Äventyret framtiden

Lite märkligt känns det att skriva trettondagen, men vi är där just nu, just idag och då passar jag på att visa den stora krubban som finns vid Avenida Arriaga här i Funchal. Den byggs upp varje år lagom till den 1 december och tas ner efter den 7 januari. Det är svårt att ta foto av den, den är så stor, så jag visar den i stycken. Jag borde stå på ett tak för att få en bild på den ovanifrån men jag är säker på att det blir ett oherrans liv om jag klättrar upp någonstans för att få en bra översiktsbild. Risken är stor att jag hamnar i Funchal Notícias och så roligt ska vi inte ha det. 😉 **************** Krubban är en miniatyr av Madeira med mycket symbolik i. Den ser faktiskt lite annorlunda ut från år till år och det gör den lite mera spännande för min del. För min del hör det till att gå dit varje december, bara för att få se hur de har byggt upp den. Jag var där tidigare redan i december, men det var så mycket folk där så jag fick nästan i trådarna. Jag vill ju inte ha en massa tur...

Lokförare Åke har startat upp tåget för det här året och idag är destionationsordet LOV.  Helt osökt tänkte jag på den här texten när jag läste ordet LOV.  Mysk-ankungar " Goder afton, får jag LOV att presentera mig, jag är fågel och jag heter Flax. Är ni "orrenitolog" och vill studera mig så passa på för nu är det så dags." Havsörn Jag har fått en liten fjäder som ni nog kan se i min övriga dräkt någonstans, Ja, det börja häromkvällen i ett träd breve, där min farsa gav middag med dans. Starar Tjo vad dé vá livet i holken i lördags, Moster, hon fastna med näbben i kläm. Tjo vad dé vá livat i holken i lördags, uti de tokiga stararnas hem Skrattmås Tjo vad dé vá livat i holken i lördags, alla for runt i en flygande dans. Tjo vad dé vá livat i holken i lördags, fyllkajor är vi ju lite till mans. Kaja Kvitt, kviddelikvitt, ropa Farfar förskräckt, Farfar förskräckt, ja just Farfar förskräckt, Kom alla mesar, för nu är det kläckt, för nu är det pippi direkt. Blåmes Blåme...

sprider sig i trakten runt hjärtat när jag ser grannbarnens omsorg över lyckokaninerna och deras lekar med dem. Kaninerna föll i god jord och det känns bra.  Det händer ganska ofta när jag går förbi fönstret på väg mot vår ytterdörr att  jag får se ett par kaniner "göra flygkonster" utanför våra fönsterrutor. Fotbollstanken ligger inte långt borta😉🤣. Men det är bara en liten rörelse, som en påminnelse till mig "att vi finns här, bara så du vet". Jag  har märkt, att de kan se mig trots att vi har reflekterande fönsterrutor, helt beroende på dagsljuset. Går jag närmare så sitter Lill-Ronaldo och lilla V. där och klappar sina kaniner på deras terrass. Sen vinkar vi åt varandra hur mycket som helst och visar hjärtan med fingrarna.  Det där med att lyckokaninerna ska sitta på deras sängar hela dygnet runt gäller inte alls. Kaninerna är med nästan överallt. Lyckan ska ju vara det, fick jag veta av Lill-Ronaldo som strålade med hela ansiktet. Lilla V. stod bredvid, log s...

Det är  Luís Rocha  och  Duarte Marote   från Funchal Notícias som står för fyrverkeri-fotograferandet. Vi stod på vår terrass och beundrade skådespelet. Antagligen såg vi ut som ett par pingviner med näbben riktade mot samma håll. Så vände vi oss om igen och tittade på följande kaskad för att stunden senare svänga oss om i en annan riktning. Huvudena gick mera eller mindre runt. Tur att de inte ramlade av😉  De kan det här med fyrverkerier på Madeira..90.000 pjäser lär ha skjutits upp under de 8  minuter som   det varade ( I Funchal)     Snyggt...de ser ut som höga palmer i mina  ögon.     Varma toner..såna gillar jag.      Fotona är tagna från havssidan mot land          Grönt är skönt...   Det som var störande under nyårskvällen var allt smällande innan det var dags för det stora fyrverkeriet.  Många pjäser sköts upp i flera timmar innan, än här, än där. Många hårda...

  Så har vi tagit steget över årsgränsen igen, här i Funchal med ett enormt fyrverkeri. Jag tog inte foton alls, jag bara njöt av att vara mitt i allt detta sprakande. I nästa inlägg kan jag bjuda på andras fotografier, mycket mera proffsiga än vad mina egna brukar bli.  År 2024 gick som en susning. Obegripligt snabbt känns det som, men mycket hanns med och mycket hände. Jag tänker inte göra en årskrönika men några händelser tänker jag nämna.  Min dotter Nann var här i början av maj och vi for på som två tättingar än här, än där..förkylda blev vi också.. Den 23 september föddes mitt senaste barnbarn Freja Karin Helena 💗 Det finns inte ord för lyckan jag känner och snart får jag träffa henne I slutet av oktober och i början av november var pojkbarnbarnen, Timothy och Wilhelm här ...som alltid så är det underbart.  Jag fick mitt certifikat över 180 timmars intensivkurs i Europeisk portugisiska ...vilket jag är mäkta stolt över. Ibland nyper jag mig i armen för att ...