Äventyret framtiden

    Nu har vi kommit till den tiden då kökstrappan blir besutten kvällstid.     Jag är nästan en besatt 😉 trappsittare den här årstiden.     Att sitta därute, fortfarande med tjock filt under rumpan och ylletröjan på,     är en lisa för själen.  Nu suger jag i mig försommarenergi med alla ljud som fåglar     och djur bjuder på. Dofter, rörelser....ja, precis allt.     Alltet helt enkelt Det behövs inte mycket för att maskrosen ska växa sig stor.    Ett bra avslut på dagen blir det och en bra början inför natten och sömnen    Ett litet reningsbad på något sätt Månne det blir en stor björk med tiden?   När jag kryper under täcket en stund senare sover jag som ett litet barn. Gott, riktigt gott. Asfaltblomma. Tala om växtkraft! En vacker gyllene bagge, namnet okänt.     Vi har mängder av liljekonvaljer på to...

Ni vet, ibland är man så säker på hur man ska ha det. Så var jag också. Jag visste att i år ska sallatsfrön av olika slag sås i tre gamla byrålådor som hör till en byrå (förstås) som står i lidret. Dit stegade jag igår morse glad i hågen men men.... framför den bakvända stora byrån stod mängder av stolar och bord. De ska lyftas ut på torsdag den här veckan men det är då det. Trångt och tungt var det och planerna på sallatslådorna rann ner mellan springorna i golvet.  Men här vilar inte några sorger..."jag hittar säkert på något" och visst gjorde jag det. Det ena ger det andra som vanligt. Jag har tagit ett beslut (igen) under Uffes ivriga påhejande. Nu blir det inte några övervintrande växter i det här huset längre! Det går alltför mycket energi åt att ta vara på alla krukväxter. De bärs ut, de bärs in, jag kånkar, stånkar och står i. Armarna blir långa och ryggen trött. Många växter är bamsestora och krukorna därefter Operation utdelning av växter har red...

  Så förunderligt fort tiden rinner iväg när man har mycket om sig och kring sig   Jag hinner inte med i svängarna.   Hela omvärlden här är på "klorofyllan".    Det är grönt, grönt och åter grönt i många olika sköna nyanser.    I slutet av förra veckan hade vi högsommarväder, ett par dagar si så där.   Nu är det betydligt kyligare, blåsigare och stundtals också regnigare.   Men regnet behövdes... Vilken konstig prick tycks de båda två tycka.  Bull-Måssan eller om det är Bull-Måsse, sitter för jämnan på grindstolpen och väntar på en bulle.  Jag har varit svårflirtad tillsvidare men härom dagen fick hon/han den första bullen för året. Den som väntar på något gott väntar inte förgäves som det heter.  Det är så att Bull-Måssan som har varit här varje sommar några år redan har skaffat sig en käresta, Bull-Måsse (redan i fjol).  Var de lägger sina ägg och var de har sitt bo vet vi inte, men...

    Ibland är livet så sinnrikt.     Så tänkte jag ikväll när jag gjorde min vanliga kvällsrunda i diket utanför vår tomt      Mördarsniglarna har vaknat och är på kärleksstigen..Nu ska de bli många,     många har de tänkt, men det har inte jag tänkt, så jag tillbringar en timmes tid varje kväll,     med häxsaxen i högsta hugg och hugger till när jag ser en slemmig spansk skogssnigel.     På morgnarna tar jag en runda enbart på tomten, en snabb manöver. Jag vet ju var jag har     dem, de eventuella som ska tas av daga.     Jag går verkligen längst nere i diket/dikena, men det var nu ikväll som jag insåg att det är     lite speciellt att se omvärlden ur ett dikesperspektiv.     Att det växer en tazett utanför häcken, det visste jag inte alls. Nu vet jag, tack vare     dikesvandringen.     Maskrosor finns d...

Trots att jag har goda intentioner om att inte ta för mycket på mig att göra, så vill det sig inte riktigt som jag tänker i alla fall. Det är ungefär som att ha någon sittande på vardera axeln. Den ena säger nej och den andra säger ja Och jag är ju egentligen ingen nejsägare så då blir det lätt som det blir. Men jag tränar och ska träna hårdare Jag får slå dövörat till mot den som sitter på  ja-axeln. Men så slår det mig att nejsägaren förstås inte tycker att jag ska slå dövörat till Nej, slå inte dövörat till! Kanske jag måste slå dövörat till mot den som sitter på nej-axeln också? Vilket dilemma! Nå, hur som helst, de må hålla på som de vill de där "axelvaddarna". Jag är mitt i en virvelvind just nu som är full av aktivitet av olika slag. En grupp är på väg hit nu på lördag, på söndag kommer en matskribent och smakar sig fram vad gäller cafébröd. Så ska jag stå på marknad och sälja plantor m.m. på torsdagskväll.(imorgon) På fredag ska jag baka pajer a...

Så kan det gå.... Efter många långa år har den äntligen fått tassar. Redan innan jag kom in i bilden här i huset, på den tiden då Uffe var gift med Carola så började den hemvävda plädens historia. Svärmor Birgit älskade att väva plädar, dukar och allt som föll henne in. Generös var hon också, hon delade gärna med sig och bl.a. så fick Carola och Uffe varsin pläd av henne. Carola tvättade plädarna en dag och Uffes pläd blev väldigt liten..... hennes med, men inte lika liten som Uffes. Den var inte en riktig pläd längre, helt enkelt. Bara en tovad någonting. Lite bubblig, ojämn och så Pläden blev den där tavlan som man läser om i serierna, den som tas fram ur gömmorna och hängs upp när faster som har givit den i gåva kommer på besök, fastän tvärtom. Här gömdes pläden undan på vinden när Birgit kom på besök Gull och rar på många sätt och vis var hon, men gud nåde den/det som misshagade henne... Bättre fly än illa fäkta gällde. Så gick åren, Carola blev svårt sj...

Det händer att jag städar ibland.... Jag fick ett litet ryck (som givetvis måste tas tillvara). Bildarkivet får sina duster när jag tar fram "dammvippan". Givetvis förundras jag över mitt bildval ibland. Varför i hela friden har jag knäppt de här bilderna? Förmodligen har det med  ordet knäpp att göra 😜     Veden är vacker, annat kan man inte säga. En bakgårdsvy tycks det också vara.                    Så här bekymmersfritt kan man också se på livet. Har man ingenting så                    torde man inte heller ha problem. Säkert en sanning med modifikation, dock.     En sällsynthet? Det är inte ofta man ser en telefonkiosk i dessa dagar.     Nu går ju alla mera eller mindre med telefonen på fickan och agerar kiosk själva    Pumpo...