Saltstänkt, del 2
Idag fortsätter jag att berätta om mitt besök på Märket. Del 1 kan ni läsa här.
Som en hägring kunde man se svenska Understen på andra sidan faret .
Också den fyrplatsen har sin historia och är någon intresserad av att läsa mera,
så bara klicka på namnet så kan ni läsa vad som står i Wikipedia.
När Håkan L, som var med på färden, berättade
om Understen så hörde jag lite från sidan om att han ofta nämnde hon i just det
sammanhanget, så jag undrade om en fyr var kvinnlig, precis som fartyg är det,
men det var inte så.
Han pratade om Marianne Brus, som var Sveriges enda kvinnliga fyrmästare
och det var hon som var den sista fyrmästaren på Understen
där hon också var född och uppvuxen.
Sedan blir det som det blir. Plötsligt funderade alla på om fyrar är kvinnliga eller manliga
Efter lite kringelikrokar igen, det är inte bara landsgränsen på Märket som är sådan,
så kom vi på att fyrar är manliga.
Vi tog oss in på tyska språkets genusformer der, die och das innan vi
fick klart för oss att en fyr är der, alltså manlig.
Ibland krånglar man till det men lite klokare blir man av det också.
Men vi kunde ju ha frågat Långe Jan om han är man eller kvinna
Det finns rosor och rosor och så finns det kompassrosor.
Vi följde pilen och gick till
fyrhusets norrsida där två stora
stormfönster finns.
Man kan förstå att man inte öppnar ett fönster mot norr om det drar en rasande storm utanför och hela Norrhavet ligger på. Inte ett stort fönster i alla fall. Visst är det fiffigt att använda sig av små ventiler
istället. När vi gick in i fyren kunde man se hur själva stormfönstret såg ut i sin helhet. Ett par ventiler gick tydligen att öppna och så fanns ett vanligt innerfönster.
Det uppstod ett luftutrymme att lägga saker emellan men också ett utrymme som höll kylan ute.
de tapeter som har funnits på väggarna i fyren.
Remsorna är samlade
bakom en plexiskiva ovanför en av
dörrarna.
Jag måste tillstå att jag inte ens har förstått att man tapetserade väggarna på insidan av en fyr som denna,
men givetvis, det var personalens hem under långa tider, ofta också mycket längre än vad som var tänkt från början.
Att ta sig till och från fyren var ett äventyr som inte var helt ofarligt.
Man fick lov att stanna där om man ville det eller inte många gånger.
Sämre vy kan man ha eller hur?
Radioamatörerna hör till dem som har den här underbara utsikten.
Något som också är speciellt med Märket, förutom gränsdragningen, är att Märket också
räknas till ett eget land för radioamatörer.
Eftersom Märket ägs av finska staten, men Åland som genom sitt självstyre är ett
eget radioland och ligger emellan, så räknas den finska sidan av ön som ett separat land, "Market
reef." Radiolandet godkändes som eget år 1960.
Jag kommer inte att berätta något om elkraft och liknande. Jag håller mig till det jag tycker om att
titta på. T.ex ett par gamla nycklar, en elkontakt a ´la min barndom och två vackra flaskor. Skyltarna bakom flaskorna beskriver om vem som sov i vindskammaren och vad den hade för sysslor och om tornet. Dörröppningen till vänster leder in till vindskammaren....
Jag var dit in och såg att allting var målat i brunt och att allt var i trä från golv till tak. En brun plåtkamin höll värmen...
Sedan klättrade jag upp i tornet och tittade på utsikten nedanför och undrade om det var Bengt som
låg därute vid bojen med sin båt. Han väntade säkert på oss...
Märket är inte särskilt högt, bara14.3 meter....
solpaneler. Smart förstås.
transportmedlet för varor som kommer
till skäret, en skottkärra som man sedan
vinschar upp till bron mellan husen.
Synd nog tog jag ingen bild på all huggen ved
som man har lagrat lite överallt. Säkert
har veden också åkt skottkärra uppåt.
Det fanns en bastu där som doftade precis så
som en vedeldad bastu ska göra.
Jag skulle gärna ha tagit mig ett bastubad där.
Fyrhuset hyste sina egna små hyresgäster. Hussvalorna flög runt våra huvuden lite överallt i sin jakt
på föda åt sina småttingar och sig själva.
En sak är säker. Tiden går när man trivs och har roligt. Vår tid på Märket började ta slut
Vi tackade för oss och på vägen tillbaka såg jag fisktärnorna söder på skäret
Där har de det bra
Sen hastade jag förbi de fastkedjade stenbumlingarna till höger om mig
Det tog bara en liten stund att ta sig till klippan där Bengt skulle landa på samma sätt som när han
lämpade av oss. Den här gången blev det inget spring-hopp ombord men väl ett lite hasande på
rumpan ner längs en klippa för oss som är småvuxna, ett stort kliv ner för de storvuxna, för att åter
nå avsatsen dit båten kunde komma och så ett snabbt hopp ombord.
Undan gick det igen .
I en enda våg måste alla ta sig ombord så att Bengt slapp ta om allt från början igen.
Bara någon minut senare såg vi Märket försvinna bakom oss. En kort stund senare syntes ingenting
alls. Hade jag verkligen varit till Märket eller var det en vacker dröm?
Ungefär halvvägs på vägen mot Eckerö träffade vi de här nyfikna gråsälarna.
Det blev många plopp opp och plopp ner för dem...
Vi tittade på dem och de tittade på oss .
Bara för någon dag sedan hade de varit runt 500 stycken
på samma ställe, berättade Bengt.
Nu fanns kanske ett femtiotal sälar där. Fina att se på.
En härlig stund fick jag vara med om ute på Märket.
Min dröm har gått i uppfyllelse.
Jag lever länge på dagen därute i havet, där gränsen mellan länderna är kringelikrokiga
och där havet kastar stenbumlingar över skäret när det är på det humöret.
Jag känner mig ödmjuk och mycket tacksam.
Lycklig.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Underbart inlägg och härliga bilder!
Tack Karin för att du delar med dig!
Jag känner till din känsla om att sugas med ner när man står högre upp. Också jag har känt det men inte nu längre.
Det är rätt vanligt skärgårdsliv för många av oss ålänningar att hoppa på båt och hasa ner för klippor. Vi har det i blodet på något sätt. Idag blir det ogräsrensning och plantering. Vattnade ett blomland igår kväll som behöver åtgärdas. Så det är lugnt Gunnel ! :)
Ja, det är många sälar i Österjön och givetvis så finns det både nackdelar och fördelar med det också. De ska ju äta och de äter friskt upp fisken som andra ska ha som sitt levebröd. Tack Anki för att du kom med till Märket!
Ingrid
Du hade nog fått hjälp att komma iland, utan tvivel. Många starka armar fanns tillgängliga. För dem som levde där ute var det en självklarhet att de inte kunde komma därifrån och dit som de önskade, men de lärde sig förstås att svepa med i vågen och att ta sig upp på hala klippor. Ett särskilt folk är fyrfolket, absolut. De blev gamla de också, precis som vi andra på torra land. Olyckor hände förstås, risken var stor, är stor därute bland vågorna i havet men olyckor händer överallt. Tänk bara på trafiken! Där lever vi farligt om någonstans annan. Sälarna är jättefina att titta på, kanske inte en fröjd för fiskarna som ska leva på fisket att ha den konkurrensen. Tack Ingrid!
Det är svårt att förstå hur livet kunde se ut på ett sånt där ställe, men som du skriver ger ju till exempel tapeterna en påminnelse om att det också var ett hem. Den idén ska jag förresten ta efter. I vårt hus i dalarna sparade jag de 10-12 lager tapet som jag kunde lossa utan att den gick sönder i alltför små bitar. De skulle passa fint ovanför ett par dörrar med en skyddande genomskinlig skiva framför.
Idén är fiffig, på det sättet ser man åren som har gått och hur tapetmodet har varit. Ett utmärkt bra sätt att dokumentera tillika som det blir ett fint historiekonstverk.
Men det där lilla skäret, där hade nog jag fått nippran. Även om havet är stort så vill jag nog kunna känna att jag tillhör landbacken. Men så intressant att läsa. Förstår att du gärna ville åka hit.
Fisketärnor, är det såna du har i headern också? Jättefina fåglar när dom inte skränar, men det kanske är andra måsfåglar som gör? Tycker dom har korta ben, de "vanliga" jag minns framför allt från salutorget i Helsingfors var ju långbenta i jämförelse! Tack för två helt underbara inspirerande inlägg! Kram
De var inte på Märket hela tiden, det fanns avbytare men säkert blev passen långa och längre än väntat många gånger om.
Ja, det är fisktärnor. De hade en liten koloni söder om byggnaderna som var deras häckplats och en skylt fanns som berättade att man inte skulle störa dem. Och gick man mot förmodan för långt så kom de i möte som små jaktplan. Tack Paula! <3
Märket, ja det stället har jag hört talas om, och även varit fascinerad över då jag sett det på kartor etc.
OCH nu har du varit där!
Helt underbara bilder! Jag skulle ha njutit så otroligt av den resan. Ja, älskat den!! Det där är jag i ett nötskal.
Fascinerande och vackra bilder från fyren. ja, vilken utsikt de har från fönsterna där. TACK för mkt trevlig läsning och ljuvligt fina bilder.
Vi hade så bra tur med vädret också när vi var där ute. Nu blåser det hårt och förmodligen skulle vi ha fått svårt att gå i land en dag som denna. Ja, nu har jag varit där, kan du tänka dig!
Tack Annika för att du kom med via min blogg ut till fyren!
Fyrar är jag fascinerad av och har besökt en del, men är så tacksam och glad över det du delar med dig från Märket och des historia. Tänk hur livet var här ute när det stormade.
Skulle jag få chansen att komma hit tog jag den givetvis.
Nu vet jag än mer om Märket så kommer jag inte dit får det gå bra ändå. För lite har jag ju varit där i och med att du delat med dig av de vackra bilderna och din kunskap. (Detta blir något för den åländske maken att läsa...)
Och tänk att sedan få se sälarna.
Ser fascinerande ut och visst är det något alldeles visst med fyrar. Har faktiskt aldrig besökt någon men det vore intressant vid tillfälle.
Vilken utsikt och så många intressanta detaljer inne i fyren.
Förstår om du lever länge på den upplevelsen.
Ha det gott!
Ja, jag är så glad över att jag fick möjligheten!
Fyrar fascinerar. Tänker på att ni kanske har möjlighet att ta er ut till Sälskärsfyr i sommar. Dit går det resor med jämna mellanrum, som man kan anmäla sig till. Cykelfärjan Silvana /Hägers i Skarpnåtö, gör trevliga färder dit. Vi har åkt med tre gånger under åren. Mycket vackert är där ute.
Sälarna förhöjde dagen, absolut. Roliga att se på, vackra djur.
För mig är havet och allt som har med det att göra en extra lunga på något sätt. Som ö-bo har man det i blodet. En rätt enkel ekvation. Märket har alltid varit en drömdestination, så länge jag kan minnas så därför känns det extrafint att ha varit därute. Jag vet ju att vädret bestämmer i högsta grad just där.
Ha det gott du med Anne-Marie!