Äventyret framtiden

Bloggvännen BP:s Skyltsöndag är här igen och jag är med, bl.a. med en skylt på vift.. RIM-skyltens information om vem som säljer lägenheter har inte tagits ner i egentlig mening utan  för att den är i vägen för byggnationen just nu. När killarna fixar till väggen den hängde på så får skylten hålla till nere i ribeiran, längs muren. Hur jag nu bar mig åt så försvann fotot av själva skylten rakt ut i cyberrymden, men det får ni ta...ni har sett den många gånger om redan.  Men en baksida är väl inte att förakta? 😉 Byblixtra brukar bjuda på nakenskyltar så varför inte?  Jag jämnar ut det med andra skyltar istället, hur många som helst. Det har varit Rali-Vinho-Madeira här på ön...     Bra att ha på lager-matvaror. Sånt jag vill ha hemma utifall att jag får ett il.     Il-et brukar komma rätt ofta här och då vill jag inte störa det med att springa till affären ..     då kanske det, ilet, har dragit sin kos när jag kommer hem igen.    ...

    Lokförare Åke kör igång tåget idag igen och jag har hoppat på...    De andra som brukar vara med ombord hittar ni på Åkes blogg, bara titta in där så får ni veta mera.     Den som är intresserad kan hoppa ombord helt spontant,     men berätta det för lokföraren så ordnar sig resten med länkar etc.     Idag handlar det om ett annorlunda konstverk som inte är en tavla...    Ja, vad passar bättre än att visa konstverket som föreställer ett lok.     Så oerhört välgjort av killen på bilden, där han stod längs strandpromenaden och byggde sitt konstverk    Jodå, det klirrade till i burken han hade för ev. bidrag. Naturligtvis...Skam hade det varit annars.     Ett konstverk gjort av svart sand på Praia Formosa. Inte i år, inte i fjol och absolut före pandemin...    förevigat av mig.     Det ni, gör om det den som kan! Jag kan inte. När konstnären lämna...

Vi var med ett par goda vänner till Jardim do Mar igår och åt lunch på en snackbar. Jag valde en sommarsallad med rödbeta, morot, majs, färskost och lök etc. Precis så där lagom för min del när det är så varmt som vi har det just nu. Nej ingen bild blev det på salladen, men däremot så kunde jag inte låta bli att ta bild på den här tyngdlyftningsanordningen som fanns i slutet av strandpromenaden när vi sträckte på benen efter lunchen.  En stark stång behövs, tejp där man lägger händerna , två vattendunkar fyllda med sten och rep som troligen har flutit i land. Återvinning när den är som allra bäst enligt mitt förmenande.  Utsikten från bänken är inte den sämsta heller. Vid udden borta vid horisonten ligger Paul do Mar.  Jag kanske kan inspirera någon att göra detsamma?  Jodå, jag lyfte förstås skrot /eller sten och plast i det här fallet. Det var tungt men jag kunde rubba skapelsen. Bra så!                   ...

Jag "tömmer"/luftar" arkivet både i datorn och i mobilen idag. Igen. Vete gudarna om jag ska kalla det liten veckostädning med tanke på mängden säckar som låg på en pall över en del av levada da Norte när vi gick förbi?  Pallen måste vara stark som bara den. Undrar vad det är i säckarna? De såg inte lätta ut...  Ett par vattenfoton måste till:  En vacker vattentrappa som jag fångade på bild längs en levada vi har vandrat. Jag minns inte vilken. Vid ett reningsverk någonstans...innan vattnet samlas i en reservoar.     Min favoritlevada i närheten av Estreito Câmara de Lobos. Märk väl att det är odlad mark     i den branta sluttningen till vänster.  Där står jordbrukarna på kanterna (utan att falla ner..)     Det ser mera än vådligt ut men jag har vant mig vid det här laget. De måste vara fatalister alla ...     Jag med på sätt och vis, faller de så faller de, jag kan ändå inte ändra på det hela.      Samma...

Ett brev kommer postat brukade vi säga när jag var barn. Det fanns en lek som hette så? Eller hur? Uppdatering, rättelse; det heter att ett brev kommer lastat, men ett skepp kommer lastat var det nog som jag var med och lekte för många år sedan.😊  Så kanske det sades då brevet som skrevs år 1907 här på Madeira kom fram till Sverige.. I början av det här året gick Uffe och jag längs Rua da Carreira, den äldsta gatan här i Funchal, på väg någonstans. Vi mötte Kristina från Geta, Åland ( vi har nästan varit grannar, åtminstone fågelvägen, mera eller mindre, via landsvägen var det 6 km emellan oss )  som gick på motsatta sidan och naturligtvis så hejade vi på varandra, stannade upp och sade några ord men plötsligt så tände en glimt till i Kristinas ögon...-" men du, jag har ett brev som du ska få se" och så drog vi iväg in i en liten gränd...   Vi drog in där den röda tröjmannen syns på fotot. Fotot har jag "lånat" från Internet.  "Du kanske kan göra något av de...

Om jag ville nu så kunde jag hålla frågesport eller en gissningslek och få er som tittar in här att bry de små grå... Men så roligt blir det inte utan det blir lite grann läpparnas bekännelse istället. Om ni minns så berättade jag tidigare här inne på bloggen att jag skulle slipa, måla och renovera vårt utemöblemang under sommaren. Jag t.om. skrev en uppsats om det kommande projektet på portugisiska i den senaste tentan. Det sket sig! Rent ut sagt! Men uppsatsen blev i alla fall godkänd.😉 Fru E. o herr R. Har man goda grannar/vänner så kan vad som helst hända. Mitt i allt en dag så stegade herr R. och fru E. upp till oss på terrassen och herr R. hade planer. Han är som en Uppfinnar-Jocke ungefär. Man vet aldrig vad som kan hända.  Han ville slipa och måla stolarna åt oss om han fick? Med förvåningens finger i häpnadens mun så .." Naturligtvis så får du det! " Ibland faller det manna från himlen så där bara. Fram med färg, pensel, sliptrissa och vad som behövdes. Ja, så gick...

     Vi har nästan alltid intressanta diskussioner Uffe och jag, när vi sitter och äter middag.  Bara för någon dag sedan var det tvättstuga som kom på tapeten. Vårt samtal började med hur grävskopor såg ut i vår barndom. Vi är födda samma år, så vi har många gemensamma tidsnämnare. Mitt i allt så befann vi oss i våra barndoms tvättstugor.  Tvätt till tork på luftigt ställe I Uffes barndomshem vid Mannerheimsvägen i Helsingfors, så hängde man tvätten på vinden , sju våningar upp från tvättstugan. Man bar upp allting för hand i trapporna. De är tuffa de där fastlänningarna.🦾 Armstarka kvinnor, för kvinnor var det oftast som var hemma och skötte hus och hem, medan männen arbetade utanför hemmet. Så var det också hos oss på Köpmansgatan i Mariehamn. Min mamma stannade hemma ända tills jag började tvåan i folkskolan. Så var det då och tryggt var det framför allt Jag gillar att gå förbi tvätt som hänger längs husväggar. Det doftar gott och känns hemtrevligt. I mitt ...