Äventyret framtiden

 Igår var jag hemma hela dagen och hade det skönt så in i baljan eller i köket till att börja med. Senare blev det diskbaljan och handarbete. 😊Det är jag som är diskmaskinen i vårt hushåll... Jag gillar att vara hemma och att pyssla, att tossa på lite här och där och fixa till det. När jag tog tag i ett av våra måttband blev U. orolig. Han vet att jag planerar när jag börja måtta och springa runt än här, än där med måttbandet, men igår kunde han andas ut. Mått på det planerade och verkligheten passade inte alls ihop. Vi hade nästan slut på brödet och utan en skiva sådant kan man ju inte vara förutan på morgonen. Nu klarar vi oss drygt tre veckor framöver igen. Jag har oftast bröd i frysen, lite olika sorter med tanke på andra som kommer hit och inte vill ha fullkornsbröd fullt av solroskärnor och olika frön och brödkryddor. Utan blir vi inte förstås även om fullkornsbrödet, surbrödet tar slut men helst ska det inte göra det.  Bröderna Royce tyckte att det var i kletigaste lag...

ska det förstås vara till julhelgen...och enligt vår tradition här hos oss, så ska det bl.a vara skinka. Så igår så tog vi oss upp till Minimercado Brasileira, Sopronto på rua Conde Carvalhal för att köpa vår blivande julskinka.                          Här stannar vi nästan alltid till för att prata med tak-hundarna. De är båda två där men den svarta ligger i ena hörnet av taket och syns knappt alls. Vilken vy de har de båda, beroende var på taket de håller till. De kommer alltid fram när vi stannar till för att prata lite grann. Så är det med flera hundar längs gatan. De känner igen oss nu för tiden. Jaha, det är bara de där två som kommer...ungefär.                                                En raring med lapp för ena ögat.. Piraten kallad.                 ...

 var det på gång när vi kom hem från de goda vännerna vi besökte lite högre upp här i stan.. När vi kom in så möttes vi av den här synen...???Vad nu då? Vad är på gång?, frågade jag förstås och drog filten av vem det nu var av de båda bröderna. Det var Rulte! Sch....vad gör du? viskade han. Vi leker kurragömma och Rulle räknar...snart kommer han Femhundrasju, femhundraåtta, femhundranio, sexhundra! Nu kommer jag!! (jag tror han fuskade och hoppade över några siffror. Vi räknade aldrig så långt när jag var barn, men å andra sidan vet jag ju inte var han började räkna. Kanske vid femhundra? Men jag minns att vi fuskade vi också ibland 😉) Hastigt kastade jag filten över Rulte som fnittrade och där stod ju Rulle...färdigräknad. "Pst...vet du var Rulte är?" Inte en aning...du får leta upp honom.  Efteråt hjälpte de till med att hänga tvätten åt mig.  Rulte gav mig nypor, Rulle räckte mig handdukar... Sen åkte de balja in med en osynlig aktersnurra bakom.  Det handlar o...