Äventyret framtiden

Lokförare Åke har bestämt att ordet för dagen är Tårta!  Även om jag har många tårtor på mitt samvete som jag själv har tillverkat/bakat, så är jag ändå lite tveksam till vad jag ska skriva om tårta så jag trevar mig fram som vanligt. Det brukar dyka upp ett och annat under tiden medan pennan blir varm Alla ni som har följt mig genom åren minns kanske att jag har berättat om att jag började min tårtkarriär som brudnäbb när Titti, gifte sig. Titti var min fars arbetsgivares dotter. Under själva bröllopsfesten föråt jag mig på det gröna marsipantäcket som täckte tårtan. På något märkligt sätt så fick vi brudnäbbar tillgång till en tårta rakt framför våra ögon och tårtan som så var inte alls lockande, det var det goda söta marsipantäcket som gällde för min del. Tillsammans med min brudnäbbspartner Jan så diskuterade vi oss fram till att tårtan nog måste vara ämnad för oss, bara för oss, för vi hade ju "jobbat" för att få äta upp den. Jag var inte svår att övertala eller om det

A nna i Portugal inspirerade mig till att tömma mobilkameran på bilder.  Jag har varit inne på det tidigare men mera eller mindre glömt bort att städa i det arkivet.  Idag är det fredag så fram med kvasten ! Utanför Stadshuset här i Funchal står det fyra ganska så fylliga blommiga kvinnor och pratar, till synes med varandra. En bit ifrån står det ett par blommiga kvinnor till förutom de två på bilden. Jag tror att de heter Petunia alla fyra.  Vad de pratar om ? Kanske de diskuterar tankarna som vissa politiker har..  Det finns planer på att göra parkeringsplats under torget framför dem. Jag tyckte att Petuniorna skakade bekymrat på sig så kronbladen vajade till ordentligt när jag gick förbi och jag förstår dem mycket väl.   Vilka galenpannor det finns inom politiken! Hoppas innerligen på att de goda krafterna kan stoppa dessa knäppgökar. Vissa politiker har väldigt korta näsor, om ens några alls, så undra på att tanken blir som den blir, den når inte långt alls, den stannar mera eller

Ja, egentligen är jag ju inte riktigt riktig, som tänker berätta den här historien för hela världen eller för alla er som tittar in här ( det är nästan hela världen. Jag kan se det bakom ridån, vilka länder som gör sina nedslag hos mig,  tack för det alla!🤍 Jag är jätteglad för det! ) Jag varvar min egen berättelse med fotografier av Renault-bilar som inte längre finns i mitt bildgarage utan här på bloggen. Jag var nyförlovad med G. som senare blev min man, vi hade flyttat ihop och bodde i en vinterbonad sommarstuga på landsbygden på Åland. Vi behövde en bil och jag var den som hade tiden att leta upp den... Vad har man bröder till om inte till hjälp när man ska köpa en bil för en väldigt liten slant? " Du/vi kan gå till Berrolfs ", sade Krister åt mig och så gick vi dit. På den tiden huserade företaget i Böndernas hus i Mariehamn. Krister fanns med endast som ett moraliskt stöd i bakgrunden, lillsyrran, 9 år yngre, skulle lära sig själv.  (De  försökte  alltid att fostra m

Jag har ju fått för mig att tillika som jag tömmer det gamla bildarkivet så ska det nya som läggs in i detsamma gå ut ungefär i samma takt. Vilket betyder att jag visar er Lill-Ronaldos senaste fotboll.  Den levde inte länge förrän det sa  PANG!   Nu har jag de facto tappat räkningen på hans bollar som har gått hädan. Det börjar närma sig tio stycken vid det här laget. En av dem ligger i ribeiran bland sjögräs, ogräs och grodor.  Jag var faktiskt på väg för att ta mig ner där och hämta upp den åt honom, tänkte till ordentligt hur jag skulle bära mig åt och insåg att jag skulle klara det bra, ni vet tanter har varit med before och tanter kan, men så insåg jag i nästa stund att jag är en av de äldre förmågorna på gränden. Jag måste ju tänka på min värdighet!😊😉 (om jag nu någonsin har haft en sådan?)  Hur skulle det se ut om en mormor/snart farmor stökade runt där nere bland grodorna? Förmodligen riktigt kul! Men det där kan de yngre förmågorna göra istället, beslöt jag mig för. Vilket

 Jennys brev fortsätter så här:                      (Om intresse finns så kan man läsa de första delarna av brevet : del 1 här och del 2 här ) ( Jenny skriver i svart och jag skriver i blått )  " Han (kyrkovärden) talade om att han i 25 år hade varit " a skigh-man" dvs. en sådan som åker (skjutsar) folk till staden utför backarna här och sedan bär sin släde på huvudet upp igen. Han tyckte att det var ett hårt, tungt liv och nu istället var han en av "stadens hederliga" i det han hade jämte sitt kyrkovakteriarbete en liten "vinbod" nära kyrkan. Han bad oss komma in och vila och smaka hans äkta madeiravin, som han tappade ur stora kaggar. Jag smakade på det och fann det ganska gott, de andra drucko var sitt glas samt köpte en flaska, som påstods vara 80 år gammal, men jag har svårt att tro det.   Fyra olika foton av slädar, dels från Museu de Fotografia da Madeira och från José Manuel Melin Mendes´ bok Memórias do Funchal Att åka Tobogga är mera

fick jag när jag utan att tänka efter plockade några tabaibos i en påse då vi senast var och handlade i vårt hål i väggen, den lilla minimercadon     Det är säsong för tabaibo just nu och överallt i alla livsmedelsaffärer och i alla mindre grönsaksaffärer    svämmar det över av tabaibos. De är frukterna av kaktus Opuntia tuna Mill.     En kaktus som man ser lite varstans här på ön, säkert också på fastlandet?     Jag sätter dock ett frågetecken efter den egna funderingen, för jag vet inte säkert om den finns där,    men varför inte? Frukterna kallas också förutom tabaibo,  fikonkaktusfikon, djävulens fikon,    fikon av helvetet...ni märker, det kära barnet har många namn men här kallas de rakt upp och ner till     tabaibos. Frukterna blir ca 5 till 8 cm långa och där kommer taggarna i mina händer in. De är finstilta,     taggarna och sitter som hälleberget så handskar på skulle förmodligen vara nödvändigt    men samma sak, samma misstag,  gör jag varje år, jag plockar dem med bara händ

Bloggvännen BPs skyltsöndag är inne igen. Jag har ingen röd tråd idag, utan blandar det ena med det andra.     Vi har gjort inköp av diverse nödvändigheter under veckan som har gått..               Den gamla vattenkranen till bevattningsslangen vid täppan läckte, men nu är den saken fixad. On Off skyltas det på vredet... Fiskröken har varit i användning. Jisses så god grisfisken blev, den som också heter åsna...peixe porco ou burro. Det lustiga är att även den här peixe porco-n hade en fiskkrok i sig, liksom den första hade som jag slaktade. Den kanske ska heta fiskkroksfisk istället? Få se hur det är med den tredje grisfisken, den enda fisk vi har kvar i frysen av de tio fiskar vi fick som gåva?   Mustang står det på handtaget. Från marknaden i Santo da Serra en söndag. Alltid på söndagar. Då har slaktaren på tv-n så att han inte missar gudstjänster och mässor. Praktisk måste man vara även om kyrkan är ett stenkast bort från marknaden. Det finns ett par tre skyltar på sågen..