Äventyret framtiden

Vi blev bjudna på middag på restaurang igår kväll. Thai Dippin heter stället och där har vi varit tidigare. Igår blev det den fjärde gången. Thailändskt är gott, stället är trevligt, personalen detsamma och så är det nära hem till oss. Drygt en kilometer härifrån, på rua das Dificuldades 8. Gatans namn översatt till svenska är ungefär Svårighetsgatan. Det var i alla fall ingen svårighet att få ner maten. Den var jättegod Bröderna Royce fick inte komma med, jag var lite sur på dem och gav dem husarrest... De var på hugget så att säga och föll in i den där jargongen som jag har sagt att är lite respektlös.." Titta Rulle, där uppe står ett gäng champinjoner igen, de med vita hattarna. En hel burk champinjoner är det ju! Och där nere står en blåmusseron...Vi borde nog gå dit och klättra på muren vi också.."        "Där är det också två svampar, en champinjon och en kantarell"  "  Bästa Bröderna Röd Flugsvamp! Ni ska sluta med det där.! Ni vet vad jag har sagt ...

Jag ringde till Povo igen ( 3:de gången sedan 15 november, då korten skulle vara klara) och frågade om våra gratis-busskort. Den här gången presenterade jag mig som Astrid Karin...längre hann jag inte i raden av namn, så ropade tjänstekvinnan igenkännande genast ASTRID!😊 Jag börjar nog bli en kändis vid det här laget, tror jag 🙄 Jag frågade om våra kort var klara och hon svarade att nej inte idag och jag svarade att då kommer vi och hämtar dem imorgon då. Då började hon skratta igen. Hon är synnerligen lättroad. Nej, nej...en annan vecka. Då ringer jag nästa vecka igen då. Så där håller vi på och blir bara mera kompisar med varandra för varje gång jag ringer.  Att kunna skratta ihop är bra. Kanske det är något för fredsmäklarna i världen att ta efter.? Får man de där självförhärligande maktgalningarna att skratta så kanske det finns hopp för vårt jordklot. OM inte annat kan man önska att de skrattar ihjäl sig. Jag vet, jag kan inte släppa de där galenpannorna. De finns där, det r...

Igår den andra advent tog vi det rätt lugnt här hos oss. Även Bröderna Royce var osedvanligt lugna.. På morgonkvisten visade sig regnbågen och naturligtvis så måste vi beskåda den en stund. "Kan man gå på den där bron?"  "Ja, i fantasin kan man göra det", men annars kan man inte göra det, förstås. Jultomten kommer ju också över himlavalvet under julen med julklappar i sin släde dragen av renar..men det där vet ni säkert redan? "  Vi körde inte någon släde, vi åkte containerfartyg från Leixões  på fastlandet, hit till Caniçal på Madeira och sen i bil till butiken...ja, så såg ni ju mig i skyltfönstret,  sade Rulle. Jag kom lite senare inflikade Rulte. ..och jag åkte ryggsäck hem till oss. Jag åkte i en papperskasse. .(Rulles kommentar)   Det är bara att konstatera att killarna kan sin historia, sin resa hit till Madeira i alla fall. Självklart borde de ha kommit med en släde. Så tycker i alla fall jag. Efter den korta diskussionen gick vi in igen...och tog de...

BP: s skyltsöndag nummer 500 är inne! BP fortsätter ett tag till ända fram till jubileumsdagen i februari, då hon har hållit i trådarna för Skyltsöndag i tio år , så inget tog slut ännu. Skyltandet fortsätter elva söndagar till!  Men likväl så är det femhundrade söndagen  idag, värt att notera eller hur? Hipp hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!✨✨✨✨✨ En fanfar bjuder änglarna på utanför Sé-katedralen här i Funchal. Eftersom jag har ett par renar i mitt sällskap nu under adventstider, så får de hänga med lite grann de också idag.  De ser på tv tillsammans med oss lite nu och då De blev nästan paralyserade härom dagen då vi tittade på TV Portugal och Casa Feliz, (lyckliga hemmet),  "men men men....TITTAA! "                                " En likadan som vi sitter där! Wow! Lyft upp oss Karin! "               "  Ja, men först ska jag översätta vad det ...

Idag ångar Lokförare Åke på med dofter av nybakat julbröd ombord på tåget. Dagens ord är julbak Tåget tuffade in här och jag hoppade på, givetvis. En sak är fullständigt säker och det är att jag har ändrat mina bakvanor ganska så radikalt sedan jag flyttade hit till Madeira. Tidigare om åren var jag noga med att hålla jultraditionerna som jag var uppvuxen med men mera tiden går här så blir jag en portuguesa. Jag tar till mig traditionerna här istället och därefter blir mitt bakande.  Men en sak hänger med och det är bondkakorna. De hör julen till här hemma hos oss. Naturligtvis så måste det till surbröd, valnötsbröd etc...men idag skriver jag om det söta i livet.  Bröderna Royce har förstås varit med och bakat ut kakor, hållit koll på ugnen och temperaturen etc. De har haft åsikter om både det ena och det andra och i ett skede kallade de mig för kakmonster, för att en pepparkaka försvann ur bondkakeburken, som egentligen är pepparkaksburken, utan att de såg det. De tittade an...