Äventyret framtiden

 uppstod när jag (som vanligt) städade i arkivet. Både nytt och gammalt blandas idag. För ovanlighetens skull, så blir det ett par bilder av lilla Freja eller av hennes hårtofs, rättare sagt.  Hennes far, min son, har tagit fotona, som jag har klippt hejvilt. Hon fyllde ju ett år i september och hon fick en låda full av handgjorda träklossar av sin farfar G.  Vilket visar sig vara mycket uppskattat. Freja är en liten lintott, precis som hennes pappa Jon var när han var liten. Nu är han en "Skalle-Per" med håret på hakan istället.😉💕 Mamma Helenas mörka hår finns det inte tillstymmelse till ens i allt detta ljusa lintottiga. Mörkt brukar ta över i de flesta sammanhang när det gäller hårfärg men inte den här gången.  Jag var också en lintott som liten men kanske inte så där ljus som Freja är. När jag själv fick barn ändrade min hårfärg mot det röda, bruna, cendre´. Hormonerna spelade in. Båda mina föräldrar var mörka, pappa svarthårig och mamma hade mörkbrunt hår. Jod...

Det är rätt längesedan vi gick till vårt "hål" i väggen, Minimercado Brasileira /Sopronto. Det är en av mina absoluta favoritbutiker:  där får jag charkuterier över disk, portugisiska produkter och så frukt och grönsaker och mycket annat till härifrån Madeira.  Och som alltid, de talar enbart portugisiska med mig. En stor fördel i min smak.    U. har inte klarat av att gå i backarna på ett tag men nu så börjar livet återvända. I fredags tog vi  försiktiga steg uppåt mot Andrummet, som Sopronto betyder på svenska.                          På den här utsiktsplatsen stannar vi alltid till. Det första andrummet.                          Två kryssningsfartyg låg vid kaj i hamnen...                        Tänk er att ha ett sådant avokadoträd!         ...

Vissa datum minns man mera än andra. Så är det ju i livet beroende på vad som har hänt just den dagen och så vidare. En sanning som alla känner till.. För min del glömmer jag aldrig den där märkliga ensamhetskänslan som jag plötsligt fick,  en 8:de november för många år sen. Jag satt i salongen på Bio Savoy som vanligt, det var ju mitt andra hem för att mina föräldrar jobbade där, pappa som vaktmästare, mamma som biljett-riverska och städerska. Men just den kvällen kände jag plötsligt att jag var ensam . Ingenting som i sig har varit något dilemma för min del, jag trivs med att vara ensam men den här ensamheten som jag kände då, trots att jag inte var ensam i biosalongen...vi såg någon film med William Holden och Deborah Kerr minns jag...så var av ett alldeles eget slag. Den var så förtätad och olycksbådande på något sätt. Jag kände på mig att något inte var som det skulle vara. Eftersom jag insåg att både vaktmästaren och hans fru hade försvunnit så släckte jag och låste biografe...

Ja, jag vet, allt detta är förbi nu för i år men jag fick en fråga av Femfemman om man firade Alla Helgons dag här i Portugal... Det gör man, givetvis.  Vad gör man när det är Alla Helgonsdag här?  Nu utgår jag inte från mig själv. Den här helgen är som vilken helg som helst för min del. Jag går med ett ständigt levande ljus inom mig när det gäller mina nära och kära på andra sidan, även om jag har gjort kyrkobesök och besökt gravar under Allhelgonahelger då jag bodde på Åland. Men det är längesen..Det händer att jag tänder ett ljus i någon kyrka här och tänker på någon särskild just då, vilken dag som helst under året.  Det är fint att tända ljus för andra, både för levande och döda. Senast gjorde jag det i Monte.  Min goda granne Z. berättade redan för ett par år sedan för mig om vad som brukar hända under Alla Helgonsdagen här.  Hon kallade den till Pão-por-Deus = Bröd för Gud, då barn (åtminstone tidigare) gick från dörr till dörr och samlade bröd och godsa...

Nu tar jag vardagen så där rakt upp och ner utan att planera särskilt mycket. Vi väntar på tid till kardiologen för U:s del men många är i kön och under tiden är det familjedoktorn som tar sig an U på bästa sätt. På fredag är det dags igen att träffa henne.  Tack alla ni som har tagit kontakt via mail! Så varmt det blir i hjärtat av alla omtänksamma ord som tar sig in till oss, också här på bloggen. Jag har fortfarande kommentarer att svara på. "Ska bli Chabli" som en viss Härenstam sade.  Desto mera än så blir det inte om den biten idag annat än att allt är så bra det kan vara.  Jag återgår till kameran och mobilen istället, tömmer dem på foton och visar en del av vad som har hänt sedan vi senast sågs här inne.  Coral har ni säkert alla hört talas om vid det här laget. Madeiras eget öl och stora stolthet... Det har varit Halloween och naturligtvis så firar man här också på olika sätt.  Servir em local escuro = Servera på en mörk plats Edição Coralloween = Hall...