Veckostädning nummer 2
Så var det dags igen att tömma kamera-minnet och mobilen på foton som togs under veckan som ligger bakom oss
Även om jag har använt några foton redan från veckan som har gått så blir det ändå några kvar och så är inte tanken längre utan att få undan, att tömma. Det är förunderligt så många foton jag ändå tar även om jag tycker att jag är rätt så slö av mig nu vad gäller fotograferandet mot vad jag har varit tidigare.
NU är julen absolut slut hos oss...
Operation "Ta till vara på" gick igång. Jag strök tvätt och såg att linnehandduken med fartygsmotivet började bli sliten. Motivet och tygtrycket har Eva Eriksson på Åland gjort. Min bror Krister fick handduken av oss för ca 14 år sedan och så ärvde jag handduken efter honom ( han dog 2013) Nu började den verkligen sjunga på sista versen, så en linneblus i svart (inte min färg och blusen är för stor) fick stryka på foten. Det ska bli grytlappar och bomullsgarnet som jag har fått fick också bli en grytlapp...
I dagsläget ser "Ta vara på" projektet ut som ovan. Två grytlappar av bomullsgarn blir det ( de är dubbla och tjocka). En gammal Uffe-badrock får vara med och bli "stoppning" i grytlapparna med båtmotivet på. Om någon dag är allt klappat och klart. Jag tar tag i detta lite nu och lite då, när andan faller på.
Nej, jag behöver inte grytlappar själv men jag delar med mig till mina barn Nann och Jon som får komma överens om vem som ska ha det ena eller andra.
Nann och Wilhelm, dotter och dotterson är på väg hit till Madeira och får ta dem med sig till Sverige på återresan. En enkel mamma-kärlek kryper in i händerna på matlagarna när det så är dags. Kanske mormors-farmors-kärlek också för barnbarnen gillar att laga mat. Freja gillar att äta maten i sin tur än så länge.
Gul varning gavs...Vi har hållit oss inne så gott som hela dagen idag...
Men trots det gråa småkyliga vädret som är som rena aprilvädret har det inte gått någon som helst nöd på oss. Glada frukosttallrikar och god soppa på kål, potatis, lök och chorizo till middag håller oss både mätta och glada.
Våra grannar på andra sidan gränden har fått en namnskylt på husen. Conde Carvalhal II.
Namnet kommer av namnet på gatan högre upp, där huvudingången finns.
Härifrån gränden går ingången till alla fordon som bor längst ner i både det vita och det svarta huset.
Lite konstigt känns det att vi plötsligt har gatunamnet mitt framför våra ögon.
Vet ni, Carvalhal betyder Eklund 😉Vi kom först så vi är förstås nr I. 😏
Nu är vi granne nästan med oss själva men det vet ju ingen någonting om av alla
som bor här på gränden.
Jag hoppas att ni förstår att jag verkligen har glimten i ögat nu,
men lite kul är det att vårt namn (på portugisiska) liksom flyttar hem .
 |
| Den vackra orkidéen bjuder mycket på sig själv just nu.. |
Conde Carvalhal var greve och hade många fingrar lite överallt i den här stan som han
mera eller mindre ägde på den tiden han levde.
Ja, han ägde mycket mera än så också utanför Funchal.
En ung brorsson som ärvde honom gjorde av med hela förmögenheten på
spel, vin, kvinnor och sång.
Hoppas han hade roligt så länge det varade..
Så berättar historien men det goda namnet har överlevt samt många fina byggnader som stan
har i sin ägo nu.
Så där ja, nu var fotografierna slut för denna gång...
" De som kan känna din sorg i ditt leende, kan höra dina ord i din tystnad, kan känna din kärlek i din ilska, lita på dom. De är dina riktiga vänner".
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Hoppas att dina barn uppskattar sin mammas återvunna presenter. det borde de göra.
tack! Jag har lagt upp många fotografier på mat jag har ätit på restaurang men det är ett tag sedan jag var ute och åt, senast glömde jag bort det och tog bild av en motorcykel istället. Ofta är vi med vänner när vi är ute och äter och då är det vännerna som gäller i högsta grad. Mobilen ligger i ryggsäcken. Jag är säker på att du också får dina matbilder hur estetiska som helst. Du brukar ju ta matbilder och de är ju bra. Barnen uppskattar dem helt säkert, inget tvivel om den saken, praktiskt lagda som de är.
där är vi lika du och jag. Återbruk är roligt. Att ta fram det kreativa inom en berikar vardagen lite extra. Det som är gjort av kärlek känns. Ja, kan du förstå hur det kan gå? Haha..Du kan se humorn i det hela, tack för det.
Kram
ja, lite speciellt är det att när den syns så syns den just där. Lite spännande är det också med tanke på atmosfären och tanken på att varför just där? Betingelserna är tydligen de rätta för en regnbåge, ofta dubbel regnbåge rakt framför oss.
Ja, du är också en återanvändare av klass, jag vet att du är en fena på det. Pysselprojekt är berikande och när man kan använda pysslet i det vardagliga känns det bra. Kram
Tänk att regnbågen bor hos er. Här är så långt från regnbågen man kan komma. Just nu snöar det, blötsnö och mer ska det bli under dagen.
Återbruk är något jag gillar. Dina grytlappar är fina och kommer med all säkerhet att bli älskade.
Men ... så roligt att du nu bor granne med dig själv. Jag brukar ju ofta besöka ett bad nära oss som heter Eklundsnäs. Så du finns överallt.
Kram
grytan blev ett gott avslut på julen. Broccoligratäng, oj, så gott det brukar vara och längesen är det jag gjorde en sån. Nu vet jag vad jag ska skriva ner på inköpslistan.
Ja, visst är det lite speciellt att den alltid visar sig just där när den visar sig. Sällan någon annanstans och då bara en liten bit ifrån mot hamnen till.
Så då har ni blötsnön där som du befarade.
Återbruk hör till min vardag; att ta vara på allt som kan tas vara på eller så dela med sig åt andra som också är ta vara påare. Jag minns Eklundsnäs, du nämner det nu och då och jag småler förstås.
Kram
Så mysigt att finbesök är på gång! Ni bor så härligt men själv skulle jag sakna barn och barnbarn gräsligt mycket även om den nya tekniken gör att man kan hålla kontakten på ett annat sätt.
Kram
Tack! Återbruk har alltid legat i tiden för min del, så det går liksom av bara farten. Handduken är ett mycket fint minne. Jag har spunnit garn av hundhår...blandat med ull då förstås men en varm mössa blev det åt ett barn i familjekretsen, då på beställning av mamman till barnet. Själv trodde jag att det skulle bli lite väl stickigt men tydligen gick det bra att blanda bort hundhåret i fårullen. Ja, det ska bli toppenhärligt att få besök. Jag saknar dem jag också, tro inte annat. Det är en stor sorg inom mig men mitt liv är här och nu av andra familjeskäl. Vi gör det bästa av det hela och har varandra även om jag gärna hade vingar och kunde flyga kors och tvärs mellan våra länder.
Kram
Du är en bra fotograf - att ta fina bilder på mat är inte det lättaste.
När det gäller mat som ”gjort sitt” så har jag två hundar som är vana att agera hushållsgris 🐷 så mat slängs inte.
Jag kommenterade nyss hos Lillasyster på Skogsliden att husmanskost//vardagsmat numera blivit mer lyx. Det sker mer sällan.
Dagens ungdomar 😅 har en annan syn på maten.
Hs en fin onsdag kram åsa
Återbruk är min melodi, dessutom är det en kreativ handling, som ger mera inspiration för min del.
Tack! Snällt sagt för jag har nog bara "skjutit" direkt från höften vad gäller fotona.
Du har det bra med två hundar. Det fanns aldrig rester när jag hade två sådana jag också, ja. t.om flera ett tag då hemma hade valpar. En underbar tid i sig. Nu har sonens familj det bra. Freja äter så det yr om det och Fröjda på golvet tar för sig. Allt går åt och städningen går som en dans.
Husmanskost har blivit en lyx, många kan/vill inte ens laga sådan mat längre...
Ha detsamma Åsa, jag har tänkt mycket på dig!
Kram
Karin
Att fota mat är svårt, tycke jag. Det är knepigt att få det bra på bild. Men du lyckas med det!
Återbruk, gillar. Och kul för dina barn att de får det du pysslat med.
KUL med besök snart. Kramar!!
Speciellt tack för de fina visdomsorden i slutet <3
Önskar dej å U. en fortsatt fin vecka !
KRAM till DIG!! Anna
ja, jag gillar också att den har sin plats här...alltid samma ställe.
Tack, själv har jag nog bara knäppt av så där bara...men tack för orden!
Jag tror att de kommer att gilla återbruket hur bra som helst.
JA, väldigt roligt ska det bli att få kramas på riktigt igen.
Kramar!
tack! Härligt att det vattnas i munnen på dig när jag lägger upp maten på faten här.
Ja, återbruk heter det nu. Jag har alltid varit en återbrukare, skapar av det jag har, mår bra av det helt enkelt.
Tack själv och ha det så bra du och din fru med! 🫶
Hej Anna!
Tack för det, det hör till för min del att göra så i alla väder mera eller mindre. Du har så rätt, det är som en egen liten resa i sig..en minnenas resa.
KRAM till DIG från mig!
Karin
SÅ kul att få besök av nära och kära. Och kul för dem att komma till er.
Ovanligt med så ofta återkommande regnbågen. Tror att solen måste stå i en viss vinkel, för att ljuset ska kunna brytas till en regnbåge.
Här är vintervädret dödstråkigt. Plusgrader och slask på vår byväg. Idag utgår promenaden...Tyvärr.
Ha en fin onsdagskväll! Kram
Jag har alltid tagit till vara, en helt naturlig åtgärd från min sida. Troligen för att det har funnits tider då min plånbok har varit så gott som genomskinlig. Då lärde jag mig att vara min egen lyckas smed och dit hör det att ta vara på.
Det ska bli jätteroligt att få krama om varandra på riktigt igen.
Det märkliga är att regnbågen alltid visar sig på den där platsen, så det har säkert med den där vinkeln att göra som du beskriver.
Snart är det vår hos dig Anna-Lena...drygt en månad till och ljuset återkommer snabbt.
Ha detsamma du med!
Kram
Från igår: Syssling är tredje ledet, småkusiner låter mysigt. Fjärde ledet brylling, därefter pyssling. När jag såg det första gången tänkte jag på Nils Karlsson Pyssling. Hemma i Norge sa vi tremenning, firmenning och femmenning.
Kram
man blir överraskad av sig själv ibland. Jadå, jag hälsar Nann, givetvis.
Världen, ja, det var frågan det, liten eller stor. Nära en är den hur som helst.
Aha, det småkusiner är hos oss. Jag hade en känsla av att jag har läst det någon gång. Det är lite mera ordning på norrmännen, enklare att lära in tycker jag.
Kram
de säger väldigt mycket de orden! ❤️