Äventyret framtiden

med Madeira var för jättelänge sen. Jag var bara barnet när jag, en viss kväll i veckan, satt på golvet framför tv-n och tittade på Humle och Dumle hos grannfamiljen R. tillsammans med deras son Kalle, ett av barnen på gården till Köpmansgatan 10 och 12 i Mariehamn. Det här kom jag ihåg när U. och jag pratade om den första bekantskapen med Madeira för var och en av oss. " Madeiravin, nattvard och konfirmation", var U. säker på. Det var vid frukosttid här om dagen som vi diskuterade vårt första minne som hade anknytning till Madeira. Hmmm, jag minns madeiravinet tidigare än så, svarade jag. Jag var allra högst åtta år när jag såg en flaska madeiravin hos familjen R. Den låg i en vacker korgställning i deras bokhylla där tv-n fanns. Naturligtvis så måste jag ju titta på underverket lite extra för något så fint fanns inte i mitt hem. Jag minns att jag läste Madeira högt..men inte desto mera än så annat än att jag fick veta att det också var en ö i den stora oceanen. Senare var ...

Det blev ett hopp över dag två för min del. Nu är vi redan inne på dag tre..snart är det jul igen! 😉 Dag två här var som ett aprilväder kan vara på Åland. Mitt i allt som solen sken så ösregnade det.  Vädret kunde inte bestämma sig annat än att vara aprilligt ungefär.  Vi hade grannliga vänner på öl, paj, rökta korvar och nybakat bröd.  En fin kväll fick vi tillsammans.      Idag ser det betydligt ljusare ut även om regnskurar drar över land och hav med jämna mellanrum.     På håll ser vågorna inte stora och höga ut men ack vad man bedrar sig. Det är ju en ocean som ligger här och "skvalpar" runtom Pärlan i Atlanten. Det är inte båtar på "sjön" idag. De ligger i hamnen. Däremot går det vitor på "sjön".. Jag har glömt bort att berätta att jag fick en nyårsgåva av U. Plötsligt så hade jag mängder av olika penslar framför mig på bordet, samt två sekatörer. Det känns nästan som ett litet förpliktande. Jag har färger, penslar men inget akvarellpapper....

 Årets första dag och vi skriver år 2026.  Ja, årets första dag måste förstås börja med nyårsfirandet, givetvis. Här kom Francis in med buller och bång, i vissa tidningar kallad till depression, i andra till tempestade och här inne hos mig kallad en storm med mycket regn i släptåget och ändå inte så himla mycket som när Claudia drog in över ön för någon månad sedan. Men visst kändes Francis av och gör det än i skrivande stund, men då betydligt bedarrad.  Vid sex-snåret på nyårsafton såg det ut så här mot hamnen till...Inte särskilt inbjudande men det hade utlovats bättre väder till midnatt. För vår egen del hade vi det hur bra som helst. Varmt, torrt och skönt, samt mysigt på insidan av väggarna.                          Det gick ingen större nöd på de där två sagovarelserna heller. De var fullt sysselsatta med att vinka till alla som gick och körde förbi och så förstås till de nepalesiska grannbarnen som un...

så tömmer jag mobilen och kameran på de senast tagna bilderna. De behöver inte komma med till år 2026, då ett nytt blad vänds igen. Det är ju inte längesedan jag satt här och gjorde detsamma känns det som och ändå har ett år redan gått och visst har det hänt mycket under det gångna året men jag tänker inte titta bakåt och göra en krönika av något slag utan bara städa undan lite grann i arkivet.  Några nyårslöften brukar jag inte ge men ett litet löfte har jag gett i alla fall. Jag har lovat att tala mera klarspråk med mannen jag bor ihop med, för han påstår att han inte kan läsa mina tankar. 😉Egentligen så ska du vara glad för det, svarade jag,😏 men jag förstår vad han menar. Jag ska bli tydligare i vardagspratet och inte ta för givet att jag blir förstådd så där bara. Vad har du givit för nyårslöfte?  Den fina krukan med orkidén Symbidium är full av blomstänglar i knopp. Åtminstone nio fina stänglar är på gång med fägring längre fram. Jag är inte helt säker på vilken symbid...

 Så kanske man kan säga? Jag har i alla fall gjort det nu. Det här är inget nötskal. Jag går in på de små detaljerna i den stora krubban som man kan se i mitt tidigare inlägg här men texten som finns med vid krubban, på portugisiska och engelska har jag översatt till svenska "Rochinha är en traditionell julkrubba från Madeira som återger öns mänskliga och naturliga landskap med dess vegetation, terrasser, dalar, levadas, corgos (populärt namn på bäckar på Madeira) , traditionella hus och halmtak. I denna typ av julkrubba försöker man återge alla traditioner från Madeira eftersom det är en återgivning av vår etnografi och orografi. Vridande och svängande klättrar små herdar av lera, i olika storlekar , klädda i färgglada dräkter, figurer från alla seder, scener ur livet, regionala dräkter och folkliga festligheter med offergåvor till Guds-barnet."  Rochinha, som krubbans namn är, betyder rakt av liten sten men i den här betydelsen får man läsa in Madeira som en klippa i havet...