Hoppa på tåget/ 33/ Kapell
Lokförare Åke, drar iväg med oss på tåget till ordet Kapell idag. Jag har funderat hit och dit, ska jag skriva om båtkapell eller om orkesterkapell? Men så blir det inte idag i alla fall. Jag skriver om kapell så här istället. Titta in till Åke, så får ni se vilka andra som är med på tåget. Vill ni själv vara med idag så bara tala om det för honom så ordnar sig allt vad gäller länkandet etc..Välkommen med ombord med oss andra som gillar att åka tåg och att försöka få till något om ordet som ges.
 |
| Ön där det står Eriks Glas heter Tärsö. Eriks Glas finns på udden, inte på ön.. Det är Mariehamn som syns i mitten, min barndomsstad. Svibyviken ligger till vänster i bild, dit alla färjor och fartyg anländer. Ca 1 km rakt över Mariehamn ligger Slemmern, till höger i bild och längre ner på kartan ser man var Sjöfararkapellet i Lemböte finns. Båda vikarna hör till mina barndomsvatten. Det här är mitt Mariehamn, som är för evigt inristat i mitt hjärta. 💗 ***************** |
Jag hade fördelen att som barn få tillbringa sommarlovet på en ö i Slemmern, någon vecka nu och då. Ön tillhörde min fars arbetsgivare Carl Rundberg och hans fru Elsa (hon med rysstvålen) samt deras barn med familjer som var storsinta nog att låta en av arbetarungarna hemma på gården, vara med dem på deras smultronställe. Mycket var det nog min pappas förtjänst, han var en verklig trotjänare, fanns alltid till hands för familjen Rundberg.
De var varmhjärtade människor och tog hand om mig, drog in mig i familjen på sitt sätt medan mina föräldrar jobbade.
Att vara på Tärsö var verkligen att ha sommarlov i ordets rätta bemärkelse. Där simmade vi dagarna i ände, vi paddlade kanot, gjorde våra strövtåg över den lilla ön, åt smultron på strån och hemmagjord kall filbunke med massor av socker på, satt på utedasset och läste serietidningar samtidigt som vi löste alla världsproblem, låg på berget på kvällarna tillsammans med schäfertiken Tella, med Mariehamn som utsikt framför våra ögon när solen gick ner i väster, innan myggorna jagade in oss och i säng. Vi hade det bra. Ibland hände det att vi tillsammans med Kalles, barndomsvännens mamma Lala, rodde till Kapellviken en längre bit ifrån Tärsö på en liten extra sommarlovsutflykt eller för att samla små ljusröda snäckskal (främst var det jag som gjorde den saken) i strandkanten, snorkla och simma efter att vi hade ätit smörgås och druckit saft. Var vi på det humöret klättrade vi upp till Lemböte sjöfararkapell. Vi sade aldrig sjöfararkapell då, vi sade bara kapell.
 |
| Många fina sommarminnen har jag från Tärsö |
Jag minns mina barndomssomrar som soliga, varma, mättade och sällan regniga. De var en ständig sommar som tog slut först när kylan nöp en i låren just innan skolan började i september. Då åkte långbyxorna på, inte innan dess.
Sjöfararkapellet är helgat åt Sankt Olof. Kapellet uppfördes under medeltiden vid en naturligt skyddad hamn som heter Kapellviken, just där vi brukade simma som barn.
Redan i mitten av 1200-talet nämns kapellet och viken som en anhalt vid segelleden mellan Danmark och Baltikum via Sverige och Finland. Den leden går nu under beteckningen Kung Valdemars segelled.
Kom det en regnskur så var det bara roligt att kasta sig i böljan den blå och vara helt omsluten av vatten, men på olika sätt. Vi blev bruna som pepparkakor vi barn..Kalles kusiner Jan och Kenneth brukade också vara med oss nere vid båthuset och bryggan på Tärsö.
Två av oss pepparkakor, Kalle (Gajgaj, kallad) och jag åkte med på dessa utflykter över Slemmerns ibland lite vågade vågor. Slemmern är vad man kallar krabb. Vågorna kan vara tuffa...
Det var somrar som jag önskar att alla barn skulle ha möjlighet att vara med om.
Det var somrar som jag önskar att alla barn skulle ha möjlighet att vara med om.
Sjöfararkapellet i Lemböte var i ganska så uselt skick när jag var barn men det låg under restaurering och nu är det intakt igen. Enligt de foton jag visar idag så är det drygt tio år sedan jag var där senast.
Här gick sjöfararna i land för att vila och be och kanske offra en slant för en lyckosam färd. Farleden minskade i betydelse under 1500-talet när man med större skepp började segla direkt över Östersjön. Kapellet besöktes allt mindre och övergavs med tiden.
Enligt historien beslagtog Gustav Vasa en förgylld kalk och därefter finns inga uppgifter om kapellet.
( Jag gav upp ett stort skratt när jag läste det här och tänkte att släkten är värst. Vi lär ju vara ca 250 000 levande släktingar till den där kalktjuven i dagsläget, jag är en av dem, på mycket långt håll förstås..suck och stön, bättre kunde du väl Gustav! )
 | ||
| Det vackra taket... Kapellet uppfördes i röd granit under slutet av 1200-talet eller runt år 1370. Så intressant eller hur? Glappet är stort?! De ursprungliga väggarna är delvis raserade. Inne i kapellet hittade man år 1840 en silverskatt med 270 silvermynt i på samma ställe. ( kanske Gustav betalade för sig ?) 😏Nää, det tror jag inte om den killen dock och när jag läste vidare så fick jag veta att mynten var från samma tid på 1800-talet. Då var Gustav död och begraven redan för längesen. Kapellets rymliga gård omges av en cirkelformad ringmur av kallmurad natursten. Idag fungerar kapellet åter som en gudstjänstlokal sommartid. Många har gift sig där också.. *********************** Nu för tiden finns det ett annat Sjöfararkapell i Mariehamn, på andra sidan snett mittemot Lembötebergen där det redan nämnda Sjöfararkapellet ligger. Det nya kapellet ligger i Sjöfartskvarteret, ett kvarter som växte upp efter att man byggde galeasen Albanus där, ett kvarter som är mycket omtyckt av både ålänningar och turister. När jag var barn var allt detta en soptipp kallad Rönnbergs torg och i närheten låg virkesgården där min pappa jobbade hos Carl Rundberg. Allt går i cirklar. Nu är det något helt annat, en liten "sjöfartsstad" mera eller mindre, genuint byggd i gammal stil med moderna redskap.
|
Det nya lilla Sjöfararkapellet i Sjökvarteret är mycket omtyckt. Jag har själv aldrig varit in där, de få gånger jag har varit där ute på den konstgjorda udden så har det varit stängt. Men även det här kapellet används till olika ändamål..minnesstunder, giftermål etc..
När jag ser det, så ler jag varmt. Nu vet jag förstås vem som har ritat det men även om jag inte hade vetat det så skulle jag veta det. Jag känner igen "pennan" /konstnären" bakom. Han har sin absolut egna stil.
Jag har varit gift med honom och han är far till mina/våra barn.
Guy R. Andersson har gjort intryck, goda sådana på Åland. Jag hoppas att du förstår det själv G !
All heder åt dig! Självlärd men mycket, mycket kunnig som timmerman. Jag tänker även på Koggen, på Albanus plus mycket annat.
Du kan verkligen känna dig stolt!
Nu blev jag personlig men så blev jag det då. En stor del av det jag skriver här på bloggen, skriver jag för mina barn och barnbarn, dem som G. och jag har gemensamt. En dag finns inte vi kvar här och då är det fint för dem att få vara med om det som var en gång, via min "penna".
Att ni andra som tittar in här får det till livs samtidigt är en självklarhet. Jag skriver ju om mig själv och mitt liv på min blogg. Jag har ett epitet i min rubricering av Äventyret Framtiden, nämligen Utan omskrivningar, rakt på sak. Att lyfta människor som är goda hantverkare/naturbegåvningar är en självklarhet för min del. Sådana ska inte gömmas undan utan precis tvärtom. De ska lyftas fram!
Två lördagar, två avgångar gäller ännu i augusti
24. Tårta
31. Natthimmel, fenomen
En skön lördag önskas er alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
tack! Ja, så upplever jag det också, att det ska vara lite personligt, så äkta som möjligt.
Det är nog många böner som har sänts till alla dem som har varit ute på havet genom alla år. Oron har alltid funnits, glädjen vid säker landning etc..Ingen självklarhet att det skulle gå så, precis som du skriver, om dom kom hem...
Tack och tack detsamma Åke!
Dessutom ett trevligt uppfriskande av historia, vilket jag gillar.
Önskar dig en trevlig helg!
Så otroligt vackert sjöfartskapellet är!
Smarta tankar kring bloggen. Visst kan man skriva för andra men att skriva för sig själv är viktigare.
Kram
Helt underbart 🤩
Så fin tolkning Du bjuder på TACK ❤️ /åsa
Detta kapell var synnerligen vackert så det förslår - Jag älskar allt från det gamla gedigna som en gång var.. De visste hur man byggde på den tiden!
När de byggde hus och byggnader var det för att det skulle stå emot väder o vind osv.. Det skulle hålla i en evighet!
Tack för din fina berättelse.. Man lever sig in i allt du skriver.. Författare borde du ha blivit =)
Ha en härlig lördag Karin!
Kram
tack! 😊
Ja, jag skulle mera än gärna bjuda barn från alla världens håll och kanter på den typen av sommarlov som jag själv har haft. Vi har haft det bra, både du och jag.
Ha detsamma och jobba lugnt!
tack! Jag gillar ju historia, vilket jag vet att du också gör. Att blanda dåtid med nutid är roligt.
Tack detsamma Lena!
tack! Att sy båtkapell är ett jobb som kräver rätt starka nypor och bra symaskin.
tack! Ja, det är vackert, eller de är båda vackra men på olika sätt.
Det viktigaste är att skriva för sig själv på sitt sätt. Att börja skriva för andra och försöka anpassa sig är inte rätt väg att vandra för min del.
Kram
du har en point där Åsa...det var lite Saltkråkan-stuk över det hela. Absolut.
Tack, själv! 💗
Tack! Så fint att du känner det så!
Husen höll ju också, rent bevisligen, i "evighet", sten är sten och när stenarna föll så lade man dit andra stenar istället. Ungefär.
Tack igen,💗 jag är författare här på min blogg, det räcker gott och väl för min del.
Ha en fin lördag du med Åsa!
Kram!
Ha nu en skön lördag
Kram från Malin Öppen Ridå
Tack, ja Åke har ett bra tema😊
Om man tänker till så är jag säker på att vi är många som har varit med om väldigt mycket...jag känner alltid när jag skriver något att jag har väldigt mycket mera att skriva om. Egentligen. Men allt kanske inte ska läggas ut på en öppen tallrik till beskådande. För min egen del har jag inte några sådana problem men man kan skada, beröra andra. Så det gäller att hålla balansen. Jag tycker att man ska lyfta dem som lyftas ska...det finns så många förmågor som är goda i vår värld. Jag vet att du tänker likadant Malin.
Ha detsamma du med, snart är det den 27 och då ändrar ditt liv till det bättre😊
Kram från Karin
Och att bli personlig är bara fint tycker jag. Bloggen är ju ens egen och den gör man som man vill med. Tack för att vi får vara med och tack för ett mycket fint inlägg.
Stort tack även för övrigt här, och goda hantverkare ska verkligen ha cred.
Ha nu en fin kväll.
Så ditt ex har ritat det nya sjöfartskapellet. Ni verkar ha en bra kontakt fortfarande, då du lovordar honom. Snyggt!
tack! Jag är glad att jag kunde ta dig med till mina barndomssomrar..Tack för att du kom med! 😊
Tack själv bästa du!
Kvällen blev fin, natten bjuder på en måne som nästan är full.
En fin söndag önskas
Jag kan förstå det, för man tänker sig kanske inte ett litet kapell i natursten någonstans i skogen på ett berg...utsikten var säkert lite annorlunda då, mera öppen. Korset finns på insidan och om det ursprungligen fanns ett kors på utsidan känner jag inte till. Kapellet är ju gammalt..ca 1000 år.
Ja, G. har ritat det nya kapellet, varit arbetsledare när det byggdes...Tack BP!
så kul, då fick jag veta det via dig; att kapellet är det äldsta kända av sitt slag i Finland. Tack för den kunskapen. Undra på att man känner historiens vingslag runt byggnaden.
Allt har sin tid, kapell kan du skriva om när som helst, äppel och tomater måste tas om hand. Lycka till med ditt spännande skrivande..jag antar att vi andra får ta lite del av det du lär dig om invasiva växter...
Tack du fina ö-människa för ännu ett trevligt bidrag, kram från pörtet
Jag har mina älskade öar, Åland och Madeira..och givetvis så har jag de flesta minnena från Åland. Jag var ensam flicka länge..men hade pojkkompisar, en hel drös plus mina äldre bröder, mycket äldre bröder men likväl, de var fina bröder. Jag var den femte i syskonskaran men det hände saker, tragiska sådana, som jag återkommer till lite längre fram, därför det stora glappet mellan Krister, Fred och mig. 9 respektive 16 år äldre. Jag blev ett ensambarn jag också i och med det men hade som sagt flera pojkkompisar i samma ålder som jag. Senare kom en flicka Ghita in i "leken".
Jadå, Guy har gjort väldigt mycket fint för Åland.
Ha det fint Paula, flytta lugnt och kram från gränden och den "ökända" 😉