Äventyret framtiden

        på gården går livet sin gilla gång.         Våren är senare i år än den har varit under ett antal år i rad, men säkra tecken         på förändring åt rätt håll syns mera dag för dag.         Blomningen är inte yvig precis, men krokusarna börjar sticka upp sina vackra huvuden         på södra sidan av huset.         Och bina är inte sena gäster. Nu måste allt tas tillvara ....                           Filip är här i stort sett hela tiden, vaktandes någon av sina hönor                           när de äter. Igår fick vi veta av grannarna att det åtminstone finns                           en tupp till i byn. ( Förmodligen är det Filips avkomm...

    Så var det åter dags för veckans bidrag till mitt eget vintagetema     Bilen ovan är en fransk Delage från 1910 ( 4 cyl. 14 hp, 1400 cc, modell T)     Se hur glad chauffören ser ut!     Förstås, en så vacker bil kan väl göra vem som helst glad     även om kappsäckarna framför bilen hindrar framfarten en del     Och vilka kappsäckar sen! Wow!     Aha, vem sitter där?     Svärmor förstås!     Tur att hon har päls på sig, för kallt kan det bli att sitta där         Det här är en familjebil, med ett baksäte, inte helt bekvämt, benämnt för svärmors sätet.     " Mother-in-law"-seat ( brittisk humor) .     Så stod det på informationsskylten. ( bilmusèet i Malaga)             Jag hittade däremot ingen skylt    som beskriver kläds...

..sade engelsmannen åt mig när vi möttes mellan grindstolparna med de två vaktande lejonen på Han såg euforisk ut, ja, nästan vild och lyste som en sol. Det är längesen jag har hört någon säga så åt mig och så spontant, hann jag tänka För säkerhets skull svarade jag med ett "thank you !" medveten om att ett litet  missförstånd kanske förelåg. Så svävade han ut genom grinden och jag i min tur svävade in och uppåt längs gången. Småskrattandes. I min tur smått euforisk. Ibland uppstår så roliga situationer. Uffe bestämde sig för att inte komma med mig in på kyrkogården alls. Det kostade ju 3 € i inträde! Han skulle äta glass för slantarna istället för att titta på dödingar fick jag veta. Jag skrattade ännu mera, glad över den euforiska engelsmannen men också åt Uffes funderingar. Solen sken och mitt i allt så fick jag sällskap! Den allra sötaste tänkbara smög sig upp bredvid mig och så gick vi, min tillfälliga kattunge och jag tillsammans in på väls...

      Mitt i tuggan uppstod magi!    Jag satt vid frukostbordet på Rosella i måndags morse, på väg till barnbarnen i Sverige.    De behövde en mormor några dagar då dottern skulle på resa, så med siktet inställt på dem    äntrade jag färjan som går mellan Mariehamn och Kapellskär.    Vid Kobba klintar dök kryssningsfartyget Birka upp i morgondiset/dimman.    Ombord fanns barnbarnens far på jobb.    Synd nog så såg vi inte varandra annat än så här, plåtbåtbeklädda som vi var.     Sen "vippade" Rosella över "tröskeln" ut mot havet. Marhällan lyste så röd och grann om styrbord.     Ett par timmar senare var jag i Sverige        Ett möte med dottern var planerat till Åhléns där vi sedan åt lunch tillsammans.     Från fönstret där vi satt, såg jag detta lejon nedanför.  Det har gått över ett år sedan  ...

Jag fortsätter på mitt eget veckotema med olika rubriker med den gemensamma nämnaren vintage, vackra bilar och kläder. Här och här kan ni läsa de tidigare inläggen Den vackra epoken/le belle époque varade mellan slutet av 1800-talet och första världskrigets början år 1914. Under den tiden hände mycket, man kastade inte bara korsetten. Från att ha åkt med hästekipage förändrades världen snabbt.  Bara i Paris fanns det ca 30.000 bilar mot slutet av  Le Belle Èpoque. Bilen hade kommit för att stanna. "Runabout: the Dandy"  Hupmobile USA 1912 Detaljer: 4 cyl. 20 hp 1800 cc. Modell 20  " Hupp 20 " Det här var en av de första sportbilarna, som endast ett fåtal personer hade råd med.  Den ägdes av "Don Juans" eller lite mer allmänt kända playboys Bilen kostade 750 dollar när den lanserades.      Under samma tid "föddes" också den typiskt amerikanska " the Picnic Car"      Richmond är märk...

    Ja, så heter den gröna vildpapegojan/munkparakiten som vi blev bekanta     med när vi kom till El Palo (Malaga ) i februari i år.     Vanligtvis så är det duvor som blir vår första bekantskap på en ny plats     men inte den här gången.     Charmig och till synes smått uppstudsig i sitt lynne är denna Kalita som den kallas i folkmun.     På latin heter den myiopsitta monachus.     Jag blev helsåld när jag såg denna lilla syd-amerikan som den egentligen är från första början.     Duvorna hade inte mycket att säga till om. De höll sig på bekvämt avstånd om det hettade till,     vilket det gjorde nu och då. Öronbedövande! Den här lilla sötnosen vet sin plats och det med     besked.     Vi träffade på dem i Malaga också. I en turistbroschyr stod det att man skulle skatta sig lycklig     om man fick se den lil...