Alla dessa dagar

Vi befinner oss i Stilla veckan med alla dagarna som benämns som blå-måndag, vit-tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, Långfredag, påsklördag, påskdag...och efter den här veckan kommer påskveckan.

Jag tänker inte gå in på de olika dagarna och varför de heter som de heter, varför det är Stilla veckan osv. All den kunskapen har de flesta av oss fått så gott som med modersmjölken och om inte, så kan den  intresserade själv googla. 

Jag har alltid tyckt om påsken; redan som barn, men långfredagen var verkligen lång och hemsk, då fick jag inte göra någonting alls, inte gå till kompisar, inte gå ut, inte leka etc. och som det barn jag var en gång, så var det rena pesten. Jag skulle helt enkelt lida, så kändes det verkligen. Jag skulle stilla mig. Det som jag nästan alltid har varit sämst på 😉 Så det var kanske riktigt bra sist och slutligen med långfredagen för min egen del? 

Mina hårt arbetande föräldrar låg för det mesta och sov bort den dagen, de passade på att sova ut. För dem var det säkert en väldigt skön dag. Själv försvann jag in i den bokliga världen eller tecknade någonting om jag inte såg på tv och det gjorde jag helst inte för då handlade det mesta om korsfästelsen och alla hemskheter runt den. Jag led av att se den filmen som gick som en följetong år efter år. Senare inser jag förstås att påsken firas för att påminna oss om vad som var en gång men då tänkte jag inte så. Det var verkligen en låååång fredag. 

Citronfjäril

Men långfredagen var ändå undantaget, resten av påsken var bara ljus och fin. 

Med ljuset som infann sig under påsken, så tog vintern mera eller mindre slut, då tog man in påskris, och videkissor, man målade ägg, åt memma med socker och grädde och påskharen lämnade ett påskägg någonstans. Oftast ett Fazers Mignon-ägg. Ibland också ett chokladägg med en ring i eller något annat krimskrams.  

Nässelfjäril

Däremot minns jag inte vad vi åt som påsk-mat när jag var barn. Märkligt nog så har jag tydligen förträngt det. Kanske vi helt enkelt inte var så traditionsbundna i familjen Sommarström? Jag har ingen jag kan fråga längre så den frågan får bero. Vi åt i alla fall inte lamm, för min far hade bestämt sig för att det var som att äta en yllekofta. Han ändrade sig senare när jag, som vuxen med egen familj, bjöd honom på lammstek.

Alltsedan jag blev vuxen och har haft egen familj, har jag tillrett lammstek, vitlöksspäckad, med rosmarin och timjan på påsklördagen. Påsklördagsmorgonen åt vi alltid ägg och fisk, samt många gånger sill. Jag håller fortfarande liv i den traditionen men är mera benägen nu för tiden att göra tvära kast i menyn fastän lammet består tillsvidare. Men man vet aldrig...kanin är också gott.   

Memma blir det aldrig mera här, skulle jag tro. Uffe gillar det inte alls. Jag gillar memma men då måste jag laga den själv, vilket jag kan förstås. När jag hade bageri, så sålde jag en hel del memma, men bara för min egen del är det inte så angeläget trots allt.

 

Påfågelöga

Det jag närmast tänker på vad gäller påsken är den gula färgen. Ingen vet egentligen varför påskens färg är gul men det troligaste är att det finns en koppling till symboler som ägg, kycklingar och påskliljor samt till solen.  Påskens gula färg har ingenting med kyrkan eller kristendomen att göra utan lär härleda ur folklig tradition. Men ingen vet med säkerhet, den gula färgen har smugit sig in i påskfirandet som en glad och solig tjuv om natten.

Hur hamnade jag in i det här filosoferandet då? Ja, säg det? Troligen för att jag hittade så många gula blommor i mitt bildarkiv som jag vill dela med mig av till er. 

Varsågoda alla som tittar in här! Nu blir det mycket gult. Gult hör till en av mina favoritfärger.

   Ha en fin onsdag!

                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira