Pang i bygget!
Jag fick en förfrågan om hur det går på andra sidan gränden och med bygget där ?
Jodå, det rör på sig och det rör på sig mycket.
Enligt nordiska förhållanden skulle säkert alla våningsplan och tak med mera ha varit på plats, men
nu är det enligt madeiranska/portugisiska mått som vi får tänka .
Här finns det inte fabriker som tillverkar färdiga element, här finns det
inte utrymme för förflyttning av stora saker annat än med lyftkran.
Här gör man allting mera gediget och rejält; i och för sig bara en stark känsla som jag själv har men
från min horisont sett så är det så. Då måste det ju vara så eller hur?😏
Det har varit och är, väldigt intressant att följa med hur nödvändigt materiel och material flyttas av och an
hela tiden och under tiden växer byggnaden, byggnaderna.
I stort sett så handlar det om väldigt mycket hantverk, det handlar om långa arbetsdagar, (från kl. 08.00-19.00)
det handlar om 6 heldagar i veckan som arbetsfolket är på jobb. På lördagar går de hem kl. 17.
Under söndagarna får de pusta ut...
Tack och lov!
Det blir två byggnader när allt är klappat och klart.
24 stycken olika stora lägenheter blir det också.
Läget just nu är att de snart ska gjuta plattan till den andra bostadsvåningen.
Garaget är klart och under garaget finns också en våning som vi här hos oss kallar till källaren😉
Lite vanvördigt kan tänkas men inte alls illa menat. Den våningen som ligger på bottenplanet längst ner under hela härligheten har inget gjutet golv utan är endast stensatt och hårt vält-pressat. (Jag upptäcker nya ord nu tror jag, med tanke på vält-pressat? I och för sig så vet jag ju inte vad som har pågått i underjorden under tiden som har gått, de kanske har anlagt ett rejält dansgolv där? )
Jag är fullständigt säker på att RIMs mestre skulle skaka på huvudet om han skulle läsa det här. Nu gör han det antagligen inte...förhoppningsvis 😉 Nå, han klarar det i så fall, det vet jag. Han tycks klara det mesta.
Allt heter säkert någonting helt annat men jag gissar att ni förstår lite ditåt vad jag menar när jag skriver som jag skriver
Nu just är de på gång i våning två i bostadsdelen, snart är allt armerat och så ska alla dragningar av el, vatten och liknande läggas på plats innan betongbilarna börjar rulla hit i skytteltrafik.
Vid fotograferingstillfället var alla på lunch....
Efter lunch slog cheferna sina kloka huvuden ihop över ritningarna..
Nu måste allting stämma, ja, antagligen ska varje liten millimeter ligga där den ska ligga.
Den här dagen har de vandrat av och an, stegat upp, använt måttband, kollat ritningarna, diskuterat
och de blåklädda huvudena har jobbat efter direktiven som har sagts.
Det SKA sitta och det genast innan betongbilarna kommer.
Här gjuter de in alla ledningar i betong...
Vi som sitter på andra sidan gränden lägger också våra pannor i djupa veck ibland.
Vi diskuterar vi också och tycker att nog kunde de väl tänka lite annorlunda där och där och där...
Hur som helst så slår de dövöronen till. Klokt nog.
Nå, även om vi kunde berätta om hur vi har tänkt det på portugisiska så tror jag att de inte skulle bry sig nämnvärt ändå. Lika så bra det 😉
Det är de som är proffsen, inte vi, vi bara tycker vi.
Nå, jag återkommer igen någon dag. Kanske när betongbilarna är här och lägger tak på bostadsvåning ett som blir bostadsvåning två-s golv.
Tänker spontant på det där med golv och tak och på Nils Ferlins diktade ord:
"Man dansar där uppe - klarvaket är huset, fast klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket, mitt tak, är en annans golv"
****************
Ha en fin tisdag alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Framåt går det ju förvisso och kanske är den nu mindre buller. Eller så har ni vant er.
Kram!
här finns inte tillstymmelse till byggelement men kanske så småningom om någon börjar tillverka dem här på ön. Vad gäller branta backar och trånga gränder här i Funchal, så tror jag att de klarar allt hur galant som helst. De är otroliga, ofattbara egentligen, dessa madeiraner. De fixar allt!
Kram!
ja, jag har tydligen vant mig vid grannbygget så till den milda grad att jag har glömt bort det. Ordodlaren påminde mig om att en uppdatering kunde sitta på plats ;).
Nu är det vanligt byggslammer som gäller, de där dunkdunkmaskinerna finns inte här längre. De höll dock på över ett år, ibland tre samtidigt. Märkligt nog så går allting, man vänjer sig men visst var vi alla här i omgivningen utarmade på något sätt, trötta så in i vassen. Men allt detta är över nu.
Grattis Ditte, till den fina responsen som boken om din pappa gav! Jag tittade på länken som Susjos lade ut och det var fint att se..Så roligt! Lycka till med fortsättningen och med din rehabilitering!
Hoppas att du känner för att börja blogga snart igen!
Kram!
Önskar en fin kväll nu!
ja, det är intressant att följa dem i deras byggande. Lite grann som när jag var barn men ändå inte. Mycket, mycket hantverk gäller här.
Ja, olika förutsättningar är det.
Önskar dig detsamma!
Så som du beskriver byggprocessen så byggde vi väl hus på det sättet på 1950-talet. Även i Spanien och Turkiet fortsätter man bygga på "traditionellt" vis. Tycker mest synd om er och alla andra som under 6 dagar varje vecka får stå ut med oljud, damm etc. Jag skulle nog bli vansinnig. Å som det ser ut lär ju husen inte bli klara i år heller.
Riktiga hantverkare finns ju inte här längre, men absolut existerar de än idag på Madeira.
ingen fråga är dum. Nej vi visste det inte, men vi borde ha fått veta det av vår mäklare. Det fanns nämligen offentliggjort men men...Men vi skulle nog ha köpt ändå, vårt läge är så bra och priset var bra. Idagsläget hade vi inte haft råd att köpa lägenhet utan att ta lån. Nu sålde vi allt vi hade på Åland och köpte den här lägenheten för pengarna.
Vi brukar säga så vi också, att byggstilen de har här, trots många moderniteter, påminner om femtio-sextiotal hemma i Norden. Men det finns ingen elementfirma här ...och att ta element över havet från fastlandet fördyrar rejält. Så tillsvidare bygger man så här på den här ön.
Egentligen är det inte särskilt synd om oss, det byggs överallt i Funchal just nu, folk flyttar in från alla hörn i världen, bostäderna räcker inte till. Vi har hört ryktesvägen att de två husen ska stå klara i slutet av det här året. Det tror vi inte alls på. Kanske i slutet av -24. Vi får se.
Men som det är just nu så är det inget mot hur det var under hela -22 och början av det här året med allt dunkande. Nu har dunkandet upphört, nu är det bara vanligt slammer...
ja, det är stor skillnad och ändå har de mycket modernt med i byggandet även här. De är suveräna på att få till det på den lilla plats de har till förfogande och för att klara trafiken längs den smala gränden. Riktiga hantverkare är guld värda. Jag håller fullständigt med om det.
Kram!
Ha det gott!
Kram
ja, de har långa hårda arbetsdagar. Inte mycket paus alls, en kaffestund vid 10-tiden, lunch mellan 13-14 och så kör de på...
Ha det gott du med!
Kram
ja, det går framåt, snart blir det betonggolv igen och så fortsätter de mot nästa etapp, gör samma sak ytterligare en gång.
Tack!
Tisdagskram!
Troligen så vet de vad de gör.....det är ju inte första huset de bygger.
Långa arbetsdagar har de- tycker verkligen synd om dem. Här hemma skriks det om tid för återhämtning mellan arbetspassen, och det tycke jag att man ska ha. Men ser man till hur andra har det så finns det inte mycket att skrika om....
Du ha en fin onsdag!
ja, det är spännande och väldigt intressant. Vi har ju blivit goda grannar, känner igen varandra, vinkar och hälsar, pratar några ord också...på portugisiska. Engelska? Vad är det? Här pratar man portugisiska, haha...
De KAN, så inget tvivel om något annat, vi skojar bara ..
De har långa och många arbetsdagar i veckan men sällan ser man dem se missnöjda ut. När det ska gjutas slutar de många gånger vid tiotiden på kvällen, börjar kl 07 på morgnarna. De är otroliga men också stolta över sin yrkesskicklighet.
Givetvis tar den en liten paus någon gång för att dricka någon vätska, äta någon frukt eller medhavd smörgås men jobbar gör de mera eller mindre hela tiden de är på jobb. De är otroliga. Beundransvärda.
Ha detsamma! Klappa Busan!
Ha en fin onsdag!
Härlig bild på hjälmarna och det blir mycket nytt där när det är färdigt. Kul att du dokumenterar bygget
Ha en fin onsdag
Kramar!
ja, det är riktigt intressant och våra dagar blir aldrig tråkiga. Vi har massor att titta på.
Riktiga hantverkare krävs verkligen här där man inte har de möjligheter att bygga på som vi är vana med uppe i Norden. Här gäller det som en gång var hos oss men ändå på ett annorlunda sätt samtidigt.
Ha detsamma!
ja, jag kan förstå att det är roligt att få en liten uppdatering nu och då om bygget på andra sidan gränden här.
Här verkar de vara hur glada som helst av att jobba långa dagar, de är inte vana med någonting annat utan de är glada över att de har ett jobb tycks det som.
Så var det i Norden tidigare också, jag minns bra när man jobbade sex dagar i veckan. Tack ! :)
Ha detsamma! <3
Nu väntar jag på helhetsbilder av hur huset växer... Även om det är oljud och trafik skulle jag inte störas, det är klart att det bör byggas! Alla kan inte leva så lugnt och så skyddat på landet som jag gör och har gjort...
jadå, bygget framskrider, sakta men säkert men ändå rätt snabbt med tanke på förhållandena. De ligger i hela tiden.
Det kommer säkert någonting igen när andan, min anda, faller på. Jag tar bilder varje dag av bygget men helheten som så ligger mera på en gång i veckan, då ser man skillnaden betydligt bättre än från dag till dag. Beroende på förstås. Dunkandet under hela året 2022 var oehört jobbigt för många i omgivningen, det var väl mycket med tre stora dunkmaskiner på plats dagligen under fem dagar i veckan. De hade den goda smaken att inte dunka på lördagarna, utan gjorde annat då istället. Nu är det ingenting att tala om även om det säkert finns folk som låter sig störas. Så är det ju alltid.
Nå, nog tycker jag förstås att alla kunde leva lika lugnt och skyddat som du gör ;).
tack! Ja, det är verkligen skillnad på. Exakt vet jag inte varför man bygger så här, varför man inte har inrättat en fabrik för att bygga element. Mycket kan hänga ihop med att här har vi känningar av jordbävningar nu och då, inte stora som så men tillräckligt, för ett par år sedan var det en på 5.3 på Richterskalan. Den kändes rejält och många hus fick skador, grottor rasade etc. Kanske de bygger så här med tanke på en annan typ av hållbarhet. Jag vet inte alls, just nu spekulerar jag.
Det går undan i Norden, jag känner till det, har själv en gång ägt ett av de första elementhusen på Åland. Behändigt som bara den när grunden var ordentligt gjord innan.
Så Ni sålde allt och drog i väg… hur gick Era tankar och planer då?
Hur kom Ni fram till att Madeira var rätt plats?
Intressant att arbetarna har så långa arbetsdagar och jobbar sex dar i veckan, inget fack och inget snack om arbetstidsförkortning antar jag 😜
Stampat jordgolv känns väl inte som något riktigt golv…
👋
jag tänkte faktiskt exakt likadant som du, jag tänkte på Smurfarna :)
Ja, vi sålde allt och drog iväg. När det hände, hände det snabbt men givetvis så hade tankarna funnits länge och väl redan. Uffe fick stroke 2016 och han fick allt svårare att klara vintrarna hemma på Åland efter det. Han fick kramper och kunde inte röra sig särskilt bra. Så när vi hittade vår lägenhet här så slog vi till, köpte den och for hem och sålde rubbet. Allt som allt tog det ca 9 månader så bodde vi här på riktigt. Vi har varit på Madeira sedan 2007, nog också tittat på Grekland och Spanien, gluttat lite mot Frankrike men Madeira vann hela tiden. Här känner vi oss hemma helt enkelt, det subtropiska klimatet passar oss bra.
Jag har ingen aning om hur det fungerar här, många av dem som jobbar har egna företag som hyrs in av RIM, det stora företaget och alla de har sina egna gubbar med sig. Om det finns fack eller så? Vete gudarna men de tycks trivas och vara nöjda hela bunten.
Stampat jordgolv är det inte riktigt men vältat stengolv, grusgolv. Längst ner i grundvåningen under garaget. Kanske de jobbar där i det fördolda? Så där som de sju dvärgarna i gruvan? ;) Jag är trygg i min förvissning om att de nog vet vad de gör...
Ha det gott Åsa!
Förstår dock vad du menar, det är lite bökigare hos er än vad det var på Åland när dt byggdes. OCH det går annorlunda till.
Kan tro att Uffe och du snackar och har synpunkter. HAHA, klart ni har.
Kul ändå att följa på plats.
Undrar just när det är klart? Kommer det att ta mkt utsikt för er?
Kramar!!
vi är helt medvetna om att vi nog är ungefär i halvtid nu. Nu är ljudet något helt annat, det är snudd på lugnt i jämförelse med hur år 22 var. Det året är svårt att beskriva, allt dunkande, allt darrande som dunkandet åstadkom. Det går mycket mera annorlunda till här än i Norden.
Jadå, vi har nog byggt och grejat vi också medan de håller på på andra sidan.;) Vi kommer inte att förlora mycket av vår utsikt, inte mot hamnen till men rakt över tomten förstås men den utsikten är inte särskilt mycket att ha. Nu får vi en husvägg mitt emot oss med några små fönster på, men det är sådant man får ta. Förhoppningsvis så får vi trevliga grannar istället.
Vi klarar det bra, värre är det med grannarna längre upp i gränden. De förlorar en hel del däremot.
De pratar om att allt ska vara klart det här året, det tror vi inte alls på. Kanske nästa år, mot slutet...det ska ju inredas och fixas också.
Kramar!
Betong och armerningsjärn är det något visst med. Hjälmarna på bordet är en rolig bild, skyddahuvudet men vila i bland typ.
Vältpressad får mig att tänka på stampad jordgolv.
Ferlins passar på många ställen 😊
Pangkram
pang på dig! :)
Givetvis så är det så, allt är liv och rörelse, det är att ta det som det kommer. Vi börjar ju bli vana efter snart ett och ett halvt år.
Jag gillar armeringsjärnen, de är så himla vackra.
Ja, det är nog därför vi kallar källarplanet till potatiskällaren...men det är förstås inte jord utan grus och stenar som är rejält vältade. Fattar inte varför man gör så men så gör man tydligen här.
Ferlin han passar in han.
Pangkram till dig också, pangpang!
tack! :)
Det är väldigt intressant att följa med bygget på andra sidan gränden. Ingen dag är den andra lik och plötsligt så har många saker hänt. Så där bara.. men visst tar det betydligt längre tid här än i Norden.
Ha detsamma!