En vit måndag
Så många vita foton jag hittade i mitt "bland-arkiv"
Nu lite mindre vitt för ögonblicket.
First in, first out , precis så där som det är när det gäller livsmedel.
Det gamla används först innan det nya får plats. Så tänker jag med fotografier också.
Jag gjorde mig av med många samlade sådana
Det hör till att jag går ner på stan till någon "horta" den här tiden på året och köper smålök,
Här ser man hur det fungerar. Tåget är på väg uppåt mot Monte medan männen är på väg neråt
innan vi flyttade hit, delade ut till höger och vänster, men likväl så hittar jag några ännu.
De slank med på resan hit, kan ni tänka er? 😉
Något ska jag omvandla lakansspetsarna till, göra små gåvor av dem
Personligen behöver jag inte särskilt mycket själv längre
Man kan se så här stora snäckor också här på Madeira, i någons trädgård ibland.
I Hilmas trädgård, som senare blev min och efter det någon annans fanns det en hel del
sådana i gången upp mot huset.
Som barn berättades för mig att om man lade örat in mot snäckans öppning så kunde man höra havet.
Vet ni, visst hörde jag havets brus.
Bestämmer man sig så...
det vi brukade kalla sättlök på Åland.
Väl hemma här igen så skalar jag den, lägger den i saltlag över natten och gör
lökinläggningar följande dag.
Så himla gott det är att ha till olika maträtter.
Men allt lägger jag inte in, vi äter den färsk också på olika sätt i olika inrättningar,
lökomaner som vi är. Vad vore livet utan lök?
En äldre bild fanns också kvar i det blandade bild-arkivet..Under körsbärsblommen kan
Den vita spindelliljan är så speciell...
En äldre bild fanns också kvar i det blandade bild-arkivet..Under körsbärsblommen kan
man se fönstret till min ateljè...ljuva försommarminnen
Ett vitt ljus instucket i ett blockljus..
Den vita trädgårdssoffan finns i Faial här på Madeira
Nu går jag bet men så mycket vet jag att det handlar om en kyrklig, religiös
liten varelse. Om någon vet så berätta gärna för mig
Den vita kallan är vacker i sin enkelhet, växer vild här på Madeira
De här männen har ett alldeles speciellt yrke, de är förare av carros de cesto, toboggan, som man kan åka med från Monte ner till Livramento här i Funchal. Carros de cesto betyder korgkälkar...
Det har blivit en oerhört populär turistattraktion.
Ursprungligen använde man detta transportmedel för att snabbt ta sig mellan Monte och Funchal.
Männen i vitt brukar traditionella halmhattarna på sig. Deras gummisulor på skorna fungerar som
ett slags bromsar...eller det är ju de som bromsar men med hjälp av gummisulorna fungerar det utmärkt.
Man får åka ca 2 km neråt vilket tar ca 10 minuter. Ända upp till 30 km i timmen kan hastigheten bli.
Normalt brukar jag undvika att ta foton av människor men de här männen har förevigats så många gånger att jag är säker på att de helt enkelt inte bryr sig ett skvatt om att vara här inne på min blogg också.
Fotot tog jag på tågmuséet i Monte...av ett foto förstås.
Samma foto som någon har kolorerat...
Hoppsansa! Titta vad jag hittade!
Tur att Rulle och Rulte Royce sover sin skönhetssömn.
Skulle de få se mig i vit hjälm så skulle jag nog få höra både det ena och det andra
och helt säkert bli kallad champinjon.
Jag är på väg för att vandra längs Caminito del Rey utanför Malaga.(-18)
En trevlig måndag önskas !
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Används ju aldrig numera. Synd!
Snäckor från barndomshemmet finns kvar hos oss. Visst hör man havet.Forrfarande. spindelliljan! Wow! Vill ha i rabatten.Kuö inlägg! Kram
javisst är det synd på gamla vackra spetsar. Jag tycker de är så vackra och något ska jag göra av dem jag har. Jag gjorde lavendelpåsar av många sådan när vi hade caférörelsen och sålde dem i vår lilla butik. Kanske jag ska göra detsamma nu?
Få se vad som händer?
Ja, man upplever havet i dem, absolut.
Spindelliljan är urskön.
Tack och kram till dig med !
ja, jag kan inte låta bli, kvinnohänders vackra skapelser måste få leva vidare på ett vackert sätt.
Tack, du blötlagda, förstår att du känner det så. Ni har väder som heter duga där norröver nu. Hoppas du torkar upp innan hemfärd.
Ha det gott på jobbet1
Jag gillar spindelliljan som ser ut som konstverk. Sen blev jag glad över att se rosenkallan, älskar ju dessa blommor
Vilket häftigt jobb dessa män har. Kul att få se dessa gamla bilder på åkdonen
Ha en härlig måndag själv
Kram från Malin
Lök måste man ju ha, går åt mycket sådant här, utan lök är det oftast ingen idé att laga mat.
Sådan där lök har jag ätit några gånger, riktigt gott.
Ha en fin dag nu.
De där toboggan-förarnas gummisulor undrar jag lite över. Hur snabbt slits de ut, tro? Förhoppningsvis räcker de lite längre än hyttarbetarnas hemma i den bruksort där jag växte upp. De som jobbade upp på den glödheta hyttkransen, med att mata på malm, kol och kalk ner i masugnen slet ut ett par sulor per arbets-skift. De hade enkla träskor, en läderbit över en grov träsula. Nästa skift spikade de dit en ny sula!
Wiper,
ja, tänk så många fina hantverk som bara har försvunnit. Men man kan hitta dem i antikvitetsbutiker ibland.
Kul att jag inte är ensam om att höra havet brusa fastän jag tror ändå på att det är jag själv som har god fantasi. Havet finns nog inte kvar därinne, varken ljud eller annat.
Här kallar man den inte den vita varianten rosenkalla, utan enbart Jarros, Kalla på svenska. Den röda heter flamingoblomma på svenska , men här heter den Antúrio.. Det är bara i Sverige ni kallar den röda till rosenkalla. Jag har flera av dem här i mitt lilla land. De är så vackra.
Tack detsamma Malin,
Kram!
Så är det för vår del. En dag utan lök, är det ens en dag? Men under våra år som catering- och cafémänniskor fick vi vara med om en som inte kunde äta lök alls, han ville men klarade inte av det. Stackars människa. Det var en utmaning att laga pannbiffar åt honom som skulle smaka gott. Jodå, det gick..
Härligt att ni har Kallan hos er! Den kräver rätt mycket vatten eller hur? Här växer den vilt uppe på höjderna, där det finns gott om vatten. En underbart vacker växt är denna Jarros som de säger här.
Tack detsamma Anna! Kram
ja, de var rätt vanliga förr i mångas trädgårdar.
Ja, lök är ett måste, av alla sorter. Jag är en riktig vitlök-oman.
Tack detsamma!
tack, vitt är vackert!
Gummisulorna är det första jag tittar på när jag kommer upp till Monte och ser tobogga-killarna. Jag vet faktiskt inte , måste försöka fråga dem på portugisiska nästa gång. De kan förmodligen engelska de flesta av dem i och för sig...det är ju turister de skuffar ner för backen.
Vilket jobb de hade hyttarbetarna, vilket slit och så måste de ju ha vuxit några millimeter under tiden vartefter nya sulor spikades på.
Gillar vita blommor…
Tycker det var ett gott & blandat blogginlägg idag som passade mig perfekt här där jag ligger i skavfötters med Teddybjörnen
Spets är fint och går ju att sy på lite av varje om man känner lite kreativitet ☺️
Snäckor är fina 🤩
👋/åsa
Den där dockan ser ut att ha tandvärk. Porslinsdockor tillhör ju också 1800- och 1900-talet. De finns/fanns i olika storlekar. Min mamma hade två små sådana som hon ärvt från sin mormor. Och dessa tog jag faktiskt med mig. Tycker de är så himla fula att de får ligga i en låda någonstans. Och varför tog jag med mig dom? Bra fråga;-)
Att ligga skavfötters med Teddybjörnen låter riktigt skönt.
Hoppas att du har det!
Kalla är vackert . Jag plockade mim
egen brudbukett i skogen...
Ha det gott!
😍
Härligt att läsa, jag har förstått att den är svår att sköta. Gröna fingrar finns i orique 💚❤
I brist på snö så😉🙃
Tack detsamma!
Men den här korgkälken, oj så spännande och fantastiskt!!!!!
Tack för fina bilder!
Kram
Om du någon gång kommer till madeira så ska du åka tobogga.
Tack!
Kram