Hoppa på tåget/ 20/ Sko
Min lokförarkollega Tove styr tåget med van hand mot destinationsordet Sko.
Tiden går fort när man har roligt och roligt är det att vara en av dem som är med i temat Hoppa på tåget.
De andra som brukar vara med har jag länkat till här:
Anki, Anna, Anna i Portugal, Carita. En vanlig man, Ordodlaren, Paula, Tove, Znogge, Åke, Åsa
Sko kan man sig på andra men eftersom det beteendet inte är trevligt alls så lämnar jag den "skon" åt sitt öde på direkten.
Man kan också sko ett tygstycke och man kan sko en häst.
En hästsko betyder lycka. Att hänga den som den hänger på fotot lär inte vara bra, för då rinner lyckan ut., sägs det. Vad jag vet så var folket i huset med hästskon på väggen hur lyckliga som helst i alla fall😊 Skrock är skrock och inget annat än skrock. Det sägs så mycket...
Som det barfotabarn jag i grunden är så måste även jag förstås ta skor på mig nu och då. Nu har jag inte så många par skor att visa, några par sandaler (jag älskar sandaler, har alltid gjort det ) och några vanliga dojor att vandra i. Sen blir det kängor och stövlar helt plötsligt när skon klättrar högre upp på benet enligt definitionen på vad en sko är.
Och jisses så många stövelfoton jag har . "Typik" som Nalle Puh sade, nå sko är sko och ska så förbli. Stövlarna får jag visa en annan gång i ett eget inlägg
Ett minne dök upp från min tidiga barndom. Min pappa var vaktmästare och mamma rev biljetter och städade på Bio Savoy i Mariehamn. Givetvis så hörde det inte till att minderåriga barn skulle vara med där på kvällstid men min storebror ville inte sitta barnvakt alla kvällar åt mig, som var nio år yngre än han var. Han var förgrymmad för att jag skvallrade på honom då han och hans kompisar tjuvrökte.
😀😉😉Är det inte det som småsyskon är till för?
Så jag hamnade på jobbet med föräldrarna. Inte mig emot det minsta lilla. Men jag ville också dra mitt strå till stacken när jag nu en gång var på jobb. Jag har nog alltid varit en liten arbetsmyra tror jag.
Det hände nu och då att jag ställde mig framför bioduken och sjöng Sunnanvindsvalsen för biopubliken innan förfilmen satte igång. Vaktmästaren sade ingenting, han bara log. Han var snäll han💗 som lät mig sjunga " I hatt med flor och blommor på, en klänning med spetsen på kragen, två vita skor så små så små och strumpor så ljusa som dagen." Antagligen drog jag till med någon annan slagdänga också men det är Sunnanvindsvalsen som sitter kvar i minnet.
För min inre syn såg jag precis hur fina de där små vita skorna var. Sådana fanns inte hemma i min garderob. Allt som fanns hade jag fått överta av mina åländska flickkusiner, Kristina och Karina. (Jag har faktiskt två svenska kusiner som också heter Christina och Carina)
Men plötsligt så hände det!Jag fick sprittans nya skor som ingen annan hade haft. Inköpta på Sko o Gummi på Torggatan i Mariehamn. Egna skor, helt nya!
Sånt glömmer man aldrig. De hade spetsmönster också. Samtidigt fick jag en ljusblå sidenklänning med tyll på, ett rosa diadem, fina små vantar, sockor och så lockar i håret. Jag blev permanentad hos fru Wigell på Nygatan. Hemska öde, det tyckte jag inte alls om, varken vätskorna eller brännmärkena som uppstod bakom öronen med lite varbildning som följd. Så var det på den tiden för jätte längesen. 😊Men vad gör man inte för att få helt nya skor? Man lider pin..
Kommentarer
Tror inte skor blev någon stor grej för mej förrän på gymnasiet? Då skulle alla ha "DrMarten"-skor. Vet inte om mamma köpte eller om jag gjorde det själv. Sommarjobbade ju alltid, så lite pengar fanns. Det var sköna, hållbara skor
Numera är det viktigt att ha skor med bra sula. Eller att man lägger in en extra. De ska dessutom vara bekväma att gå i, förstås
Skor med klack, deg har jag inte haft många av. Är lång nog ändå.
Sy skor! Imponerande!
God lördag!
Förstår din lycka när du fick nya fina skor. Vilken fantastisk bild på dig och du var ju supersöt och vilka snygga kläder. Härligt att få ta del av dina minnen.
Du har verkligen haft många strängar på din lyra. Att sy skor kan inte vara lätt. Ingen dum idé att ha läster som rekvisita. Ni har båda varit kreativa och att driva ett café med utställning kräver sin person
Kul bild på skorna som är omkädda ;) det gäller att ha fantasi
Det var verkligen annorlunda med en godissko ;) har aldrig sett nåt liknande
Härligt inlägg som vanligt
Ha en skön lördag
Kramar!
Tack för ett underbart inlägg!
helt säkert är det så beroende på förutsättningarna. För min del var det stort att få helt nya skor som ingen annan hade haft.
För en sexåring som jag var då kändes det gott.
Vet inte om det har någonting som helst med tanke att göra utan mera en skön upplevelse. Vi var rätt fattiga rent ekonomiskt i min barndomsfamilj, så för min del var det rena lyxen men framför allt lyckan att få nya skor.
Sköna, hållbara skor och har alltid varit ett måste för min del också.
Tack och God lördag önskar jag dig också!
Önskar en fin lördag nu!
tack! Kanske du hoppar på någon gång du också, det går ju bra att vara med en gång om man så vill!
I tretton år jobbade mina föräldrar på biografen, då kvällstid, dagtid hade de andra jobb. Det var lite märkligt när de slutade där...jag kände mig nästan lite vingklippt.
Så är det ju när man har barn runt sig, man ska göra dem delaktiga, ge dem små sysslor...på det sättet lär man sig. Jag var nog ungefär lika gammal när jag fick betalt för mitt första jobb utanför biografen. Att vika servetter på ett café...mot potatisbakelselön;) Det du, det var tider det..😊
Jag var nog stolt som en liten kyckling..egna nya kläder, ingen hade haft dem tidigare. Wow var det.
Det krävs starka nypor att sy skor.
Tack Malin, ha detsamma du med! Kramar!
det är just det som är så roligt med den här typen av ordteman. Alla har vi våra tankar och erfarenheter ur olika vinklar. Berikande blir det.
Tack !🤍
Tack! 😊
Skor minns jag bra, inte då mina, utan t.ex mammas högklackade med stålklack, skyhöga. Själv har jag hållit mig mera jordnära😊. Pappas skor som jag fick putsa varje vecka...viktigt att de blänkte. Härliga minnen
Skrock är skrock, absolut!
Ja, visst var det lite synd alltid😉
Tack! Det låter härligt detta med stranden och tådopp! Det är sommar det!
Hästskor, visst betyder de lycka.)
tack! 😊
Det var stort med det första egna paret skor. Som yngst i syskonskaran och kusinskaran så var det naturligt att jag fick ärva skor och kläder.
Så ska det naturligtvis vara, man ska ha skor som är anpassade för ens egna fötter men så var det inte hos oss. Det fanns inte pengar helt enkelt. Men därför var det bra med sandaler. Jag gick väldigt mycket barfota, älskade att göra det, inte för att det inte fanns skor utan för mitt eget höga nöjes skull.
Önskar dig detsamma!
Nåväl så har skor varit ett intresse och jag minns skor bättre än ansikten 😅 (det är lite knasigt, men på samma sätt känner jag igen människor när jag ser deras hund)
Jag känner igen det där med att ärva skor och kläder liksom köpa för stort… glömmer aldrig gummistövlar som min far köpte åt mig att ha i ladugården när jag hade häst, de stövlarna har g jag ag än idag inte vuxit i (ifall de nu funnits kvar)
Bra tolkning som frammanar minnen.
👋/åsa
så kul, då är vi två barnfotabarn på tåget idag. 🙂
Det beror säkert på det du skriver om smärtproblematiken.
Haha, Åsa, nu måste jag berätta vad min andra upplevelse av barnmorska var, då sonen föddes, apropå detta med att minnas ansikten. Barnmorskan påstod att hon inte kände igen oss förlösta mammor annat än om vi vände den rätta sidan till och inte ansiktet. Du är inte knasig alls, man har sina preferenser eller vad jag ska kalla det.
Underbart roligt minne med för stora stövlar men jag känner igen det, jag också. Jobbigt när man är småtassig och inte storfotad. Bekvämt i och för sig att nästan kunna hoppa jämfota in i stövlarna🤣
Tack för dina minnen Åsa!
En hästsko ska man ju alltid ha över sin ytterdörr har jag läst någonstans, skrock kanske men fint iallafall.
Ha nu en fin afton.
Chokladskon gillar jag skarpt. Det finns ett engelsk chokladföretag som också gör sådana "finskor". Hellre äter man skon än gå på den med stilettklacken;-)
Det där med hästskor och hur det hänger har Paula också bloggat om. Men hon hittade en annan förklaring...
Kram från pörtet
jag undrar varför man hade läster trots att man inte var någon skomakare. Det var rätt vanligt att man hade sådana. De är ju väldigt vackra, så kanske därför. Det är väl som du säger, det var nog bra att ha. Så diskuterade man ju, praktiska som man var.
En hästsko är ju vacker så bara för den skull kan man ha en sådan hängande över dörren. Tycker jag. Men den symboliserar ju lyckan
Ha detsamma du med!
Tack! 😊
Så gjordes det, man skulle ha någonting man kunde växa i. Ekonomi var det helt enkelt, livet var lite annorlunda förr.
Mina syskon var bröder men även av en av dem fick jag ärva äppelknyckarbyxor men där gick nog gränsen för den här fröken..hon slapp efter att ha haft dem på sig en enda gång. Det blev ett oherrans liv när jag trotsigt nekade ha dem på mig, hellre skulle jag gå utan byxor. JIsses, vad tänkte min mamma på? 🤣 Nå, hon kunde sy så det ordnade sig.
Faktum är att chokladskorna går åt..mitt i allt som de har flera stycken på disken så finns de inte kvar. Troligen blir de souvenirer...rätt dyra faktiskt. Men hellre äter jag en sådan än att behöva ha sådana skor. Där är vi helt överens du och jag.
Ja, jag var redan inne hos Paula och såg att hon hade hittat en annan symbolik. Jag har bara hört det i folkmun, inte på Wikipedia.
minns att prästen som vigde de tu, kliade mig under hakan...jag kände mig som en hund, sen föråt jag mig på bröllopstårtans marsipan och blev sjuk, måste gå hem, så särskilt bedårande kände jag mig nog inte. Men förhoppningsvis så tyckte de andra att jag var det.
Jag var nog lite väl försigkommen på den tiden. Hände det inte något så såg jag till att det hände. Ungefär.
Att sy medeltida skor är ingenting att bli chockad över, jag lovar Paula, du skulle klara det du också. Man får ha lite kraft i nyporna bara. Använde min farfars segelmakarnål, en av dem och då gick det bra..
Helt rätt, det var inte så roligt att alltid få kläder som andra hade använt även om det inte var något fel på dem. Mamma började sy när jag blev lite äldre och hon var bra på det, riktigt bra. Minns fortfarande ett par klänningar som jag älskade.
Jag måste nog göra ett inlägg om skor från Portugal, det finns väldigt finsa sådana, handsydda de också.
HAHA..JA,det är verkligen ingen ordning på fötter och öron. De fortsätter växa . Du är för härlig! Här sitter jag och skrattar, känner på mina öron om de också har vuxit och visst tusan har de gjort det. Du har ju rätt! Skostorleken har ju vuxit från 36a till 38 a. Vi får trösta oss med att förr var vi småtassiga, nu är vi stortassiga.
Tack Paula, som foten i skon skulle jag själv säga. Inget inlägg här inte..ännu.
Kram från gränden.
Carita Liljendahl (jisses så vackert efternamn du har)
Ja, det är en fördel att veta innan, då kan man förbereda sig lite mera. Härligt om du kommer med nästa vecka. Jag ser framemot det!
Du är så söt och fin, förstår lyckan av nya egna skor. Själv är jag äldst ut och har sluppit ärva kläder och skor. Men visst är det bra att återbruka kläder, men skor bör man nog få nya.
tack! 🤍
Nu för tiden ser livet annorlunda ut, jag tror att de flesta får nya skor, då var det en annan verklighet i efterkrigstider på Åland och i Finland. Det fanns inte pengar att handla för i en vanlig arbetarfamilj där bara pappan stod för inkomsten. Det gällde ända in på mitten av 1960-talet ungefär. Att återbruka är absolut melodin, den gäller fortfarande för min del.
Ha det gott!
KRAM
https://storage.googleapis.com/gcp-bloggse-storage/4027/4027865/v15_330_555e0b1eddf2b3581756c1e8.jpg
Tack! 🤍
Ja, jag var verkligen uppklädd till tårna då just. Kände mig allra minst som en prinsessa, det enda som "spökade" var blåsorna bakom öronen.
Ha det gott du med!
KRAM
så synd, men du kan ju hoppa på när du känner för det. Duär alltid lika välkommen med ombord på tåget.
Tack för fotot av den lyckliga dotterdottern😊😊
du får sjunga Sunnandvindsvalsen när du kryper runt i dina rabatter och vila ut, pusta ut efter allt du har gjort, tänker förstås på ditt föredrag i första hand. Kommentera kan man göra när man känner för det och orkar med det. Ingen press..
Så gjorde man ju, sparkade av sig skorna, många gånger dansade jag i strumplästen eller helt barfota. Gärna vals.
Skor ger minnen, det kan konstateras på tågfärden denna gång.
Ha det gott du med!
Och lästerna! Min morfar var skomakare och jag har kvar lästerna till min mammas konfirmationsskor. Nätta och välformade fötter hade hon.
Tack! 😊😊
Jag undrar vem som fick dem efter mig..har funderat en stund men kommer inte på.
Lästerna är så vackra. Så fint att ha din mammas välformade fötter i lästform. Ett fint minne, rörande.
Skokram 💃
tack, jisses dam, haha..det ska vara du
Skokram!