Från det ena till det andra / 10.12-24
Jag ringde till Povo igen ( 3:de gången sedan 15 november, då korten skulle vara klara) och frågade om våra gratis-busskort. Den här gången presenterade jag mig som Astrid Karin...längre hann jag inte i raden av namn, så ropade tjänstekvinnan igenkännande genast ASTRID!😊 Jag börjar nog bli en kändis vid det här laget, tror jag 🙄 Jag frågade om våra kort var klara och hon svarade att nej inte idag och jag svarade att då kommer vi och hämtar dem imorgon då. Då började hon skratta igen. Hon är synnerligen lättroad. Nej, nej...en annan vecka. Då ringer jag nästa vecka igen då. Så där håller vi på och blir bara mera kompisar med varandra för varje gång jag ringer. Att kunna skratta ihop är bra. Kanske det är något för fredsmäklarna i världen att ta efter.? Får man de där självförhärligande maktgalningarna att skratta så kanske det finns hopp för vårt jordklot. OM inte annat kan man önska att de skrattar ihjäl sig. Jag vet, jag kan inte släppa de där galenpannorna. De finns där, det r...