Äventyret framtiden

inser jag att jag sitter här och tänker ge mig i kast med bilar!  Min älskade, sedan länge saliga pappa, berättade att jag ville ut i världen lite tidigare än vad som var menat och då "puffade" han in min mamma med den gravida magen i en av arbetsgivarens (Carl Rundbergs) bilar och så tutade han på i "ilfart" de ca trettio kilometer det var från Mariehamn till Godby sjukhus. Vi åkte något så "fint" som en gengasbil, det var den "efter kriget-bilen" som fanns tillgänglig just då, fastän flera år redan hade gått sedan krigsslutet. Efter det har jag aldrig åkt med en gengasdriven bil igen. Jag vet inte ens vilket märke bilen hade.  Så här såg Godby Sjukhus ut i början av 1900-talet, minst ett halvsekel och mera än det innan jag åkte gengasbil av och an dit och därifrån. Nu finns inte byggnaderna kvar längre efter den brand som ödelade allting för snart tio år sedan. Allt gick upp i rök.  Alla gånger, blev det gengasbil, för det blev flera färder av...

Den första delen av Jennys brev kan ni läsa  här....  7 augusti-24 Jenny skriver: Ur José Manuel Melim Mendes bok, Memórias do Funchal.. " Vi voro upp till kyrkan, som ligger här intill ca 20 minuters väg uppåt. Dit upp till själva kyrkan leda 52 trappsteg huggna i sten. Under en högtid samlas här hela befolkningen i tre dagar. De sova då under bar himmel mycket och fasta. De måste på knä uppför alla dessa trappsteg. Jag tänker på de gamla, många 100 år och över, som måste så krypa in i kyrkan, efter att kanske gått i flera dagar för att komma över bergen hit. Men allt gör de för sin tro och offra det sista de äger. Det säges att de flesta här på ön bli mycket gamla, en vanlig ålder är 100-125 år och ändå leva de i sådana hårda omständigheter. " Ett vykort från samma bok jag nämnde här ovan "Dock de bekymrar sig ej om något, hava de ej  mat för nästa dag, så lägga de sig och sova under det att barnen få gå ut och tigga.  I juli månad ha katolikerna här också en sorts...

Bloggvännen BP:s Skyltsöndag är här igen och jag är med, bl.a. med en skylt på vift.. RIM-skyltens information om vem som säljer lägenheter har inte tagits ner i egentlig mening utan  för att den är i vägen för byggnationen just nu. När killarna fixar till väggen den hängde på så får skylten hålla till nere i ribeiran, längs muren. Hur jag nu bar mig åt så försvann fotot av själva skylten rakt ut i cyberrymden, men det får ni ta...ni har sett den många gånger om redan.  Men en baksida är väl inte att förakta? 😉 Byblixtra brukar bjuda på nakenskyltar så varför inte?  Jag jämnar ut det med andra skyltar istället, hur många som helst. Det har varit Rali-Vinho-Madeira här på ön...     Bra att ha på lager-matvaror. Sånt jag vill ha hemma utifall att jag får ett il.     Il-et brukar komma rätt ofta här och då vill jag inte störa det med att springa till affären ..     då kanske det, ilet, har dragit sin kos när jag kommer hem igen.    ...

    Lokförare Åke kör igång tåget idag igen och jag har hoppat på...    De andra som brukar vara med ombord hittar ni på Åkes blogg, bara titta in där så får ni veta mera.     Den som är intresserad kan hoppa ombord helt spontant,     men berätta det för lokföraren så ordnar sig resten med länkar etc.     Idag handlar det om ett annorlunda konstverk som inte är en tavla...    Ja, vad passar bättre än att visa konstverket som föreställer ett lok.     Så oerhört välgjort av killen på bilden, där han stod längs strandpromenaden och byggde sitt konstverk    Jodå, det klirrade till i burken han hade för ev. bidrag. Naturligtvis...Skam hade det varit annars.     Ett konstverk gjort av svart sand på Praia Formosa. Inte i år, inte i fjol och absolut före pandemin...    förevigat av mig.     Det ni, gör om det den som kan! Jag kan inte. När konstnären lämna...

Vi var med ett par goda vänner till Jardim do Mar igår och åt lunch på en snackbar. Jag valde en sommarsallad med rödbeta, morot, majs, färskost och lök etc. Precis så där lagom för min del när det är så varmt som vi har det just nu. Nej ingen bild blev det på salladen, men däremot så kunde jag inte låta bli att ta bild på den här tyngdlyftningsanordningen som fanns i slutet av strandpromenaden när vi sträckte på benen efter lunchen.  En stark stång behövs, tejp där man lägger händerna , två vattendunkar fyllda med sten och rep som troligen har flutit i land. Återvinning när den är som allra bäst enligt mitt förmenande.  Utsikten från bänken är inte den sämsta heller. Vid udden borta vid horisonten ligger Paul do Mar.  Jag kanske kan inspirera någon att göra detsamma?  Jodå, jag lyfte förstås skrot /eller sten och plast i det här fallet. Det var tungt men jag kunde rubba skapelsen. Bra så!                   ...

Jag "tömmer"/luftar" arkivet både i datorn och i mobilen idag. Igen. Vete gudarna om jag ska kalla det liten veckostädning med tanke på mängden säckar som låg på en pall över en del av levada da Norte när vi gick förbi?  Pallen måste vara stark som bara den. Undrar vad det är i säckarna? De såg inte lätta ut...  Ett par vattenfoton måste till:  En vacker vattentrappa som jag fångade på bild längs en levada vi har vandrat. Jag minns inte vilken. Vid ett reningsverk någonstans...innan vattnet samlas i en reservoar.     Min favoritlevada i närheten av Estreito Câmara de Lobos. Märk väl att det är odlad mark     i den branta sluttningen till vänster.  Där står jordbrukarna på kanterna (utan att falla ner..)     Det ser mera än vådligt ut men jag har vant mig vid det här laget. De måste vara fatalister alla ...     Jag med på sätt och vis, faller de så faller de, jag kan ändå inte ändra på det hela.      Samma...

Ett brev kommer postat brukade vi säga när jag var barn. Det fanns en lek som hette så? Eller hur? Uppdatering, rättelse; det heter att ett brev kommer lastat, men ett skepp kommer lastat var det nog som jag var med och lekte för många år sedan.😊  Så kanske det sades då brevet som skrevs år 1907 här på Madeira kom fram till Sverige.. I början av det här året gick Uffe och jag längs Rua da Carreira, den äldsta gatan här i Funchal, på väg någonstans. Vi mötte Kristina från Geta, Åland ( vi har nästan varit grannar, åtminstone fågelvägen, mera eller mindre, via landsvägen var det 6 km emellan oss )  som gick på motsatta sidan och naturligtvis så hejade vi på varandra, stannade upp och sade några ord men plötsligt så tände en glimt till i Kristinas ögon...-" men du, jag har ett brev som du ska få se" och så drog vi iväg in i en liten gränd...   Vi drog in där den röda tröjmannen syns på fotot. Fotot har jag "lånat" från Internet.  "Du kanske kan göra något av de...