Inlägg

Det finns mycket färg i november

Bild
  ....trots att de senaste dagarna har bjudit på både regn och hård blåst. Men det hör till. Vad vore livet utan vatten? Jag tänker på Mångsas Gustaf på Seglinge,(i Ålands östra skärgård), död sedan länge, som alla skrattade åt då han alltid var så positiv när det regnade. Då skulle man ju klaga, men nej, inte Gustaf inte. Det är ett bra väder det här och nu kan det bara bli bättre var hans devis. I och för sig så har klimatet ändrat sedan dess, vädret har blivit märkbart "värre". Många i Portugal och även här på Madeira till en viss del, har fått känna av vad väder kan göra när det är som allra värst.  Jag gjorde som Anita i de fyra blomster haven tipsade om. Jag klippte ner Habanero-chilin och satte kvistarna i vatten. Jag hade muggarna ute men Claudia, stormkvinnan, tog tag i dem så de flög vida omkring, så jag samlade ihop dem och lade in dem...nu rodnar de så det sjunger om det. Små är de men starka i smaken så in i vassen..Tack Anita, för tipset! Jag är inte helt säker ...

Säg mig du lilla fågel...

Bild
Konstigt nog så vaknade jag med den här sången i huvudet i morse. Det finns en sång som J.L Runeberg har skrivit som börjar så.. Säg mig du lilla fågel  har sex verser men de tre första sjöng man alltid i skolan på våren då jag gick i  mellanstadiet för ett par hundra år sen. Det är i alla fall väldigt länge sedan.    Hjärnan är ett underligt ting, ja överraskande minst sagt. För jag gillade faktiskt inte sången särskilt bra, varför vet jag inte, men det finns något mollstämt över texten och även melodin störde mig lite då för länge sen. Fråga mig inte varför; en psykolog skulle säkert ha ett svar på det hela, en annan psykolog ett annat svar, men hur som helst så blev jag lite nedstämd av visan. Varför jag vaknade med den i morse är en gåta. Vet ni, nu går tankarna igen så där så jag knappt hinner med själv. Så där är det med jurister också. För länge sedan satt jag som ledamot i Lagutskottet i Ålands Lagting. Vi var tre s.k. vanliga dödliga och resten av utskottet...

Familjen Eklunds resa nr. 3 / 31.7 1962/ etapp 3.

Bild
Då blir det åka av igen i det här inlägget med familjen Eklund, bestående av mamma Birgit vid pennan, pannan och kastrullen; pappa Hakon vid ratten och bakom metspöet, sönerna Leif och Ulf lite överallt och ingenstans. De är på väg genom Finland (start från Helsingfors- de två tidigare etapperna kan man läsa mera om här: etapp 1 ,   etapp 2 ) upp mot den svenska gränsen för att ta sig mot norra Norge längre fram enligt planerna. Så här skriver Birgit den 31 juli-1962  Pihtipudas Pihtipudas/den röda fläcken      Leifen och Pappa steg upp kl. ½ 6 o. gick o. fiska.     Det började genast regna. ½ 8 tiden kom dom tillbaka.     Då blev det kaffekokning o. ägg; packning o. kl. 10 före 10 startade vi.     Nieminen fick ett kort med bastuhälsningar.     Vimpel.  Det regnade när vi for, men det slutade efter 15 minuter. Vi tog av med en mindre väg i Pyhäsalmi och körde till Haapajärvi . På väg...

"Nu hänger jag ut pappas kalsonger....

Bild
så blir det solsken igen", brukade min mamma säga när det regnade och tvätten skulle hängas ut men viktigt var att pappas kalsonger också fanns där ute på tvättlinan för att solen skulle skina.😏😏Va? Tror ni mig inte? Solen började alltid skina så fort pappas kalsonger hängde ute på tvättlinan.  Så tänkte jag också i morse när det kom några skurar då jag hängde ut tvätten, men då under tak. U:s kalsonger fick se till att solen kom fram medan jag skulle gå till Hortan på rua do Bom Jesus. (frukt och grönsaksaffär)  Japp! Det gamla knepet fungerade. Ett par skurar fick jag känna på, lite smått och vått men inget stort. Antagligen berodde det på att U:s kalsonger hängde under tak  Tipset är alldeles gratis! 🙃 Väl hemma igen så lämnade jag paraplyet på torkställningen och kom på att det fanns tillräckligt med färger på gång i det här inlägget så det får platsa in i LillaSysters Färgsprakande tema , idag nummer 11. Paraplyet köpte vi för många år sedan här i Funchal, en dag ...

En måndagsblandning

Bild
 uppstod när jag (som vanligt) städade i arkivet. Både nytt och gammalt blandas idag. För ovanlighetens skull, så blir det ett par bilder av lilla Freja eller av hennes hårtofs, rättare sagt.  Hennes far, min son, har tagit fotona, som jag har klippt hejvilt. Hon fyllde ju ett år i september och hon fick en låda full av handgjorda träklossar av sin farfar G.  Vilket visar sig vara mycket uppskattat. Freja är en liten lintott, precis som hennes pappa Jon var när han var liten. Nu är han en "Skalle-Per" med håret på hakan istället.😉💕 Mamma Helenas mörka hår finns det inte tillstymmelse till ens i allt detta ljusa lintottiga. Mörkt brukar ta över i de flesta sammanhang när det gäller hårfärg men inte den här gången.  Jag var också en lintott som liten men kanske inte så där ljus som Freja är. När jag själv fick barn ändrade min hårfärg mot det röda, bruna, cendre´. Hormonerna spelade in. Båda mina föräldrar var mörka, pappa svarthårig och mamma hade mörkbrunt hår. Jod...