Äventyret framtiden

Ett brev kommer postat brukade vi säga när jag var barn. Det fanns en lek som hette så? Eller hur? Uppdatering, rättelse; det heter att ett brev kommer lastat, men ett skepp kommer lastat var det nog som jag var med och lekte för många år sedan.😊  Så kanske det sades då brevet som skrevs år 1907 här på Madeira kom fram till Sverige.. I början av det här året gick Uffe och jag längs Rua da Carreira, den äldsta gatan här i Funchal, på väg någonstans. Vi mötte Kristina från Geta, Åland ( vi har nästan varit grannar, åtminstone fågelvägen, mera eller mindre, via landsvägen var det 6 km emellan oss )  som gick på motsatta sidan och naturligtvis så hejade vi på varandra, stannade upp och sade några ord men plötsligt så tände en glimt till i Kristinas ögon...-" men du, jag har ett brev som du ska få se" och så drog vi iväg in i en liten gränd...   Vi drog in där den röda tröjmannen syns på fotot. Fotot har jag "lånat" från Internet.  "Du kanske kan göra något av de

Om jag ville nu så kunde jag hålla frågesport eller en gissningslek och få er som tittar in här att bry de små grå... Men så roligt blir det inte utan det blir lite grann läpparnas bekännelse istället. Om ni minns så berättade jag tidigare här inne på bloggen att jag skulle slipa, måla och renovera vårt utemöblemang under sommaren. Jag t.om. skrev en uppsats om det kommande projektet på portugisiska i den senaste tentan. Det sket sig! Rent ut sagt! Men uppsatsen blev i alla fall godkänd.😉 Fru E. o herr R. Har man goda grannar/vänner så kan vad som helst hända. Mitt i allt en dag så stegade herr R. och fru E. upp till oss på terrassen och herr R. hade planer. Han är som en Uppfinnar-Jocke ungefär. Man vet aldrig vad som kan hända.  Han ville slipa och måla stolarna åt oss om han fick? Med förvåningens finger i häpnadens mun så .." Naturligtvis så får du det! " Ibland faller det manna från himlen så där bara. Fram med färg, pensel, sliptrissa och vad som behövdes. Ja, så gick

     Vi har nästan alltid intressanta diskussioner Uffe och jag, när vi sitter och äter middag.  Bara för någon dag sedan var det tvättstuga som kom på tapeten. Vårt samtal började med hur grävskopor såg ut i vår barndom. Vi är födda samma år, så vi har många gemensamma tidsnämnare. Mitt i allt så befann vi oss i våra barndoms tvättstugor.  Tvätt till tork på luftigt ställe I Uffes barndomshem vid Mannerheimsvägen i Helsingfors, så hängde man tvätten på vinden , sju våningar upp från tvättstugan. Man bar upp allting för hand i trapporna. De är tuffa de där fastlänningarna.🦾 Armstarka kvinnor, för kvinnor var det oftast som var hemma och skötte hus och hem, medan männen arbetade utanför hemmet. Så var det också hos oss på Köpmansgatan i Mariehamn. Min mamma stannade hemma ända tills jag började tvåan i folkskolan. Så var det då och tryggt var det framför allt Jag gillar att gå förbi tvätt som hänger längs husväggar. Det doftar gott och känns hemtrevligt. I mitt barndomshem så hängde ma

Det är söndag vilket betyder skyltar.. Bloggvännen BP håller i tömmarna och för oss vidare vecka efter vecka i skyltarnas rike. Så länge jag har skyltar så hänger jag med... Översättning:       Glöm aldrig de här sex sakerna:                               1. Lyckan kommer inifrån    2. Positiva tankar drar till sig goda ting    3. Allt du ger får du tillbaka i dubbel bemärkelse    4. Leenden smittar    5. Det är gratis att vara snäll    6. Bara de som ger upp misslyckas. **************************'           Ett par från femtiotalet dansade förbi Super Sacor i Magnôlia-trädgården             I det här skåpet finns det mojänger från femtiotalet... Den där typen av bensinpump har en viss Karin hanterat men mycket senare än femtiotalet...i den åländska skärgården fanns de fortfarande kvar i slutet av 1970-talet. Inte exakt likadana men ändå. Dem jag pumpade upp bensin eller traktorolja i var större än den på bild.  Jag var affärsföreståndare på en liten ö i Ålands östra skärgård när

Lokförare Åke måste nog vara lite synskt lagd eftersom han lade dagens destinations-ord till Veteranbil. Det passar mig som hand i handske...jag har så många veteranbilar i mitt bildarkiv så det inte är riktigt "klockt" (klokt)  som en viss Martin Ljung sade och likväl så blir det ingen bild av det som redan finns på lager, utan någonting helt nytt fastän det är gammalt. Tja, gammalt och gammalt, femtiotalet är ju inte särskilt gammalt alls. Men för bilar är det veteran-gammalt hur som helst.  Det råkade sig så att det var Clássicos na Magnòlia här i Funchal. Den här gången gällde det veteranbilar från femtiotalet. Tidigare år sedan- 20,  har sekelskiftet och alla decennier ända fram till femtiotalet visats upp. Vi har hängt på som publik sedan -22. Jag vill absolut inte missa det här evenemanget, lite biltokig som jag är ...och ändå inte. För mig är bilar något som man ska komma fram med, märket brukar inte ha någon större betydelse , däremot är jag lite kinkig med färgen..