Äventyret framtiden

 Det är dags för LillaSysters färggranna fredag igen. Så tiden behagar rusa iväg !!  Jag bidrar med färger av den här karaktären idag... Det har varit karneval och här kan folk verkligen roa sig kungligt, trots att det är en republik vi lever i.           Alla foton har jag inte tagit själv som synes. Färggranna halsdukar/sjalar som jag stickade när vi var i El Palo i februari-18. De får hänga med idag. Sedan sålde jag halsdukarna i gassande soligt sommarväder.. Tänk att de gick åt trots värmen/hettan.🤔     Utsikt mot Medelhavet, då vi bodde i El Palo. El Palo är en förstad till Malaga.           Jag avslutar den färggranna dagen med frukt och grönsaker som inhandlades igår...                                           En fin fredag önskas er alla!                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

För en vecka sedan berättade jag om hur jag blev bankfröken . I dag fortsätter jag men lite högre upp i bankhuset.  En dag, så där mitt i allt och helt oväntat för min egen del, fick jag besök av en annan bankanställd kvinna, som hette Pirkko och en av de yngre nya direktörerna på banken, Edgar. Jag minns ännu hur de såg ut när de kom gåendes på väg mot mitt skrivbord, glatt diskuterande. Jag tittade upp just för att de hade så ljusa glada stämmor. Plötsligt så stod de där hos mig och frågade om jag kunde tänka mig att börja på marknadsförings-och reklamavdelningen som då var helt ny och i sin linda.  Fotot av konstnären Guy Frisk är Ålandstidningens   Jag måste säkert ha sett förvånad ut för varför skulle just jag vara den som kunde passa in där? Men  Pirkko var gift med konstnären och min tidigare teckningslärare Guy Frisk i Lyceét så hon "visste nog att jag kunde det där med att teckna och måla." ( en överdrift). G. Frisk ville att  jag skulle fortsätta som privatelev

Som redan är sagt många gånger om ; jag har ett stort fotoarkiv och jag ger mig någon gång nu och då en stund för att titta igenom det för att ta bort sånt som bara ligger där och "skräpar". Jag dammar av helt enkelt men tillika gräver jag ner mig i det jag har tagit foton av tidigare. Ibland mera, ibland mindre En tidig morgon för ett tag sedan när jag inte kunde sova så uppehöll jag mig i arkivet igen, där jag hittade foton av radband som jag tog när vi var på Kreta under tidig höst -17.  Utanför en affär i Rethymnon , stod innehavaren på utsidan med sitt radband i handen.  Jag gick förbi och blev fascinerad, intresserad och praktiskt tänkande. Vad händer egentligen inom mannen som tycks räkna pärlor i en mycket snabb takt.  Han kan väl inte hinna be i den takten? Så gick mina tankar då när jag hörde rasslet från pärlorna.    Radbandet såg ut att vara av bärnsten, men kunde likväl ha varit av plast eller glas. Rav betyder bärnsten på fornnordiska- ett material som var vanli

Det är rätt länge sedan nu som jag skrev om RIM-bygget på andra sidan gränden. De, männen som jobbar där har knappt synts till alls men lite mera börjar det hända på utsidan nu igen. Nu är finliret på gång verkar det som. Som det var tidigare när man såg förändringarna från dag till dag, från stund till stund är det inte just nu och det påverkar förstås fotograferandet en del.  De få foton jag har tagit sedan den 23 januari då jag senast gjorde ett RIM-ligt inlägg ska jag i alla fall visa.  Det roliga är att ni är flera som frågar om hur det går här på andra sidan gränden och givetvis så ska jag försöka återge det efter bästa förmåga. Det är lite onödigt av mig att kommentera det som  bilderna redan talar om i sitt tydliga språk.  Det muras, det tapetseras med fuktspärr ( heter det så?) , det armeras, det tas ner stöttor... De är på gång men de hörs mera än de syns även om de börjar synas lite lite mera för varje dag som går. Det är jag själv som  har varit ganska osynlig den sista tid

när jag tände lampan i köket. Den ena LED-lampan i kupan slocknade, tändes igen och var allmänt vimsig. "Nu måste jag byta lampor i taket" , sade jag åt Uffe. Mitt i allt så lyste lampan hur bra som helst? Den andra LED-lampan fick nojan, blinkade, slocknade, tändes och så där  höll det på en stund. LEDlamporna turades om att blinka, slockna, tändas. Ungefär som om de hade ett gnistrande samtal med varandra. Förundrat stod jag där under hela härligheten och tittade med stora ögon på spektaklet i taket Så lugnade sig allt, lamporna fungerade perfekt igen men hade fått sällskap av någon därinne i kupan. Någon som rörde sig än hit, än dit.  En stor kackerlacka kom in via elledningen i taket! - "Allt ska man vara med om också" , sade jag och förmodligen tänkte kackerlackan detsamma om den kunde tänka alls efter färden via elledningen ner i lampkupolen. Den var i säkert förvar därinne, jag antog att den inte ville ta sig ut samma väg som den hade kommit in. Jag höll ögo

 Bloggvännen BP bjuder upp till en skyltsöndag idag igen och jag hänger med .... Nehej, det är inte alls på andra sidan gränden det här. Ibland undrar jag om jag är förföljd av RIM eller om jag är förföljaren?  Jag var på väg till kursen i portugisiska ....då vi bodde på hotellet för en dryg vecka sedan.      Just det, jag är på väg ner till hamnen och Avenida do Mar...Ett bygge är på gång..              Vad ska det byggas här då?      Så mysiga skyltar de  har. En violin, en flygel, en stor stor sal och så RIM 25 år. Den dagen då RIM fyllde år minns jag bra, den 12 september - 23. Ett fint minne. Vi fick en liten del av festligheterna serverade oss, vi också. Mycket goda...men det var hemma på gränden det och inte här förstås. Någon gång i framtiden hoppas jag att jag kan besöka det här stället när det är färdigbyggt. En konsertsal, ett konserthus är på gång, här ska det bli musik. Jag fick till en lyftkran åt dig också BP eller vem som nu fick till den...det är frågan det 😉. Jag to

Jag hoppar på tåget idag igen, tillsammans med  lokförare Åke  och alla de andra som känner för det.  Längst ner i inlägget har jag länkat till de andra som brukar hoppa på tåget.      Dagens destinationsord är SNÖ. Som var och en säkert förstår så är det svårt för min del att hitta     snö på Madeira. Jag har varit med om snö även här men jag har inget foto att visa er.       Vi stod i Monte, lite högre upp här i periferin när bilar i rad kom körandes som i yra, glädjeyra.      På varje motorhuv fanns en liten snögubbe. Barnfamiljer hade varit uppe i bergen och njutit av snön     som hade fallit. Det är några år sedan det hände. Ja, ibland snöar det här också men då på höjderna.            Så jag söker mig till Åland och till snövidderna där istället.      Arkivet är rejält fyllt av snöiga vyer.      En eftermiddag i slutet av februari några år bakåt i tiden så      smekte solstrålarna snön en stund innan det blev mörkt. Bilden ovan visar hur det såg ut.     Lite trösterikt är det at