Äventyret framtiden

 skrev Eval8, i sitt svar på min kommentar i hennes blogg.  Det kändes bra att läsa hennes svars-kommentar. Saker har aldrig ägt mig och jag försöker verkligen att leva i nuet på bästa sätt. Nuet nämndes också.. I livet förlorar vi aldrig vänner, vi bara lär oss vilka de sanna vännerna är. Jag känner absolut till att det inte fungerar så där lättvindigt alla gånger det här med längtandet men då handlar det om relationer och inte om saker. Saker är bara saker..Jag har lätt för att dela med mig när det känns bra att göra det. Magkänslan måste dock vara den där rätta, harmoniska, kännas hel...det minsta lilla tvivel som gnager inom mig gör att jag håller igen.  Det viktigaste mellan två personer är att prata, vare sig det är vänskap eller kärlek. Utan att prata med varandra, så vet vi inte, förstår vi inte och hittar ingen lösning. Jag vet inte varför jag skriver det här. Det kom spontant och tankarna skrevs ner. Kanske det föder en tanke hos någon annan i sin tur som ringa...

  Vårt lilla förråd, bakom den gröna dörren, är en spännande liten vrå av huset.. Tänk att ett så litet förråd har så många olika namn som arrecadacão, armazén, depósito... Här har jag försökt att knaggla mig igenom hela raden av alla dessa namn och så ser man förvånat på mig och säger "o loja?" Jag är glad för att man gör livet enkelt för mig. Tack för det! Loja har många betydelser, butik, affär, kiosk, magasin, handelsbod, varuhus, shop och förråd. Det ni! Man uttalar det ungefär så här..looscha.  Själva förrådet som så visste vi knappt om att vi köpte ens men det hörde till lägenheten och på den tiden fanns en stor trasig, tung, våt trädörr i öppningen, som gick inåt. Det mesta går inåt här, vi som kommer från Finland är vana med att dörrar går utåt...man ska ramla utåt om det händer något med en själv på insidan, så är det tänkt. En säkerhetsaspekt. Jag skrev ett inlägg om fönstret i bild som har sin egen lilla historia HÄR  ( Ibland blir det fel  )   ...

Målaren och C. Vilka hantverkare vi har! Jättetrevliga, noggranna, arbetsvilliga, skickliga och dessutom har jag fått ha dem som mina språklärare varje dag. Allt ingår i samma totalsumma. Det ni! Jag förstår inte ens att jag förstår allt jag förstår.😉 Jag är i ett särskilt skede av språk-inlärandet just nu. Jag deltar i diskussioner, får frågor som jag förväntas kunna ge kloka svar på. Jag känner att jag inte begriper ett jota men så kommer jag på att jag förstår sammanhanget i alla fall. Redan den saken känns som att ha klättrat uppför ett högt berg utan att falla ner. Den yngsta av dem , C. skulle passa utmärkt till språklärare. Han har en treårig dotter så det är säkert jämförbart med att lära mig prata portugisiska/madeirensiska. Han talar tydligt och visar med hela sin kropp för att jag ska förstå vad han menar. Han tar gärna emot en kall öl när dagens arbete är slut så det var naturligt att ställa frågan om en kall öl igen här om dagen, men nej tack!, han ville ha en spingona. E...

Det ena föder det andra. Så kan jag säkert säga i det här sammanhanget. Snart framme s krev jag för några dagar sen. Nu kunde jag skriva så igen men låter bli. Jag tar det säkra framför det osäkra. Tro inte att det är hantverkarna som är söliga. De är jätteduktiga, skickliga och utför sina jobb med största petitess. Det bara uppstår annat på vägen som behöver åtgärdas ibland. Ett gammalt hus är ett gammalt hus.  Vi har terrassen i fullgott skick, vi har trappan nästan fixad (jag skulle säga att den är det men de är inte helnöjda ännu, några små finesser ska det till ännu och grinden ska läggas på plats). Väggarna är målade och räckena detsamma. Alles ist gut som tysken säger.  Så var det den där väggen nedanför vår terrass som såg ut som om den hade varit med om ett större äventyr, vilket den också har varit i och med avloppsjobbet. Det påtalades tidigare och en viss rengöring gjordes förutom den jag själv gjorde. Vi går förbi väggen alla dagar, ett par av våra grannfamiljer g...

                                 Det är frågan det och allt sitter i betraktarens ögon  Ja, absolut, varför inte. Vad vore livet utan kommunal hjälp när problem uppstår i underjordens alla gångar och brunnar? Recycling är ett vackert ord i mina ögon.                                          Utsiktsplats                                                               Detaljer som förhöjer det hela...jag gillar sånt också.                                      Ett oerhört vackert pennställ. Jag äger det inte annat än på bild.      ...

Den sista delen är inne av semesterresan som familjen Eklund gjorde år 1961 med början den 17 juli till och med den 21 juli.  De tidigare dagarna har  jag länkat till här:   den 17 juli-61 den 18 juli-61 den 19 juli-61 den 20 juli-61 Min saliga svärmor Birgit har antecknat och jag delar hennes anteckningar här med lov av sönerna Leif och Ulf. På resan var förstås också svärfar Hakon som skötte om själva ruljangsen vad gällde att komma framåt och ibland bakåt samt en hel del till, givetvis. Hakon var väldigt händig, en riktig tusenkonstnär. Den 21 juli-61 skrev Birgit följande:  ½ 7 vaknade Papi men jag lät inte honom gå ut.  7-tiden steg vi opp sen och Eino o Aura blev till sej; då det var vi. Dom hade trott att det var någon "kulkukauppias" (gårdfarihandlare)  som kört in där och lagt sig att sova. Vi drack sen kaffe o bäddade o städade  vår "kåk" igen. Aura kokade välling och då vi hade ätit så startade vi till Åbo. Leifen blev kvar på Reitola. ...