Äventyret framtiden

Det blev alltså en del till, nummer 5 Jag är tidsoptimist och tror alltid att jag ska hinna med allting på en och samma gång men så blev det inte alls när det gällde vår levada-vandring denna gång.  Det finns så mycket jag vill berätta om och visa er och då får det ta tid helt enkelt.  Och tid är egentligen det enda vi har eller hur? Så snart vi hade passerat den lilla vägtunneln ( del 4) så såg vi denna protea som jag tror heter " Waterlily",Leudadendron Strobilinum.  Proteasläktet är stort och det är lätt att ta fel på de olika sorterna som är  mycket lika varandra så jag säger tror den här gången  men jag  känner mig nästan 99 procent säker på att det är en sådan. Ursprunget är afrikanskt.     Till vänster i bild finns en privatträdgård med hus som vi har sett att  man har fixat upp ordentligt under de senaste åren.  Tidigare var den inte alls lika omskött som den är nu. Det är en fröjd att se när något förnyas och förbättras....

Hej hopp, nu ska vi vandra vidare längs levadan igen! Hoppas att ni vill följa med idag igen! Hoppas också att helgen har varit bra för er allas del! Vi gick precis över en bilväg i del nr 3 och jag bar med mig en liten blomma,  plockad och överlämnad av Uffe, när jag lämnade vandringen senaste gång.  Blomman har ett så vackert namn som Rose evening primrose på engelska,  Oenothera rosea på latin och på svenska dunört.  Den ingår i nattljussläktet och familjen dunörtsväxter.  Familjen är bamsestor och innehåller ca 200 olika arter i hela världen.  I det här skedet av vår vandring växlade vädret om till soligt igen  efter att ha varit lite disigt och dimmigt.  Vi kände oss som glada vandrare En hel sluttning lystes upp av gula vackra blommor 😊  Synd att jag inte tog bild av sluttningen utan bara av ett enda exemplar  Cytisus striatus, portugisisk ginst, Portuguese broom.  Men ingen fara, jag gör det nästa gång.  Ginsten är inv...

 Så stegade vi vidare.. efter att ha lämnat trädtomaterna bakom oss och mina suktande suckar. De var ju inte våra , trädtomaterna, de var någon annans.  Trädtomatägarna hade också trevliga täppor att sukta efter. Undrar förstås varför de har omgärdat dem med nätstaket? Harar, getter eller får? Kanske alla av de tre nämnda?  Människor? Nej, vi slapp inte så långt som till landet ens. Ett högre stängsel stängde oss tvåbenta utanför helt och hållet.  Det fanns även en intressant succulent på andra sidan stängslet.  Nämligen en Aeonium canariense, en fetbladsväxt som hör till busktaklökssläktet.  En ny liten "upptäckt" för vår del. Eventuellt kan det vara en trädtaklök.    Denna lilla skönhet är vanlig här på ön.  Montbretian är en irisväxt som har invandrat från Sydafrika.  Det latinska namnet är: Montbretia crocosmiiflora Lemoine.  Den syns ofta på levadakanterna och ännu längre upp längs serpentinvägarna mot högplatån Så kom vi äntli...