Äventyret framtiden

Jag blir lite bil-nostalgisk igen i min iver att tömma bildarkivet/bilgaraget. Nu är Fiat och Renaultbilarna  "avverkade", så det är dags för nästa bil i mitt liv. Volkswagen. Efter att ha sprungit igång Renaulten som vi gjorde oss av med så tog min fästman, senare make, numera exmake och far till våra barn, tag i bilbehovet för vår del och köpte en liten svart bubbla åt oss. Vi måste ju ta oss av och an till jobbet varje morgon. Där vi bodde så fanns det ingen bussförbindelse i den omedelbara närheten. Ett Bubbla från 1950-talet Vilken årsmodell det var minns jag inte alls, jag var inte ens intresserad, helt ärligt. Den var inte någon ny modell i alla fall. Det var slantarna som avgjorde vad vi hade råd med. Den var svart, begagnad, den rullade och vi hade gott om utrymme i den tillsammans med vår labradorvalp Emma som på dagtid fick vara med mig på jobbet under mitt skrivbord i en stor låg låda, (till en början) men senare tog min pappa över som daghusse åt henne, när han

Jag såg henne på avstånd när jag gick på övergångsstället. Det var trångt på trottoaren så jag bestämde mig för att gå på gatan en bit istället, nära trottoarkanten, för att komma snabbare förbi alla. Bilarna kom bakifrån, det var enkelriktad trafik där jag gick. Jag såg henne igen, nu på närmare håll, jag såg att hon sökte min blick, jag såg att hon var på bristningsgränsen, hela hennes uppenbarelse var uppgiven. Hon märkte att jag såg henne där hon stod bland andra människor som var fullt upptagna med att ta sig än hit, än dit. Vi hade kontakt denna främmande kvinna och jag.  Jag fortsatte mitt gående i hennes riktning, lite i tankar när jag plötsligt blev uppryckt på trottoaren, av just henne. Hon var stark, jag kände mig som en liten vante. Samtidigt som jag landade bredvid henne, så sade hon på engelska åt mig, "du måste vara försiktig, bilarna tar inte hänsyn, du kan bli påkörd!" Här kör de som galningar. T.om vi lokala tycker det!"  Jag smålog och sade att jag rä

Vår lilla kaffemaskin berättade att den ville bli avkalkad och Uffe tog sig an jobbet. Vi läste manualen tillsammans för visst måste ju jag också lära mig att sköta om den där manicken ordentligt. Uffe brukar annars sköta jobbet helt och hållet själv, han har läst manualen tidigare men nu ville jag ha lärdom "live" av "maskinmästaren" samtidigt som jag läste manualen.  Kaffe är svaret! Frågan är inte så viktig...       Vanligtvis så knäpper jag bara igång maskinen o. tar mig mitt kaffe. Ja, jag fyller på bönor o vatten också förstås. Rengöringen sköter jag ofta om, men avkalkningen har varit mansgörat i vårt hushåll.  Så var det senaste fredag också. Uffe stod där och lirkade med maskinen när jag gick ut till Ceus   (täppan) och jobbade en stund efter att jag hade lärt mig hur en avkalkning går till.   Nu kan jag också! 😊 -"Men den blir ju aldrig nöjd!" fick jag veta en stund senare, när jag stod där nere i Ceus, med Uffe hängandes över terrassräcket. Fa

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag visar rätt så många skyltar idag..  Det finns en röd tråd idag. Ja, egentligen flera röda trådar. Fotona tog jag när vi var i Malaga i februari -18 och besökte Bilmuséet där. Hoppas det är ok BP att jag städar lite grann?  "Soporna" är rätt så vackra😊 Vi går väl in då eller hur?                    Ett tips för den händige...? Vid entrén fann vi denna lilla soffgrupp    Tidlös elegans ....Minnen av Maria Callas och Jacqueline Kennedy stod det på en skylt         En brun soffa                                                            För den som gillar guld                           För den som gillar skräck           Den ser bekväm ut...     Färgrik     Snyggt där det passar...inte hos oss dock.                                     Taburettsoffa ...                                                 Soup-klänning och kattmönstrad soffa     En soffa är det men utan skylt... Samma sak här, ingen skylt men en skyltdocka istället    

Lokförare Åke vill ta oss med till ordet Natthimmel, fenomen. Jag packade min resväska med olika natthimlar och hoppade ombord på tåget i tidig timme. Titta in till Åke så får ni som är intresserade se vilka andra som har natthimlar med fenomen att visa, Åke har alla listade.  Från den tiden då vi bodde på Åland. Jag vill inte påstå att jag är mångalen men jag har svårt att sova när det är fullmåne.. Jag vet att det finns människor som säger att det där inte stämmer. Ok, så tror ni, men säg det åt tidvattnet också!  Vi påverkas av månens dragningskraft precis som vi påverkas av jordens magnetism. Jag som normalt sover som en död, vaknar och undrar att vad är det nu då? Så stiger jag upp och vem vandrar där på himlavalvet om inte månen, rund, vacker och full. Det gör inget att jag vaknar, jag tycker om mina nattliga små månrundor här på terrassen.         Det här är också en "åländsk måne". Tänk ändå att vi alla har samma måne. Luna pratar allas språk. Är det solen som går ne