Sköna vinterdagar

    Ja, det har vi just nu.
    Lagom med snö och lagom kallt.
    Det vita lyser upp som kontrast till allt det mörka som har varit en längre tid
    Det piggar upp och ljuset återkommer lite mera för varje dag som går

    Ca ett hundratal gulsparvar förser sig med havre ur  kärven som vi fick till julen som gåva.
    Varje dag. 
    Det tog ett tag innan den blev välbesökt, så jag var snudd på att ta bort kärven.
    Jag trodde helt enkelt att det inte fanns ett endaste litet havrefrö kvar i den.
    Lyckligtvis så fick jag inte ändan ur vagnen och nu visar det sig att det
    finns mycket mat för de små bevingade att äta upp ännu. 

   Vid rådjurens matplats samlas de också, de gula flockfåglarna. Det var egentligen där
   de visade sig första gången för ett antal år sedan och sedan dess har de återkommit så snart
   vi har lagt ut havre åt rådjuren och gulsparvarna.
   Varifrån de kommer har vi alltid undrat över, men någon skvallrar tydligen
   Djungeltelegrafen fungerar. Vips så är de här!

   Gulsparven är en rätt vanlig fågelbordsgäst för övrigt.
   Den lever av insekter och frön men är en av få fåglar som äter havre.
   Jag skulle våga påstå att de älskar havre.
  
   Jag googlade på namnet gulsparv och fann följande skrönor om den söta lilla sparven:

"Trots sin skönhet och sitt beskedliga väsen har Gulsparven blivit föremål för mycket ovilja i många länder. I Skottland säger man att han har fans blod i sina ådror. Han kallas också för djävulens fågel, som varje morgon i maj får tre droppar blod från hin håle. Därför river man ner hans bo så fort tillfälle ges och barnen skriker så snart de får syn på honom. Över hela Skåne och delar av Småland och Halland har man trott att, flyger en Gulsparv över taknocken just då man stiger upp, och innan man fått lägga sängdynan till rätta efter sig, får man gulsot. För att få bot får man äta en stekt Gulsparv eller också koka ett hönsägg i den sjukes urin och sätta upp ägget på taket att ätas av fåglarna. Trots faran för gulsot har man dock överallt varit rädd om Gulsparven. I trakterna runt Lund ansågs det lika illa att döda en Gulsparv som att skjuta en stork. Fågeln kom också med ett glatt budskap varje år, ty enligt folktron var han den första fågeln som förkunnade vårens ankomst. I Danmark hette det, att när Gulsparven kom var det tid att så korn."

 Jag tröstar mig med att jag hade gulsot som nyfödd så jag klarar mig säkert om sparven flyger
 över vår taknock. 😏

  Fasanerna och koltrastarna hör till den dagliga bilden. Här är de och pickar i sig frön med jämna

  mellanrum.

       Sidensvansarna gjorde besök i dagarna två och lämnade mängder av visitkort i form av
       rosa blaffor på bilen. För första gången fick jag veta att man också kallar sidensvansen
       till silverklocka p.g.a. det plingande lätet. Själv tycker jag att de ser ut som små punkare

                                                  Blåmes, svartmes, talgoxe,
                                                  pilfink, domherre, steglits
                                                  och nötskrika kommer hit
                                                  varje dag

 
    Rost och snö är vackert eller hur?
    Förmodligen är det kontrastrikedomen
    som fångar ögat och sinnet


    Ja, till och med ett litet förfall
    av annat slag kan plötsligt  bli riktigt vackert

    I alla fall i mina ögon.
    Snart står man och rycker och sliter i allting
    som ska städas bort när våren gör sig mera
    påmind.
    Men inte än på ett tag.
    Tack och lov!
    Nu får vintern vara här !

   Isen har lagt sig på innervikarna. Jag tycker om vinter. Också.
   Faktum att jag tycker om alla årstider. Det är härligt med mångfald.
   
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska