Äventyret framtiden

Det är en fråga som jag får nu och då av nordbor.  Saknad kan stå för så mycket.  För mig handlar det allra mest om relationer, kära relationer, närhet. Den saknaden kan vara svår emellanåt men så inser jag att även om det är långt till dem jag älskar så finns vi ändå nära varandra på så många andra sätt. Desto mera än så tänker jag inte gå in på det viktigaste i världen för min del.  Mina kära, nära. ❤️ Jag tror inte att det är den saknaden som avsågs då jag har fått frågan, utan mera vad jag saknar från förr som jag inte kan få tag på här. Det är lite märkligt det där för min del, för egentligen så saknar jag ingenting. Jag har haft det jag har haft och upplevt men det var då. Nu är nu och här på Madeira finns allt jag behöver. Det gäller att anpassa sig, ta till sig det nya, lära sig om denna kultur och dess arv. För min del är det en självklarhet att ta reda på, testa och lära mig nytt och jag känner att jag är hemma i allt detta på rätt sätt.  Men likväl om jag ...

Så var det dags igen att tömma kamera-minnet och mobilen på foton som togs under veckan som ligger bakom oss  Även om jag har använt några foton redan från veckan som har gått så blir det ändå några kvar och så är inte tanken längre utan att få undan, att tömma. Det är förunderligt så många foton jag ändå tar även om jag tycker att jag är rätt så slö av mig nu vad gäller fotograferandet mot vad jag har varit tidigare.  Nu fick jag inte julskinkan med ben, det som fanns kvar av den, med på bild men jag gjorde en gryta på det allra sista, en gryta som räckte till två middagar. Mycket grönsaker fick ta plats och gott blev det.  NU är julen absolut slut hos oss... Operation " Ta till vara på" gick igång. Jag strök tvätt och såg att linnehandduken med fartygsmotivet började bli sliten.  Motivet och tygtrycket har Eva Eriksson på Åland gjort. Min bror Krister fick  handduken av oss för ca 14 år sedan och så ärvde jag handduken efter honom ( han dog 2013) Nu började d...

så får det här inlägget heta med tanke på att jag var på laddning i det förra. Jag sökte jordgubbsbilder åt Ordodlaren/ Märtha och så hittade jag ett par fotografier av den äldre varianten. Inte några jordgubbar av den sort som Märtha vill ha men jordgubbar och gummor är de flesta av dem vid det här laget. Döda och begravda men i kärt minne bevarade. Troligen är de alla hemma i trädgården på Mariegatan 34 i Mariehamn där farfar och farmor Sommarström hade sitt hus och sin gård.  Alla av de nio syskonen som de var från början är inte med, men farbror Leif till vänster i bild, har sin fru Ingeborg (Bojan) med sig och de två äldsta barnen i deras familj, Louise (LouLou) och Gerhard (Jerry) i farmor Erikas armar.  Närmast farmor Erika står yngsta dottern Anita ( senare min gudmor) , bakom henne farbror John (Jukka), framför honom Erik Olof, kallad Mudrik och så den snyggaste brorsan längst till höger i bild, min egen far Nils ( Nisse).😉❤️  Margareta, Ethel,  Tor och G...