Äventyret framtiden

är till för att hållas.... även om det tog tid innan jag infriade mitt löfte som jag berättar om i dagens inlägg. Vy mot Norrhavet över Getabergen. För riktigt många år sedan då jag gick i småskolan i Mariehamn skulle en vårutflykt göras till Getabergen och till grottan. Det var ett enormt stort äventyr för oss åttaåringar som stuvades in i en buss som skulle ta oss till målet Hos mig fanns ett motstånd som jag inte kunde förklara. Jag ville inte men det var bara att följa med fastän jag mycket hellre skulle ha stannat hemma. Det tog verkligen emot Att åka buss på den tiden tog sin tid, så kändes det i alla fall, (kanske min motvilja bidrog till att göra turen extra seg och lång ) men slutligen var vi framme vid Soltuna och på vägen ner längs berget mot grottan. Det var då jag fick fnatt och bara satte mig ner i rent trots och vägrade gå med de andra till grottan Varför har jag ingen aning om, inte då och inte nu heller. Min lärarinna gjorde allt för att få mig med men gav...

Jag har insett att jag krånglar till livet för mig själv rätt bra emellanåt. Ta bara det här med veckans rubrik, "Idyll".....vad tänkte jag på när jag valde en sådan rubrik? Vad är en idyll egentligen, finns det överhuvudtaget någon idyll i vår värld av idag? Idyll står för, enligt Wikipedia, en problemfri värld, ofta med betydelsen opåverkad av industrialiseringen. men är ofta också förknippad med en lantlig idyll eller en småstadsidyll Sedan nämns herdedikter...mm. På vägen ut till Kobbarna mötte vi Rosella, färjan som går mellan Kapellskär och Mariehamn. Först tänkte jag berätta om Symi, ön i den grekiska arkipelagen som ligger nära Turkiet, dit vi tog båten en dag när vi var på Rhodos. Naturligtvis finns det mycket idyllisk glansbild över den Ja, jag menar det jag skriver, glansbild. Under ytan handlar allt om turism och om att överleva, inte så idylliskt när det kommer till kritan. Köpa, köpa, köpa är melodin, så vill man att besökaren ska göra ( preci...

    Veckans rubrik står Olgakatt för.     Egentligen säger Jane Goodalls ord allting om varför vi på Pettas lever     så ekologiskt som det bara är möjligt.     För vilket är alternativet om vi tänker på vår miljö och på vår värld     som vi ska lämna vidare till dem som kommer efter oss?     För min egen del tog det ekologiska medveten fart när jag blev gravid första gången     Jag berörde det här.     Vi är certifierade, vilket betyder att vi är kontrollerade och godkända och att vi får kalla oss ekologiska.     Jag vet att det finns människor som skakar på huvudet och säger att det där betyder väl ingenting...     vem som helst  kan fuska. Jag har fått höra det ett antal gånger under åren som gått...     En konstig tanke för mig. Varför skulle man fuska? Varför utgår man ifrån att det ska fuskas?     Då är man i så fall...

            Det var en frostig novembermorgon             Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt             Plötsligt hajade jag till             En man red rakt ut i trafiken framför oss             ......svävade han över marken med sin häst?             Så magiskt allt kändes             En minut senare var allt det magiska försvunnet             Likaså marskalken av Finland.                         Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen     En kall hös...

med en  mormor ?, hann jag tänka, fastän jag redan visste svaret. Tack och lov, kontraktet är på livstid! Jag kan inte få sparken! När Wilhelm, kallad Wildhelm av olika orsaker, stod framför mig med blåfärgad näsa och en tuschpenna i ena handen, fick jag verkligen lägga band på mig för att inte frusta ut i ett ohejdat skratt. Risken fanns att han skulle måla öronen också av bara farten om han såg sin mormors spjuverögon utifall att hon började skratta Vem vill inte göra sin omgivning glad? Sådan är nämligen Wilhelm....han är snabb som vinden och en handlingens "man". Men hur skulle jag förklara allt detta för mamman i familjen? Att hennes minsta telning plötsligt hade en väldigt blå näsa...målad med tuschfärg Allt hände den lilla stund som storebror Timothy inlevelsefullt berättade om datorerna som han och kompisen A. jobbade tillsammans med. Jag var idel ädel öra.... Då passade W. på att måla sin näsa blå Storebror frustade bakom min rygg och så skrattade ...

innan vi stängde caféet för den här sommaren,  kom en ensam ung  man hit för att fika Det regnade ute. Han satt helt ensam vid ett bord i Gula salen, så jag stannade upp en stund och pratade med honom i förbifarten när jag gick dit för att titta till om ljusen fortfarande brann på borden. Med en del människor känns det som  att man fortsätter ett samtal som man aldrig har avslutat, trots att man har aldrig har träffat varandra förr. Så var det med oss Vi pratade en hel del. Bl.a. om hur det är att vara ung i dagens läge, om hur världen ser ut i allmänhet, allt otäckt som händer, folk på flykt, hetsen, stressen... - Jag har gjort mig av med tv-n", sade han plötsligt, "och jag försöker låta bli att vara ute på Internet. Jag vet om allt som händer ändå, men om jag hela tiden är någon annanstans så har jag inte mig själv. Jag vill hitta mig själv först! Och jag kan faktiskt inte göra så mycket mera för omvärlden än vad jag redan gör. Jag tror att det är...