Äventyret framtiden

Lokförare Åke vill ta oss med till ordet Natthimmel, fenomen. Jag packade min resväska med olika natthimlar och hoppade ombord på tåget i tidig timme. Titta in till Åke så får ni som är intresserade se vilka andra som har natthimlar med fenomen att visa, Åke har alla listade.  Från den tiden då vi bodde på Åland. Jag vill inte påstå att jag är mångalen men jag har svårt att sova när det är fullmåne.. Jag vet att det finns människor som säger att det där inte stämmer. Ok, så tror ni, men säg det åt tidvattnet också!  Vi påverkas av månens dragningskraft precis som vi påverkas av jordens magnetism. Jag som normalt sover som en död, vaknar och undrar att vad är det nu då? Så stiger jag upp och vem vandrar där på himlavalvet om inte månen, rund, vacker och full. Det gör inget att jag vaknar, jag tycker om mina nattliga små månrundor här på terrassen.         Det här är också en "åländsk måne". Tänk ändå att vi alla har samma måne. Luna pratar allas språk. Är det solen som går ne

Idag avslutar jag Jennys brev... De tidigare delarna som hon /dels jag har skrivit, har jag länkat till här:  Del 1 .  Del 2. Del 3.  Del 4 Jag har som vanligt skrivit mina egna reflektioner till det Jenny skriver. Hon skriver i svart , jag skriver i blått Fotografier o vykort har jag som vanligt hämtat dels från Museu de Fotografia da Madeira och ur boken Memórias do Funchal av  José Manuel Melin Mendes. Några fotografier är mina egna. När jag avslutade del 4, så satt Jenny på trappan till kapellet i Babosas. Många tiggare kom fram till henne med utsträckta händer.  "Idyllen var slut, jag hade inga pengar," skriver hon. Sen är det stört omöjligt för mig att tyda några ord men troligen har någon annan berättat det följande för Jenny..: " En spetälsk kvinna"! Till all lycka slapp jag se henne. Fingrarna voro delvis borta, näsan totalt borta och även den ena kinden. Hon tiggde - arma varelse!" Vilken vämjelig syn det måste ha varit. De som sågo henne kunde knapp

                          Innan fotona hopar sig i arkivet igen så visar jag vad som har hänt de senaste dagarna här på gränden. Eftersom "vår Lill-Ronaldo" har förmågan att panga fotbollar på löpande band och sen blir aningen rastlös mellan förnyandet av desamma så gick jag över till honom i måndags. Småbarnspedagogen vaknade till liv. Så där kan ju killen inte ha det! Ensam är han och inte vet han vad han ska göra... Jag ropade åt honom att "jag tänker komma över till dig" och när jag kom stod han redan utanför deras grind och väntade. Vi gav honom ett pussel där han samtidigt kan lära sig portugisiska. Snabbt som ögat satte han sig genast ner på gränden och började pussla. Vi pratar två språk tillsammans, det tredje, hans modersmål kan jag inte, troligen är det nepalesiska? Vi mixar engelska och portugisiska.. Jag tyckte att han skulle ta pusslet med sig upp på sin terrass och fortsätta pussla där och inte på gränden/gatan, "bilarna ska ju fram här." &q

Jag är säker på att Vilda Matilda var med mig den gången då jag steg in i fel hiss på ett hotell i Helsingfors . Jag tror att det var på Kämp men jag minns inte helt säkert. Jag har sovit över på flera hotell i den finländska huvudstaden. Det var på den tiden då jag var gruppledare för Bikupan, Tupperware på Åland. Det var ett stort seminarium för Tupperware-ledare i Finland och jag som kom från Åland missade evenemanget de andra var med om redan under ankomstkvällen, nämligen att gå på konsert och lyssna på Harry Belafonte live. I och för sig så har jag alltid gillat honom alltsedan barnsben och Marys Boy Child men såå intresserad har jag aldrig varit av kändisar att jag skulle ta en tidigare resa till Helsingfors för att inte missa honom. Troligen var Praktiska Manda med någonstans i det hela. Snåla Manda stannade hemma och tog semester. Jag hade ju allting betalt av Tupperware.    Efter en skön dusch så lade jag mig istället i hotellsängen och såg på Törnfåglarna , serien i tv-n,

....eller vad jag nu ska kalla dem, de där som sitter på mina axlar och fungerar som samvetet som gör sig påmint nu och då.  I Norden brukar man säga att Luther sitter på den ena axeln och Jante på den andra. De två typerna har aldrig fått rum på mina axlar av någon underlig anledning. De har bara halkat av, glidit ner, fastän de har försökt att klamra sig fast. Jag har puttat ner dem..bort, bort, sjas, sjas!  Däremot så tror jag att Luther skulle sätta sig där Vilda Matilda sitter, för han lär ha varit rätt vild och galen av sig han också. En riktig festprisse mitt i all det gudfruktiga. Sen får de där två andra, Snåla och Praktiska Manda ta hand om Jante. Om nu någon ska ta hand om de där killarna överhuvudtaget?  Vi har klarat oss dem förutan tidigare så vi fortsätter nog så.. " Jag tycker att vi tjejer skippar dem per omgående innan de har fått fotfäste, så bort med Luther och Jante! Dem gräver vi ner...och därmed basta! " Ingen av axelvaddarna protesterade det minsta

Jag fortsätter att skriva ur Jennys brev idag igen. Som vanligt skriver hon i svart och jag skriver mina egna reflektioner till det skrivna i blått. De tidigare inläggen från brevet kan man läsa om här: Del 1 .  Del 2. Del 3.  Fotografierna har jag hämtat  dels från Museu de Fotografia da Madeira och från José Manuel Melin Mendes´ bok Memórias do Funchal. Några få foton är mina egna. Jenny skriver: "Små bin flyger och surrar runt huvudena på oss, både ute och inne. Det kommer sig därav att en av gästerna på hotellet har bi-vurm. Till hans rum hör en veranda och där har han en mängd skåp för bina, men nu håller han dock på att bygga kuror åt dem inne i skogen, så snart bli vi av med de små svärmarna." Tänk att man kunde ha bin med sig på hotellet. Säkert var det inte så trevligt för de andra gästerna men killen var tydligen en passionerad biodlare, han hade ju bi-vurm. Ett annorlunda ord för mani, passion etc.. Jag antar att han hade samlat på sig bina uppe i Monte, att han