldater. Senare utvecklades Paso Doble till en musikgenre och traditionell dans som ofta spelades vid tjurfäktningar.  Förutom spansk Paso Doble, så finns det även en mexikansk, en colombiansk och en Puerto Ricansk version av dansen.  Det blev många piruetter, många steg.. Får jag lov?  En gång till?     En fin torsdag önskas!                                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

Jag blir lite bil-nostalgisk igen i min iver att tömma bildarkivet/bilgaraget. Nu är Fiat och Renaultbilarna  "avverkade", så det är dags för nästa bil i mitt liv. Volkswagen. Efter att ha sprungit igång Renaulten som vi gjorde oss av med så tog min fästman, senare make, numera exmake och far till våra barn, tag i bilbehovet för vår del och köpte en liten svart bubbla åt oss. Vi måste ju ta oss av och an till jobbet varje morgon. Där vi bodde så fanns det ingen bussförbindelse i den omedelbara närheten. Ett Bubbla från 1950-talet Vilken årsmodell det var minns jag inte alls, jag var inte ens intresserad, helt ärligt. Den var inte någon ny modell i alla fall. Det var slantarna som avgjorde vad vi hade råd med. Den var svart, begagnad, den rullade och vi hade gott om utrymme i den tillsammans med vår labradorvalp Emma som på dagtid fick vara med mig på jobbet under mitt skrivbord i en stor låg låda, (till en början) men senare tog min pappa över som daghusse åt henne, när han

Jag såg henne på avstånd när jag gick på övergångsstället. Det var trångt på trottoaren så jag bestämde mig för att gå på gatan en bit istället, nära trottoarkanten, för att komma snabbare förbi alla. Bilarna kom bakifrån, det var enkelriktad trafik där jag gick. Jag såg henne igen, nu på närmare håll, jag såg att hon sökte min blick, jag såg att hon var på bristningsgränsen, hela hennes uppenbarelse var uppgiven. Hon märkte att jag såg henne där hon stod bland andra människor som var fullt upptagna med att ta sig än hit, än dit. Vi hade kontakt denna främmande kvinna och jag.  Jag fortsatte mitt gående i hennes riktning, lite i tankar när jag plötsligt blev uppryckt på trottoaren, av just henne. Hon var stark, jag kände mig som en liten vante. Samtidigt som jag landade bredvid henne, så sade hon på engelska åt mig, "du måste vara försiktig, bilarna tar inte hänsyn, du kan bli påkörd!" Här kör de som galningar. T.om vi lokala tycker det!"  Jag smålog och sade att jag rä

Vår lilla kaffemaskin berättade att den ville bli avkalkad och Uffe tog sig an jobbet. Vi läste manualen tillsammans för visst måste ju jag också lära mig att sköta om den där manicken ordentligt. Uffe brukar annars sköta jobbet helt och hållet själv, han har läst manualen tidigare men nu ville jag ha lärdom "live" av "maskinmästaren" samtidigt som jag läste manualen.  Kaffe är svaret! Frågan är inte så viktig...       Vanligtvis så knäpper jag bara igång maskinen o. tar mig mitt kaffe. Ja, jag fyller på bönor o vatten också förstås. Rengöringen sköter jag ofta om, men avkalkningen har varit mansgörat i vårt hushåll.  Så var det senaste fredag också. Uffe stod där och lirkade med maskinen när jag gick ut till Ceus   (täppan) och jobbade en stund efter att jag hade lärt mig hur en avkalkning går till.   Nu kan jag också! 😊 -"Men den blir ju aldrig nöjd!" fick jag veta en stund senare, när jag stod där nere i Ceus, med Uffe hängandes över terrassräcket. Fa

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag visar rätt så många skyltar idag..  Det finns en röd tråd idag. Ja, egentligen flera röda trådar. Fotona tog jag när vi var i Malaga i februari -18 och besökte Bilmuséet där. Hoppas det är ok BP att jag städar lite grann?  "Soporna" är rätt så vackra😊 Vi går väl in då eller hur?                    Ett tips för den händige...? Vid entrén fann vi denna lilla soffgrupp    Tidlös elegans ....Minnen av Maria Callas och Jacqueline Kennedy stod det på en skylt         En brun soffa                                                            För den som gillar guld                           För den som gillar skräck           Den ser bekväm ut...     Färgrik     Snyggt där det passar...inte hos oss dock.                                     Taburettsoffa ...                                                 Soup-klänning och kattmönstrad soffa     En soffa är det men utan skylt... Samma sak här, ingen skylt men en skyltdocka istället