Äventyret framtiden

Så kan det gå.... Efter många långa år har den äntligen fått tassar. Redan innan jag kom in i bilden här i huset, på den tiden då Uffe var gift med Carola så började den hemvävda plädens historia. Svärmor Birgit älskade att väva plädar, dukar och allt som föll henne in. Generös var hon också, hon delade gärna med sig och bl.a. så fick Carola och Uffe varsin pläd av henne. Carola tvättade plädarna en dag och Uffes pläd blev väldigt liten..... hennes med, men inte lika liten som Uffes. Den var inte en riktig pläd längre, helt enkelt. Bara en tovad någonting. Lite bubblig, ojämn och så Pläden blev den där tavlan som man läser om i serierna, den som tas fram ur gömmorna och hängs upp när faster som har givit den i gåva kommer på besök, fastän tvärtom. Här gömdes pläden undan på vinden när Birgit kom på besök Gull och rar på många sätt och vis var hon, men gud nåde den/det som misshagade henne... Bättre fly än illa fäkta gällde. Så gick åren, Carola blev svårt sj...

Det händer att jag städar ibland.... Jag fick ett litet ryck (som givetvis måste tas tillvara). Bildarkivet får sina duster när jag tar fram "dammvippan". Givetvis förundras jag över mitt bildval ibland. Varför i hela friden har jag knäppt de här bilderna? Förmodligen har det med  ordet knäpp att göra 😜     Veden är vacker, annat kan man inte säga. En bakgårdsvy tycks det också vara.                    Så här bekymmersfritt kan man också se på livet. Har man ingenting så                    torde man inte heller ha problem. Säkert en sanning med modifikation, dock.     En sällsynthet? Det är inte ofta man ser en telefonkiosk i dessa dagar.     Nu går ju alla mera eller mindre med telefonen på fickan och agerar kiosk själva    Pumpo...

Naturen exploderar, sprakar, knakar och är väldigt gul för tillfället. Vår sluttning ovanför huset mot skogen till är fylld av påskliljor. Alla tycks blomma samtidigt nu. Troligen har de varit urväntade på att få blomma, för mitt i allt det kalla som varit är marken översållad och gul..... Den ena av våra två raberberplantor. Snart blir det paj på menyn. Den första mjälla, underbart goda   Ja, ni ser vad som händer bakom rabarbern.   Sparrisen kommer med ilfart och endera dagen äter vi  vår första   sparrismiddag och så är den säsongen igång. Nej, jag klagar verkligen inte 😀   Att saker händer på en och samma gång just nu är ett faktum   Förutom att trädgårdens alla godsaker och fröjder formligen exploderar är vi märkligt   förunnade att vara bjudna på flera middagar den här veckan.  I går var vi till goda vänner i Lumparland och åt Janssons frestelse ( det råkade sig att jag  hade födelsedag samtidigt, så de...

Birgittas sista veckorubrik för april är djur En av många ekorrar här hos oss Djur betyder mycket för mig! Så pass mycket att det är svårt att sätta ord på den känslan. Jag kan bara konstatera att utan djur i min närhet så skulle livet kännas väldigt fattigt. Att få vara nära dem på det sätt som jag (och Uffe) vill och får vara, är en ynnest, en rikedom på många olika sätt. Tajgersson Vi känner att vi har husdjur, även om de är vilda Vi är angelägna om att de inte ska bli tama Vilda djur ska vara vilda. Vi vet att de kommer hit för att de får mat under den tid som tillgången är som minst i skogen, från oktober ända in i maj Vi vet också att de känner sig trygga här. Under sommaren sover de ofta i trädgården, ligger bland alla lupiner nattetid. När morgonen kommer försvinner de igen. En pilfink tittar in genom rutan Fru Bofink Jag har ingen större skillnad på vem och vad Ingen särskild favorit bland alla djur De är på sätt och vis favoriter,...

    -"Så denn ja", som dansken brukar säga.     Nu är påsken snart över för den här gången.     Här har vi tagit det lugnt och nästan bara varit.     Lite påskpyssel blev det förstås.     Jag har hantverkat och fixat en del smått och gott inför sommaren och     istället för blommor gav vi ....     dottern med familj tomma äggskal att hänga upp någonstans, vilket också gjordes, när vi     for dit på middag under påsklördagen.      Nu hänger de små vackra äggen i spjället och håller sällskap med strutsägget i deras fritidshus     Innan påskmiddagen pysslade vi med olika saker. När vi andra målade ägg, hönor och tuppar,     spelade Timothy och Uffe 3-dimensionellt luffarschack. Timothy vann !     Den här gången...     Påsken i år har varit kall, både nätter och dagar. L...

    Någon slags dejávu uppstod när jag tillsammans med Uffe och ett antal andra människor     blev bjudna på nationaldrycken Poncha en solig dag för några år sedan då     vi tillsammans gjorde en Tropical Tour på Madeira.     (Var annars?)😉     Vi satt i ett litet café vid Atlantstranden.     Det fanns mycket att fästa blickarna på, bl.a. gamla  fotografier under bordens glasskivor, svåra att     ta bilder av p.g.a solen som sken på glasskivan....    Men det fanns någonting på väggen som fångade min uppmärksamhet särskilt mycket ....    - " Men det där är ju mina gamla kängor! De där som jag lämnade i ett sopkärl utanför     skoaffären i Funchal när jag köpte nya kängor åt mig.  Kommer du ihåg?"      Uffe och jag var till Honkajoki i Finland en kall vinterdag för många år sedan och köpte en truck!    ...

    Jag har hållit till på dikeskanten vid "nakna häcken" en stund nu under eftermiddagen.     Röjt, klippt och förberett för fortsättning, kanske imorgon.     Nog ska det väl bli häck av allting igen, bara tiden får jobba och jag med den.     Tankarna gick i takt med sekatörens klipp, klipp     och naturligtvis fanns dom i Stockholm, en dag som denna.     Dagen efter terrordådet, då en lastbil i rasande fart mejade ner människor på Drottninggatan.               Det är svårt att ta till sig att det har hänt och att det hände så nära oss den här gången.     Även fast man på något sätt har varit förberedd.     Världen är en osäker plats, även för oss i fredliga länder.     I början av veckan var det St Petersburg som blev hemsökt av terrorister.     Min första tanke var förstås, precis som troligen allas tankar är, -"va...