På krigsstigen
Jag tycker om myror...eller muror som sonen sade när han var liten
Hässstmuror, nuckelpigor och helefanter var hans favoritdjur.
Mina också, men myror kan ju snudd på vara intriganta
Mitt i allt som jag håller en rätt vänlig dialog med dem om var de ska
vara utan att störa mig alltför mycket
så kan jag få i trådarna när det visar sig att de börjar
använda krukor för tomater i växthuset till att bygga sina stackar i.
De är ju så små att de kan ta sig in precis var som helst.
Under en längre tid, drygt två år, har jag försökt berätta för de små,
att växthuset inte är deras plats att vara i.
Men de slår bara dövörat till tycks det som och så gör de som de vill i alla fall
Förmodligen är det jag som ska masa mig iväg ut ur växthuset.
Lägg krukorna här bara så tar vi hand om dem, ungefär.
Men gå ut själv!
Jag har vattnat dem (myrorna), jag har grävt, rört om och stökat till,
lagt fat fyllda med vatten under krukorna men ingenting har hjälpt.
Jag har verkligen varit förarglig.
Jag tror att myrorna har anordnat simkurser för sina familjemedlemmar
för inte har jag sett att någon av dem har drunknat.
Kanske de har suttit runt blomfatskanterna och druckit upp vattnet?
Underskatta aldrig en myra!
Nu har jag överlistat dem har jag tänkt många gånger om...
Men så börjar tomatplantorna se förundrade ut, liksom lite slokörade.
Jorden de står i blir grovkornig, sandig, ser utarmad ut och blir
märkvärdigt lik en myrstack.
Mycket riktigt, de pyttesmåsmå svarta myrorna
har anlagt en hel by av små svarta jordhögar på blomfatskanten,
ungefär som om de var på camping och tältade.
Inne i krukan bor hur många som helst av dem bland rötterna på tomaten.
Camping-infon med alla bekvämligheter är inrättad där.
Till och med restaurang och barnkammare finns. Lagerlokal också.
De är inte lite fräcka tycker jag.
Undra på att tomaterna ser ut som de gör.
Ingen gillar att ha myrägg mellan tårna.
Så här har vi haft det myrorna och jag under minst ett par år....
I år är det jag som bestämmer, har jag tänkt.
Växthuset är mitt revir!
I går kväll rekognoserade jag.
Jag är på krigsstigen.
En inte alltför stor stack hittade jag utanför växthusets ena hörn.
Nu är den utgrävd och bortförd till den "djupa" skogen här invid.
Självklart så stretade de emot, men jag var obeveklig
och lade dövörat till i min tur. Kan de så kan jag, typ.
(Typ som Wilhelm säger titt och tätt till allting; mormodern är läraktig. )
Under hela dagen rustade och städade jag bäddarna i växthuset,
synade jorden noga, innan jag lade 2011- års bokföring och bokslut
som marktäckning i tjocka lager över alltihopa och ytterligare på det 36 fyrkantiga stenplattor.
Vill skatteförvaltningen av någon underlig anledning se redovisningarna
får de lyfta på plattorna ( 6 kg /st)
Men jag behöver inte spara det året längre så varför inte?
Jag sparar pengar istället. Marktäckningsduk kostar.
Hållbarhet är det också. Papper är bättre än plast och fungerar precis lika bra
Och jag är nästan säker på att eventuella myror som försöker återvända
tar till sjappen på direkten när de tror att de har kommit till skattebyrån.
Det finns många, många siffror under de där plattorna, jag lovar.
Så stolt och glad jag var när jag hade jobbat som en flitig myra i flera timmar.
Nu var det bara mittgången mellan bäddarna kvar att reda upp.
Haha...jo vad hittar jag väl där ?
Ännu mindre myror än de redan pyttesmåsmå.
De här var pyttepyttesmåsmå.
Nå, nu bor de också i skogen...
Hoppas jag.
I år ska tomat-och gurkplantorna inte behöva stå ut med myrägg mellan tårna.
Det har jag lovat dem.
******************************************
Headern visar stackmyrorna som har byggt sig ett bamsehem i vår Nakenhäck (häggmispeln)
men de håller sig i alla fall på utsidan, så de må hållas. Jag har lagt upp en vit flagg så de vet att vapenvila råder. Åtminstone den här sommaren till....
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Hässstmuror, nuckelpigor och helefanter var hans favoritdjur.
Mina också, men myror kan ju snudd på vara intriganta
Mitt i allt som jag håller en rätt vänlig dialog med dem om var de ska
vara utan att störa mig alltför mycket
så kan jag få i trådarna när det visar sig att de börjar
använda krukor för tomater i växthuset till att bygga sina stackar i.
De är ju så små att de kan ta sig in precis var som helst.
 |
| Bild lånad från nätet, vet ej upphovet |
Under en längre tid, drygt två år, har jag försökt berätta för de små,
att växthuset inte är deras plats att vara i.
Men de slår bara dövörat till tycks det som och så gör de som de vill i alla fall
Förmodligen är det jag som ska masa mig iväg ut ur växthuset.
Lägg krukorna här bara så tar vi hand om dem, ungefär.
Men gå ut själv!
 |
| Stora växthuset under bearbetning. Snart är det klart för inflyttning...myrorna är väck! |
Jag har vattnat dem (myrorna), jag har grävt, rört om och stökat till,
lagt fat fyllda med vatten under krukorna men ingenting har hjälpt.
Jag har verkligen varit förarglig.
Jag tror att myrorna har anordnat simkurser för sina familjemedlemmar
för inte har jag sett att någon av dem har drunknat.
Kanske de har suttit runt blomfatskanterna och druckit upp vattnet?
Underskatta aldrig en myra!
Nu har jag överlistat dem har jag tänkt många gånger om...
 |
| Den simmande myran är lånad från nätet |
Men så börjar tomatplantorna se förundrade ut, liksom lite slokörade.
Jorden de står i blir grovkornig, sandig, ser utarmad ut och blir
märkvärdigt lik en myrstack.
Mycket riktigt, de pyttesmåsmå svarta myrorna
har anlagt en hel by av små svarta jordhögar på blomfatskanten,
ungefär som om de var på camping och tältade.
Inne i krukan bor hur många som helst av dem bland rötterna på tomaten.
Camping-infon med alla bekvämligheter är inrättad där.
Till och med restaurang och barnkammare finns. Lagerlokal också.
De är inte lite fräcka tycker jag.
Undra på att tomaterna ser ut som de gör.
Ingen gillar att ha myrägg mellan tårna.
Så här har vi haft det myrorna och jag under minst ett par år....
 | |
| I lilla växthuset står alla plantor och väntar på att bli omplanterade i en egen kruka, myrbefriad. |
I år är det jag som bestämmer, har jag tänkt.
Växthuset är mitt revir!
I går kväll rekognoserade jag.
Jag är på krigsstigen.
En inte alltför stor stack hittade jag utanför växthusets ena hörn.
Nu är den utgrävd och bortförd till den "djupa" skogen här invid.
Självklart så stretade de emot, men jag var obeveklig
och lade dövörat till i min tur. Kan de så kan jag, typ.
(Typ som Wilhelm säger titt och tätt till allting; mormodern är läraktig. )
Under hela dagen rustade och städade jag bäddarna i växthuset,
synade jorden noga, innan jag lade 2011- års bokföring och bokslut
som marktäckning i tjocka lager över alltihopa och ytterligare på det 36 fyrkantiga stenplattor.
Vill skatteförvaltningen av någon underlig anledning se redovisningarna
får de lyfta på plattorna ( 6 kg /st)
Men jag behöver inte spara det året längre så varför inte?
Jag sparar pengar istället. Marktäckningsduk kostar.
Hållbarhet är det också. Papper är bättre än plast och fungerar precis lika bra
Och jag är nästan säker på att eventuella myror som försöker återvända
tar till sjappen på direkten när de tror att de har kommit till skattebyrån.
Det finns många, många siffror under de där plattorna, jag lovar.
Så stolt och glad jag var när jag hade jobbat som en flitig myra i flera timmar.
Nu var det bara mittgången mellan bäddarna kvar att reda upp.
Haha...jo vad hittar jag väl där ?
Ännu mindre myror än de redan pyttesmåsmå.
De här var pyttepyttesmåsmå.
Nå, nu bor de också i skogen...
Hoppas jag.
I år ska tomat-och gurkplantorna inte behöva stå ut med myrägg mellan tårna.
Det har jag lovat dem.
******************************************
Headern visar stackmyrorna som har byggt sig ett bamsehem i vår Nakenhäck (häggmispeln)
men de håller sig i alla fall på utsidan, så de må hållas. Jag har lagt upp en vit flagg så de vet att vapenvila råder. Åtminstone den här sommaren till....
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Ingrid som önskar dig och Uffe en skön och vilsam helg. (Jobba inte för mycket!)
Dina myror kanske tar utedörren? Så gjorde våra som också gjorde räder på köksbordet, tills vi kom på att de kom utifrån in i långa rader...de behöver knappt någon öppning alls att ta sig igenom. Kanel är bra som myrbekämpning, har läst om det och att folk är nöjda.
Jag önskar dig och Kenth en likadan helg! Nej, jag jobbar bara lagom mycket ;)
Ja, det är nog ett ständigt myrornas krig här också. Nu har vi dem alla på utsidan i alla fall. Tror jag.
Gräva bort och bära ut i skogen är jobbigare men mer effektivt. Hoppas dom inte hittar tillbaka!
De här myrstackarna var inte särskilt stora ,men den vi har i häcken heter duga. Behöver förmodligen grävskopa för att få bort den annars blir det många skottkärror fulla.
Idag har i alla fall inte en enda liten myra visat sig i växthuset, så jag tror att jag har lyckats bära bort dem alla. Vi hoppas på att de inte hittar tillbaka men de är ju myror...mitt i allt så försöker de inta krukorna igen.
Kanske de nu förstått det.
Jag gissar att vi alla och envar har vissa liknande erfarenheter av myror. På olika sätt. Ja, nu har jag givit både myror och plantor och mig själv en chans. För tillfället är växthuset myrbefriat. Myrorna förstår nog inte, tror jag...jag räknar med att de också är på krigsstigen och vill komma åt det här hållet igen. Men jag är beredd ;)
Ha en fin lördag på din ö! kram
Myrorna är nyttodjur men när de bestämmer sig för att bo där de inte ska bo så får de gratisskjuts till skogs (faderalla). Varg har vi här också just nu, minst tre, björn inte. Undrar om det har med att skogarna försvinner? Eller att de har blivit för många? Naturligtvis så är det inte roligt att ha vilda rovdjur i sin närhet, de hör hemma i de djupa skogarna.
Ha en fin lördag du med Lisbet, på din ö! Kram