Äventyret framtiden

Än är jag här, än är jag där i mitt bloggande liv. Från duvbegravning, växthustvätt,  ett våghalsigt trafikkaos på Kreta,  så snavar jag  in på bilmuséet i Malaga igen.                     Pierre Balmain, Louis Delage och René Lalique kom samman och skapade                     detaljer till bilen nedan. Balmain var redan känd utanför Europa. Han jobbade                     för drottning Sirikit av Thailand och för "the first lady of Nicaragua",                     Hope Portocarrero.                     Som ni förstår så är han mästare till ovanstående klänning och dräkt.                                    Bilen är fransk och av märket Delage  Årgång 1949 ( 6 cyl. 90 hp. 3000 cc, modell D-6 , 3 liter ) " French Elegance" var ovannämnda  konstnärers verk, de gjorde detaljerna.  Med bravur! Så roligt de måste ha haft...     Hela inredningen i läder....              Jag tar ett hopp österut till Tyskland från Frankrike....

började med en begravning. Vårt ringduvepar sedan länge är inget par längre. En av dem, troligen Svea, flög mot vårt köksfönster igår kväll. Vi hörde ingenting, troligen för att diskussionerna gick höga runt bordet i Gula salen i övre våningen, där vi och fem nära vänner satt och åt middag tillsammans. Svea o Sven Dufva med Bullmåssan i april i år. Det var först när vi tog avsked av de sista två vännerna som jag fick se ringduvan som låg på magen i gräset, helt stilla. Vi kunde bara konstatera att nacken var bruten. På köksfönstret fanns märket efter smällen. Vi känner sorg; vi vet ju att ringduvorna är gifta med varandra livet ut och den andra duvan låg förmodligen på boet när olyckan hände. Vi beslöt oss för att låta kroppen ligga kvar där den låg över natten. Naturen har sina egna lagar, det kanske kommer någon förbi som kan leva gott på den som dog, resonerade vi. Den enas död är den andras bröd men inte den här gången. Duvan låg kvar i morse. Jag tog bo

Idag tar jag en tur till Kreta, Platanes och lite Rethymnon Jag håller på med min ständiga "städning" och har hittat många trafikanter av olika slag i bildarkivet Egentligen borde jag kanske skriva att jag kastar mig ur trafiken, för det var rent av livsfarligt att vara i den eller att  ta sig över gatorna. Inte ens på övergångsställena kunde man vara nog försiktig.    Men som den där flickan från landet som jag alltid är inom mig, så fascinerades jag av det kaos som    fanns men som inte tycks beröra dem som bor där särskilt mycket....    Att köra med "öppen ridå" och bilen full av varor var en vanlig syn. Som efterföljande    bilist skulle jag nog hålla mig på behörigt avstånd, för om en snabb inbromsning behöver göras    är jag övertygad om att en del varor viljelöst troligen skulle göra en kullerbytta bakåt och hamna    på vindrutan åt någon.     Den här damen såg jag  många gånger under de två veckor vi bodde där. Jag tänkte spontant på    

Dagens skörd     Den här tiden på året blir jag aningen tjatig av mig.     Men jag förmodar att det handlar om euforin som uppstår då det åter finns så mycket gott att ta     vara på i trädgården. Jag är ju lite grann en ogräsätare.....( Uffe med)       När jag har grävt musklerna ömma; jag är på gång på flera ställen i trädgården nu     ( jag varvar mellan Nakenhäcken, trädgårdslandet och Fyrklövern) så passar det så himla bra     att varva ner med att plocka ätligt ogräs. När det är gjort blir det oftast en vandring med Uffe     någonstans i periferin. Sen orkar jag gräva igen...     Givetvis så är inte sparris ogräs, men den växer nästan som ett ogräs här hos oss     Idag åt vi sparris till middag igen.     Här ligger den knäckt ( man tar alltid bort den nedersta delen på sparrisen, man känner     precis var man ska knäcka den, där det hårda övergår i mjukt ) och skalad i väntan på att     bli förfärdigad, men allra först så...     ..kokar jag renset i ko