Det självstyrda Åland, 100 år!
Idag fyller Ålands Självstyrelse 100 år!
 |
| Självstyrelsegården i Mariehamn |
Allra minst 100 st grattis och lika många lyckönskningar sänder jag till mitt Åland idag!
Det händer att jag får frågan om jag inte saknar mitt Åland. Det gör jag inte men av den orsaken att jag aldrig har förlorat mitt Åland, jag bär Åland inom mig, jag är ålänning i själ och i hjärta. Det jag har inom mig kan jag inte sakna. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag är helt enkelt en egensinnig ålänning och tänker så vara tills jag drar mitt sista andetag. Förmodligen efter det också, så egensinnig är jag som ålänning. Sådana är vi, vi ålänningar! :)
Det är ungefär som med de nära och kära som inte finns på jorden längre. Jag bär dem inom mig och är aldrig någonsin ensam. Det enda är att jag inte kan ringa dem men å andra sidan så behövs ingen telefon. Jag pratar på ändå, diskuterar med dem och får de svar som jag tror att jag skulle få om de hade varit här. Vi kan ju varandra, känner varandra.
En enkel filosofi men så är det för min del, varken mera eller mindre.
Idag vet jag att det är de stora talens dag, den goda pannkakans dag och många glada människors dag som träffas på mitt Åland där alla flaggor är i topp, där Ålänningens sång sjungs så det står härliga till.
 |
| Min far Nils visar hur han som sexåring stod på en stol och sjöng Ålänningens sång |
Min egen far Nils Sommarström var den som fick provsjunga sången den allra första gången då han som sex-åring, uppflugen på en stol hos sin farbror Hugo Sommarström tog ton. Textförfattaren John Grandell var också på plats när den unge Nils fick sjunga för de två åhörarna. Hugo Sommarström var en av dem som aktivt deltog i kampen för att Åland skulle bli ett självstyrt örike.
Må ni alla därhemma på ön ha en finfin dag som firas på bästa tänkbara sätt!
Idag firar vi också blå-gult-rött och höjer våra glas för Åland, Åland, Åland!
Hipp hipp hurraa!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Tyvärr missar vi det hela på plats men det får gå ändå. 'Att ålänningar är egensinniga har jag noterat på nära håll. Och har även konstaterat att blandningen norsk/svensk också bidar med en del av den egensinniga varan.
Ålänningarnas sång har jag hört och intressant att höra hur din far tog ton som liten.
Jag höjer också mitt glas för Åland och friheten. (Bosse gör det i Spanien)
Kram
Jag pratar varje morgon med en bild jag ramat in på min mamma. Hon tittar på mig där jag sitter vid min datorplats. Oj! vad många dagar det är på en gång. Vi åt faktiskt pannkaka häromdan ;)
Vilken fin minnesbild på din pappa. Vilket härligt minne
Hurra! för Åland utbrister jag också
Ha en härlig torsdag Karin
Kram
Ha det gott!
Tack säger jag som ålänning och håller med dig om resten av det du skrivit.
Egensinnet är bra emellanåt. :)
Egentligen är det ett uttryck som någon fastlänning har sagt angående ålänningarna," så besvärliga och så egensinniga de är, de där ålänningarna". Och ålänningarna tog givetvis fasta på detta, så nu är vi stolta över att vara egensinniga. Utan den egensinningheten, den envisheten så skulle inte självstyret finnas i dag. Det kämpas fortfarande på och mera än någonsin just nu. Många vill inte att vi ska vara självstyrda.
Ålänningens sång är ganska "tungrodd" och svårsjungen men det är ålänningens sång. Det har glunkats om att man kanske ta en annan som Knut Grussner har skrivit. Få se hur det blir med den saken. Pappa bodde ett par år hos sin farbror Hugo ( Lidingö? , är inte helt säker där) och fick vara med om tiden då det begav sig. Det är en tidningsbild som togs då de gjorde en artikel om detta för många år sedan. Pappa har varit död sedan -90.
Vi höjer våra glas till en gemensam skål för Åland och självstyrelsen idag tillsammans med er båda!
Kram
ja, så säger denna Karin också, hundrafalt hurra för Åland.
Det rann mycket vatten under broarna på den tiden då det blev som det blev. Nu är kampen fortfarande en kamp, många utanför Åland vill att Åland inte ska vara självstyrt. Det är spännande så det förslår.
tack säger jag på ålänningarnas vägnar.
Tack Malin, så skönt att du kände tröst av mina ord. Allt har du med dig där du är, bara lägg det på en bra plats i ditt innersta att ta fram när det behövs. Det ger styrka.
Ålandspannkakan är en "tjockare" variant, egentligen många olika varianter, gjord på antingen risgryn eller mannagryn eller på både ock. Ibland med saffran, för det mesta utan saffran. Kardemumma hör till också. Allt beroende på kommunen den lagas i. (16 kommuner) Från början var det en rätt man gjorde på överbliven gröt och så småningom blev det en festrätt att dela ut på bröllop och liknande tillställningar. Sen har det vuxit med året, blivit sviskonkräm och vispad grädde till.
Bilden av min pappa är en tidningsbild. Ålandstidningen gjorde en artikel om händelsen i samband med någon jubileumsdag för många år sedan. Pappa har varit död över trettio år redan så...
Tack Malin! önskar dig detsamma!
Kram
ja, det är mycket att fira i dagarna just nu.
Tänkte på det tidigare redan; att allt samlas i en och samma vecka.
Jag gissar att du gör som jag Anna, har allt med dig var än du är. En styrka bara det i sig. Det kräver inte stora kappsäckar heller, så behändigt att bara ta det med sig ändå.
Finurla, vilket fint ord! Nu finurlar vi...Tack! :)
tack för Ålands del, för min som ålänning också! <3
Jag pratar med ålänningen inom mig idag, ja, alla dagar. Extra mycket en dag som denna.
Ha detsamma du med!
SÅ himla vackert landskap med självstyre.
Ålandssången har jag inte hört. Men väl finlandssvenskarnas "nationalsång", Modersmålets sång. Det känns inom mig då den sjungs. PÅ riktigt även om jag aldrig bott i svenskfinland. Men den känns nästan mer inom än den svenska. Lustigt.
Ny lyssnar jag på Ålänningens sång på YouTube då jag skriver till dig. FIN!!!
Så vacker text också.
Dessutom älskar jag hur du känner att alla de som är borta idag ännu lever.
Så fint, så fint!
Klart de finns med oss, känner som du.
Jag känner som du också, visst saknar jag Sverige och det svenska ibland, men jag har det inom mig och kommer alltid att vara svensk (och mitt finlandssvenska arv är jag mer än stolt över).
Så är det.
MEN nu önskar jag dig och alla ålänningar en underbart fin dag!
Fira på och sjung om det ljuva Åland.
Kramar till dig!! PS, längtar efter att se Kobba Klintar! Såg att Viking Glory har en hel restaurang döpt efter KOBBA. UNDERBART!!!!
så är det med nationalsångerna, de berör så in i grunden så tårarna faller. Det ser man ju ofta när idrottsfolket får ta emot sina medaljer, flaggan går i topp och nationalhymnen ljuder. Då kniper det till...
Modermålets sång hör till Åland också förstås, p.g.a. svenskan om något. Vi är ju enspråkigt svenska i lag, även om det finns över 70 olika språk representerade bland dem som bor på Åland. Men officiellt så är det svenska som gäller.
Man bär dem i sitt hjärta så länge man lever, de dör aldrig, en enkel ekvation.
Tack Annika, vi firar med kakor från Azorerna, haha..så kan det också gå en hundraårsdag av Ålands nationalfirande.
Kramar, kramar! <3
Hipp, hipp hurra:-)
precis så är det! For ever! :)
Tack snälla du!
tack!
Svenska kungaparet och Finlands presidentpar var hur snygga som helst. Också Ålands talmanspar var stiliga, snygga! :) Vårt presidentpar på sätt och vis. Titta på dem också, talmansfrun i vitt, ursnygg!
Så är det med rötter, de går inte av, de blir kanske lite långa men håller en kvar på något sätt i alla fall.
Uffe bär med sig Helsingfors han också men förstås en stor del av Åland efter så många år där.
Tack på Ålands vägnar!
Så kul att höra historien och bilden på din pappa och Ålänningens sång!
Må så gott!
Kram
tack på Ålands vägnar! Ja, vi flyttade från autonomi till en annan autonomi, så konstigt blev det. Från ett självstyrt örike till ett annat självstyrt örike.
Må detsamma du med"
Kram