Äventyret framtiden

så blir det solsken igen", brukade min mamma säga när det regnade och tvätten skulle hängas ut men viktigt var att pappas kalsonger också fanns där ute på tvättlinan för att solen skulle skina.😏😏Va? Tror ni mig inte? Solen började alltid skina så fort pappas kalsonger hängde ute på tvättlinan.  Så tänkte jag också i morse när det kom några skurar då jag hängde ut tvätten, men då under tak. U:s kalsonger fick se till att solen kom fram medan jag skulle gå till Hortan på rua do Bom Jesus. (frukt och grönsaksaffär)  Japp! Det gamla knepet fungerade. Ett par skurar fick jag känna på, lite smått och vått men inget stort. Antagligen berodde det på att U:s kalsonger hängde under tak  Tipset är alldeles gratis! 🙃 Väl hemma igen så lämnade jag paraplyet på torkställningen och kom på att det fanns tillräckligt med färger på gång i det här inlägget så det får platsa in i LillaSysters Färgsprakande tema , idag nummer 11. Paraplyet köpte vi för många år sedan här i Funchal, en dag ...

 uppstod när jag (som vanligt) städade i arkivet. Både nytt och gammalt blandas idag. För ovanlighetens skull, så blir det ett par bilder av lilla Freja eller av hennes hårtofs, rättare sagt.  Hennes far, min son, har tagit fotona, som jag har klippt hejvilt. Hon fyllde ju ett år i september och hon fick en låda full av handgjorda träklossar av sin farfar G.  Vilket visar sig vara mycket uppskattat. Freja är en liten lintott, precis som hennes pappa Jon var när han var liten. Nu är han en "Skalle-Per" med håret på hakan istället.😉💕 Mamma Helenas mörka hår finns det inte tillstymmelse till ens i allt detta ljusa lintottiga. Mörkt brukar ta över i de flesta sammanhang när det gäller hårfärg men inte den här gången.  Jag var också en lintott som liten men kanske inte så där ljus som Freja är. När jag själv fick barn ändrade min hårfärg mot det röda, bruna, cendre´. Hormonerna spelade in. Båda mina föräldrar var mörka, pappa svarthårig och mamma hade mörkbrunt hår. Jod...

Det är rätt längesedan vi gick till vårt "hål" i väggen, Minimercado Brasileira /Sopronto. Det är en av mina absoluta favoritbutiker:  där får jag charkuterier över disk, portugisiska produkter och så frukt och grönsaker och mycket annat till härifrån Madeira.  Och som alltid, de talar enbart portugisiska med mig. En stor fördel i min smak.    U. har inte klarat av att gå i backarna på ett tag men nu så börjar livet återvända. I fredags tog vi  försiktiga steg uppåt mot Andrummet, som Sopronto betyder på svenska.                          På den här utsiktsplatsen stannar vi alltid till. Det första andrummet.                          Två kryssningsfartyg låg vid kaj i hamnen...                        Tänk er att ha ett sådant avokadoträd!         ...

Vissa datum minns man mera än andra. Så är det ju i livet beroende på vad som har hänt just den dagen och så vidare. En sanning som alla känner till.. För min del glömmer jag aldrig den där märkliga ensamhetskänslan som jag plötsligt fick,  en 8:de november för många år sen. Jag satt i salongen på Bio Savoy som vanligt, det var ju mitt andra hem för att mina föräldrar jobbade där, pappa som vaktmästare, mamma som biljett-riverska och städerska. Men just den kvällen kände jag plötsligt att jag var ensam . Ingenting som i sig har varit något dilemma för min del, jag trivs med att vara ensam men den här ensamheten som jag kände då, trots att jag inte var ensam i biosalongen...vi såg någon film med William Holden och Deborah Kerr minns jag...så var av ett alldeles eget slag. Den var så förtätad och olycksbådande på något sätt. Jag kände på mig att något inte var som det skulle vara. Eftersom jag insåg att både vaktmästaren och hans fru hade försvunnit så släckte jag och låste biografe...