En bedårande liten barnrumpa....


    fångade min blick redan när jag gick på trottoaren mitt emot, på andra sidan gatan.
    Tanken flög genast genom mitt huvud att skulptören som har gjort den statyn är skicklig.
    En stund senare hade vi gått över gatan vid grönt ljus och så stod vi där vid kvinnan
    som lyfte upp det lilla barnet mot mannen högre upp.

    I nästa ögonblick stod jag plötsligt på barrikaderna!
    " - Varför lyfter hon upp barnet så där? "
    Jag kände mig nästan arg.
    " - Vad är det hon lär barnet? "
    "  -Så underdånig får man väl inte vara en man? "
    "  -Vad vill skulptören säga egentligen? "
   Jag visste förstås att statyn visade en annan tid då livet såg så ut för de flesta kvinnor...
   men ändå!  Jag skrattade åt mig själv. 
   Statyn och dess mästare hade fångat en iakttagare med hull och hår.





Vi var på väg, vi hade ett mål för dagen,
så vi skyndade vidare men jag visste att
jag skulle komma tillbaka igen.

Jag var inte färdig, jag ville veta mera.
Uffe vet förstås vid det här laget
att jag inte går att stoppa om jag är
på just "det där" humöret😐


 När vi gick förbi nästa gång tog jag tid
 på mig. Jag rundade härligheten flera
 gånger, funderade, studerade och lät mig
 hänföras av en mycket skicklig hand,
 nämligen skulptör Mariano Benlliures, 
 hemma från Valencia men välkänd och
 berömd i hela Spanien.

 Statyn är gjord i brons och står på
 en marmorpiedestal.

  År 1899 reste Malagaborna statyn, för
 att hedra markis Domingo de Larios
 som hade donerat staden en stor summa
 pengar för att den skulle kunna bygga
 den viktiga gatan i stan som också blev
 uppkallad efter honom.




  Så här såg gatan, Calle Larios ut just  den dagen då vi var där första gången.
   Juldekorationerna var fortfarande kvar i början av februari.
  ( Jag återkommer till gatan i ett senare inlägg.)




Mannen till vänster i bild
gestaltar arbetaren med sina
verktyg över axeln.

Två olika historier fick jag
till mig i mina små efter-forskningar om statyn.

Den första, berättade att
statyn restes år 1899, men
att markisen inte betalade
lön åt arbetarna som byggde
gatan. I ilskan rev de statyn
och kastade den i havet där den låg i åtta år.



Oj!
Jag måste tillstå att även om det var drastiskt gjort så tycker jag om den historien. Det finns en viss humor i den och också en sense moral.
"Reta inte en arbetare, för
då kan saker hända."










Jag hejade på, sent omsider dock, men tyckte att de kunde ha slängt markisen i havet istället och använt honom som en tepåse ett tag.  Markiser är ju till för att dras upp och ner....
Löner ska betalas för utfört arbete och därmed basta! Doppa på bara!



   Givetvis var den historien alltför bra för att vara sann. Markisen dog redan 1895, fyra år
   innan statyn restes.
   Den sanna historien är att statyn revs av ilskna folkmassor år 1931. Man släpade statyn
   på tråg genom gatorna i staden innan den vippades i havet där den låg under åtta år.

   År 1931 bildades den andra spanska republiken och var Spaniens regim mellan
   den 14 april 1931 och den 1 april 1939, när de sista republikanska styrkorna kapitulerade
   inför fascisterna under det spanska inbördeskriget som började år 1936.

   Allt skulle väck som påminde var och en om förtryck. Gatan blev omdöpt till 14 april, istället.
   Nu är allt det där historia. Ordningen är återställd, gatan heter Calle Larios igen och statyn står där
   den ska stå.
   En liten fågel viskade dock att den snart ska flyttas på igen. Trafiken ska dras om på något sätt.
   Men det är en annan historia som inte har skrivits än.

   Kvinnan och barnet då?
   Hon och barnet står för det tacksamma Malaga som visar sin vördnad inför den generösa
   givaren, som hjälpte staden att få sin affärsgata.  Så är det tänkt, har jag förstått.

   Jag har tagit mig ner från barrikaderna igen, lite klokare på kuppen.
   Tänk ändå, vad en liten bedårande barnrumpa kan ställa till det för en kvinna
   som bor långtbortistan som än så länge heter Geta.
   (Det verkar som det ska skrivas historia i de  här knutarna också. Men det blir väl
   ordning på den oordningen också. Folkets röst är inte hörd i sammanhanget.
   Man vill nog inte  ens höra den, för då rubbas cirklarna .
   Vi får göra som spanjorerna, vi som inte vill det som regering och styrgrupp vill
   Kruxet är bara att vi inte har en staty att kasta i havet, något annat måste till )

  God fortsättning på påsken alla!
   
  

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Olgakatt sa…
Jag läste om förslag på kommunsammanslagningar på Åland. Sådana brukar inte vara populära hos lokalfolket, varken här eller där. Sen sker de ändå och centralorten suger åt sig all energi. Vi ser det igen och igen.
Tyvärr så talas det om tvångssammanslagning. Geta, Finström och Sund har samarbetat i många år redan med gott resultat men nu blir vi förmodligen en storkommun, där Finström blir högsätet och vi andra försvinner in i det hela. Trots protester och många som inte vill, så kör man ändå på. Regeringen vill ha allt detta gjort innan nästa val(-19) men få se hur det hela går. Det har gått prestige i det hela. Jag hoppas att allt får ta den tid som behövs. Centralorten suger åt sig allt, det har många redan vittnat om. Bättre blir det inte. Geta blir Finström och vi i periferin suddas ut. Ett sockenråd ska uppstå där folk får komma med rådgivande förslag men som inte kommer att ha något med de beslut som tas i centralorten i alla fall. Nej, jag tycker inte om det här. Man trampar på folksjälen.
Anki sa…
Spännande läsning ... vetgirighet är en bra egenskap tycker jag - och ännu bättre blir den när man kan dela med sig så som du gör. Tack Karin!
Ha nu en fin påskafton och därpå följande dagar!
Tråkigt blir det i alla fall inte när man är vetgirig :) Tack Anki, jag önskar dig detsamma!
Taina sa…
Wow, jag blir verkligen imponerad av dina "research" av statyn. Själv kan jag, vid väldigt få tillfällen, stanna till vid statyer och fundera syftet med dem. Så som med Manneken Pis i Bryssel. Den du, den har flera historier om varför den en gång i tiden uppfördes. Själv har jag valt att tro på den borttappade pojken som blivit kissnödig och hittades pissande i en trädgård.
Glad Påsk!!!
Lena i Wales sa…
Jag vet precis var statyn står och har sett den många gånger, men inte reflekterat över den. Konstigt! Ska titta mer nästa gång jag passerar. Täck för att du öppnar min ögon för det jag borde känna till mer om!
Glad Påsk!
bland bara fastnar man. :) Det finns så många statyer och de flesta gjorda av väldigt bra konstnärer. Otacksamt nog så springer man för det mesta bara förbi dem. Men en liten söt barnrumpa kan få vilken tantadora som helst att bli hänförd.
Uffe har sett Manneken Pis i Bryssel i levande livet och blev överraskad över att den var så liten och obetydlig. Han hade tänkt sig att den skulle vara en centralfigur på något torg men han hittade den i en liten knut och fullt med japaner framför ;). Låter rätt bra med din teori om den borttappade kissnödiga pojken. Glad Påsk till dig med Taina!
Så där är det ju Lena. Du har sett den många gånger och förmodligen blivit lite hemmablind. Jag såg den lilla rumpan och blev såld...sen såg jag resten. Sånt händer mig många gånger om här hemma på ön. Andra berättar för mig och då ser jag.
Glad Påsk !
Marina sa…
Vilken underbar staty! Och jag kan förstå att du fastnade...även det där med a TT ta reda på mer förstår jag! Ha en bra kvarvarande påskhelg.
Den rymmer så mycket den statyn och är så skickligt utförd. Tack detsamma Marina!
Paula sa…
Tack åter för en fascinerande historielektion ,,,,om en barnrumpa o lite till! Håller med om att rumpan är skickligt skulpterad, däremot kan jag tycka att det är smått skrattretande att presentera en arbetare med alla sina verktyg men utan kläder! Stackarn... På sistone har jag förstått att man runt om i världen börjat ifrågasätta statyerna på tidigare stormän o dylikt som står utspridda i våra städer. Man är inte alltid överens om att de ska stå kvar och minna om flydda tider, i synnerhet då statyn kanske föreställer någon person vars gärning inte idag kan uppfattas som positiv. Jag är kluven, tycker att vi ska bevara vår historia och dess fenomen. Däremot utan att vi ska visa beundran för den. Att visa statyer tycker inte jag i dagens samhälle är att idolisera någon, så för mig får de gärna stå kvar...Äggande god fortsättning på påskhelgen och kram från pörtet
Tack för titten in Paula! Han fick säkert varmt den stackars arbetaren och slängde kläderna av sig. ;)
Det finns förstås statyer och statyer. Jag förstår gott och väl att folk har förstört statyer av grymma, självutnämnda och terroriserande ledare. Vi har ju varit med om det under vår tid ett antal gånger redan, när statyer, stora som bara den har fallit till marken och gått i tusen bitar. Jag tror att det är mycket nödvändigt för folket i sådana fall, att få förgöra bilden av den som har hållit dem i ett skräckslaget grepp länge och väl.
Men tack och lov så är de flesta statyer av annan art. Sedan finns det förstås skulptörer och skulptörer.
Lika äggande god fortsättning önskar jag dig också Paula! <3
Karin sa…
Vilken häftig staty! Jag förstår att du blev nyfiken och ville veta mer. Vilken kombo, gullig barnrumpa på ena sidan och (nästan) naken arbetare på den andra.

Själv tycker jag att idén att lyfta ner statyerna från sina piedestaler är rätt intressant. I det här fallet ändrar det ju hela statyn i så fall, markisen får bekanta sig med de andra, arbetaren, kvinnan, bebisen, på samma nivå.

Men visst vore det trevligare att möta kungar till häst och andra stormän nere på marken? Och så kan man gärna komplettera med fler kvinnor också, när man ändå är i farten.
Den talade ett språk, statyn, som gjorde mig nyfiken. De har för övrigt väldigt många fina statyer i Malaga med omnejd. I nästan varje rondell man ska ta sig runt står det en staty eller ett konstverk/installation av något slag. Både intressanta och konstnärligt fina och välgjorda.
En fin idé att lyfta ner statyerna eller upp och låta dem stå på samma nivå. En ny världsbild tonar fram. På marken är förstås det ultimata, för då kan de ju få sällskap av oss levande. Ja, vi skrattade Uffe och jag, när vi gick förbi många statyer, byster och suckade till med orden " en gubbe igen". Lite variation skulle sitta bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio