Äventyret framtiden

är i full verksamhet... Vad i all världen är det som kom på posten till U. igår på måndagen? Vi var på väg ut på stan för att göra ärenden när vi tittade i vår postlåda. Ett tjockt vadderat brev låg i den.  Det är adresserat till dig, sade jag åt U.  - Öppna så ser vi vad det är... Ett vadå har du fått? Ett armband eller något att knyta håret med? Har du beställt det här från Kina?  -Nej, det har jag absolut inte gjort, det är nog reklam eller så. Men det står klart och tydligt ditt namn på kuvertet.  Vi var lika förvånade båda två.  -Äh släng det !  tyckte U.  Det gör jag förstås inte,  sade jag.  Jag måste ju veta vad det här är för något. Medan U. var inne hos sin sjungande tandläkare Fátima satt jag i väntrummet och försökte ta reda på mera om det märkliga brevet... Jag kände igen det där med Ying Tong. Jag kom ihåg någonting som jag hade hört för hundrafemtio år sedan och visst, det finns en Ying Tong Song, som var en slagdänga i Storbritannien för lika länge sen. Är man uppvuxen

   Nu skulle det smaka med lite kaffe , tyckte jag när jag hade tragglat några portugisiska verb igår igen.      Vill du också ha? frågade jag U. som genast var med på noterna.    Jag bakade några muffins på lördagskvällen. Plötsligt så fick jag en ingivelse någonstans ifrån    (från ovan?) Vi hade inget kaffebröd alls och lite gott är det att ha något till söndagskaffet    Det tyckte de små-små-små-pyttemyrorna också. Jag tog muffisarna ur ugnen nästan vid midnatt och    lade dem på bänken på en plåt för att kallna med en handduk över    och på det lade jag en ugnsplåt upp och ner.     Där är de säkra var tanken.     Inbilsk är vad jag är.     På söndagsmorgonen när jag steg upp så såg jag små små brödsmulor kila kors och tvärs över    bänken. Myrorna är så små så de syns inte om de bär på brödsmulor.     Det såg faktiskt riktigt festligt ut. En massa kaksmulor var på rymmen.  Myrfins med russin och valnötter Naturligtvis så hade det varit kalas natten lång. Jag tänkte på min farfar

BP:s skyltsöndag är här igen. Tre söndagar återstår och så är det slut på detta tema. Mitt bidrag till den här söndagen är foton från nu och tidigare, jag passar på att tömma lagret på skyltar      Det här fotot har jag inte tagit själv utan en madeirense-väninna L. har delat det med sig av åt mig. Små är skyltarna, vackra, färggranna är tomaterna så de kvalar hur lätt som helst in i LillaSysters " Färgsprakande novembertema".      Hattar, mera till prydnad än att ha på huvudet...Souvenirer      Det här hände senaste vecka, två kryssningsfartyg blev förevigade av en fotograf vid namn Emanuel Silva i Funchal Noticias.  Jag tog också foton samtidigt men ur en annan synvinkel..Explora II backar in i hamnen. Ibland är det verkligen trångt om saligheten och gissa bara hur myllret blir på stan..     Någon dag innan...en lyftkran måste ju med...     På andra sidan gränden hos RIM kör det skyltar omkring mest hela tiden, maskiner som hackar lite, gräver mycket...en liten behändig

Lokförare Åke , vill att vi ska ta oss an ordet Tändsticka idag, vi som hoppar på tåget... Jag är så glad att de har byggt bron klar så tåget kan ta sig fram över ribeiran till stationen i Monte där jag stiger på idag. Vilka klättrare de var. Titta på stegarna..det är rätt så långt kvar till marken där. Tala om att bygga upp ett högt berg av en liten hög..Imponerande är bara förnamnet.     Så här ser bron ut idag, drygt hundra år senare Ja, det var det där med tändsticka. Uppriktigt sagt så tänkte jag låta bli att hoppa på tåget idag, jag visste inte vad jag skulle skriva om tändsticka men så bestämde jag mig för att låta fingrarna skriva och tankarna hänga på..eller om det blev tvärtom? Ibland blir det si, ibland blir det så och då kan det bli precis hur som helst. Vi får se var jag landar... Betydelsen på svenska är att  företaget Tukkukauppojen Oy är ett kartellfritt företag. Sampo tog man från Kalevala, nationaleposet i Finland. Stickorna garanterades också att inte endast glöda,