Äventyret framtiden

Jag har ju fått för mig att tillika som jag tömmer det gamla bildarkivet så ska det nya som läggs in i detsamma gå ut ungefär i samma takt. Vilket betyder att jag visar er Lill-Ronaldos senaste fotboll.  Den levde inte länge förrän det sa  PANG!   Nu har jag de facto tappat räkningen på hans bollar som har gått hädan. Det börjar närma sig tio stycken vid det här laget. En av dem ligger i ribeiran bland sjögräs, ogräs och grodor.  Jag var faktiskt på väg för att ta mig ner där och hämta upp den åt honom, tänkte till ordentligt hur jag skulle bära mig åt och insåg att jag skulle klara det bra, ni vet tanter har varit med before och tanter kan, men så insåg jag i nästa stund att jag är en av de äldre förmågorna på gränden. Jag måste ju tänka på min värdighet!😊😉 (om jag nu någonsin har haft en sådan?)  Hur skulle det se ut om en mormor/snart farmor stökade runt där nere bland grodorna? Förmodligen riktigt kul! Men det där kan de yngre förmågorna göra istället, beslöt jag mig för. Vilket

 Jennys brev fortsätter så här:                      (Om intresse finns så kan man läsa de första delarna av brevet : del 1 här och del 2 här ) ( Jenny skriver i svart och jag skriver i blått )  " Han (kyrkovärden) talade om att han i 25 år hade varit " a skigh-man" dvs. en sådan som åker (skjutsar) folk till staden utför backarna här och sedan bär sin släde på huvudet upp igen. Han tyckte att det var ett hårt, tungt liv och nu istället var han en av "stadens hederliga" i det han hade jämte sitt kyrkovakteriarbete en liten "vinbod" nära kyrkan. Han bad oss komma in och vila och smaka hans äkta madeiravin, som han tappade ur stora kaggar. Jag smakade på det och fann det ganska gott, de andra drucko var sitt glas samt köpte en flaska, som påstods vara 80 år gammal, men jag har svårt att tro det.   Fyra olika foton av slädar, dels från Museu de Fotografia da Madeira och från José Manuel Melin Mendes´ bok Memórias do Funchal Att åka Tobogga är mera

fick jag när jag utan att tänka efter plockade några tabaibos i en påse då vi senast var och handlade i vårt hål i väggen, den lilla minimercadon     Det är säsong för tabaibo just nu och överallt i alla livsmedelsaffärer och i alla mindre grönsaksaffärer    svämmar det över av tabaibos. De är frukterna av kaktus Opuntia tuna Mill.     En kaktus som man ser lite varstans här på ön, säkert också på fastlandet?     Jag sätter dock ett frågetecken efter den egna funderingen, för jag vet inte säkert om den finns där,    men varför inte? Frukterna kallas också förutom tabaibo,  fikonkaktusfikon, djävulens fikon,    fikon av helvetet...ni märker, det kära barnet har många namn men här kallas de rakt upp och ner till     tabaibos. Frukterna blir ca 5 till 8 cm långa och där kommer taggarna i mina händer in. De är finstilta,     taggarna och sitter som hälleberget så handskar på skulle förmodligen vara nödvändigt    men samma sak, samma misstag,  gör jag varje år, jag plockar dem med bara händ

Bloggvännen BPs skyltsöndag är inne igen. Jag har ingen röd tråd idag, utan blandar det ena med det andra.     Vi har gjort inköp av diverse nödvändigheter under veckan som har gått..               Den gamla vattenkranen till bevattningsslangen vid täppan läckte, men nu är den saken fixad. On Off skyltas det på vredet... Fiskröken har varit i användning. Jisses så god grisfisken blev, den som också heter åsna...peixe porco ou burro. Det lustiga är att även den här peixe porco-n hade en fiskkrok i sig, liksom den första hade som jag slaktade. Den kanske ska heta fiskkroksfisk istället? Få se hur det är med den tredje grisfisken, den enda fisk vi har kvar i frysen av de tio fiskar vi fick som gåva?   Mustang står det på handtaget. Från marknaden i Santo da Serra en söndag. Alltid på söndagar. Då har slaktaren på tv-n så att han inte missar gudstjänster och mässor. Praktisk måste man vara även om kyrkan är ett stenkast bort från marknaden. Det finns ett par tre skyltar på sågen..      

Lokförare Åke , drar iväg med oss på tåget till ordet Kapell idag. Jag har funderat hit och dit, ska jag skriva om båtkapell eller om orkesterkapell? Men så blir det inte idag i alla fall. Jag skriver om kapell så här istället. Titta in till Åke, så får ni se vilka andra som är med på tåget. Vill ni själv vara med idag så bara tala om det för honom så ordnar sig allt vad gäller länkandet etc..Välkommen med ombord med oss andra som gillar att åka tåg och att försöka få till något om ordet som ges.  Ön där det står Eriks Glas heter Tärsö. Eriks Glas finns på udden, inte på ön.. Det är Mariehamn som syns i mitten, min barndomsstad. Svibyviken ligger till vänster i bild, dit alla färjor och fartyg anländer. Ca 1 km rakt över Mariehamn ligger Slemmern, till höger i bild och längre ner på kartan ser man var Sjöfararkapellet i Lemböte finns.  Båda vikarna hör till mina barndomsvatten. Det här är mitt Mariehamn, som är för evigt inristat i mitt hjärta. 💗 ***************** Jag hade fördelen a

Det hör en liten avlång täppa till vår lägenhet, på den lilla gård som vi delar med två av de andra familjerna som bor i huset.  I och för sig så är det lite märkligt att jag inte tog ett foto av hur täppan såg ut när vi köpte lägenheten i mars-21. Jag började genast att gräva upp täppan redan då och gav bort plantor till höger och till vänster av det som fanns, bl.a clivior, men i dagsläget har jag ingen clivia själv, jag tycker att de är vackra men jag ville bli av med dem. Ut med det gamla, in med det nya. Ungefär så.. Det som var mest anmärkningsvärt för min del var "jordens" beskaffenhet för den bestod till stor del av betong. Så jag låg i och hackade. Hade RIM-dunk-maskinerna varit på andra sidan gränden redan då hade de blivit gröna av avund.😉  Man hade använt täppan till "slasktratt" när man tvättade hinkar efter att någon hantverkare, hade jobbat med betongarbeten. Detta hade hänt redan långt innan vi tog över. Praktiskt och bra, men man kan inte lägga bet