Annandagsfunderingar

U och jag pratade om våra jular som vi hade som barn. Vi är jämngamla så vi har liknande erfarenheter även om de var "lite efter" i Helsingforstrakten i jämförelse med Mariehamn på den tiden.😉 

Skämt åsido, det var en viss skillnad på Åland och på fastlandet av geografiska och kulturella skäl. Åland ligger närmare Sverige än vad det ligger fastlandet. Vi var influerade av Sverige, Helsingfors av Ryssland. Det kände jag själv av många år senare när jag steg i land i Helsingfors för första gången. Det tsaristiska fanns fortfarande påtagligt kvar där under den senare delen av 1900-talet. Nå, det är inte det jag skulle prata om egentligen men en viss bakgrund kan vara bra att känna till för den oinvigde. 

Orsaken till våra diskussioner var att jag gick till grannen med färskt bröd (jag bakade bolo do caco)  senaste måndag och blev på stående fot inbjuden för att se på alla deras juldekorationer. Bara det är en stor ära i sig. 

Att vi bor i ett katolskt land går det inte att ta miste på. Änglar, madonnor, Jesusbarnet i flera olika storlekar, små och stora krubbor, allting var väldigt vackert dekorerat. En julgran med blommor och glitter. Färggrant, guldigt, glittrigt ... Det var otroligt fascinerande att få vandra där tillsammans med dem från rum till rum och se på all myckenhet de har dekorerat sina rum med. På sätt och vis var det som att befinna sig själv i en krubba. Mycket olikt mot vad jag är van med från mina egna jular även om vi firar julen av samma orsak. 

Sen kan man förstås undra varför vi firar jul nu för tiden. Det borde ju vara till minnet av födelsen i Betlehem. Men en ny religion tar fäste mera och mera och den heter kommersialismens/materialismens jul. Bling,bling-jularna gäller alltmera! Även här på Madeira tar det amerikanska över mera för varje år som går. Mycket likriktas, mycket av det äkta hantverket kommer i skymundan av alla julsaker, prydnader etc. vilka till stor del tillverkas i Kina men med USA som förebild. 

Är jag orättvis nu? Jag tror inte det.  Allt är i omvälvande förändring. Julstämningen försvinner för oss vuxna, jag har pratat med många om den här saken. 

Vi blir själva som blinkande stressande julrobotar som bara tänker köpa, köpa, köpa . Lycka, trygghet, närhet, kärlek? Tommare blir vi invärtes om vi inte tänker till i tid, stannar upp och funderar på vart är vi på väg? Jag ska inte gå in på mina funderingar mera än så här, det räcker gott och väl ändå. Jag går så lätt igång. Jag behöver inte ens smörjas..😉

Vi diskuterade mycket av allt detta här hos oss men hamnade slutligen i våra barndomar, var för sig. En gemensam nämnare vi hade var att det kändes fint att fira jul för att våra pappor var lediga och hemma.

Den känslan var så fin och så hel. Då var det jul. Det var det allra viktigaste. Att papporna var hemma. De jobbade som bara den för att få ekonomin och familjelivet att fungera. Mammorna var hemmafruar och hade ingen lön så männen fick ligga i lite extra. Eller mycket extra..U:s pappa hade två jobb på gång, min detsamma. Det var inte några 42 timmars veckor på den tiden...

Sen kom vi in på julmaten och där skilde vi oss åt rejält.

 U. måste smaka på alla sorter och väluppfostrad som han är så gjorde han det. Han åt t.om. grisfötter... (som han faktiskt tycker om) 

Jag måste smaka på allt jag också men jag gjorde det inte. Strejk utlystes per omgående vad gäller mina matliga intag. Aha, du var bortskämd fick jag veta. Nej, jag var inte bortskämd men jag åt ändå inte. Skulle någon (min mor)  ha försökt få mig att äta så hade det ändå inte lyckats. Ibland kan jag verkligen hålla munnen fast, knipa ihop. Sån var jag, sån är jag.

Jag minns mina barndoms julmiddagar som potatis med skinka och ingenting mera än så, ev. lite sviskonkräm med grädde till efterrätt. 

Det tog rätt många år innan jag åt en köttbulle till jul och det gjorde jag hos min moster då morotslådan samtidigt gjorde intåg i min magsäck. 

Men nej, jag är fortfarande lite strejkande...jag äter julmat men är inte den som springer till julbordet precis, fastän jag gärna lagar maten. Jag håller mig gärna till den sidan av julbordet där det finns fisk nu för tiden. 

Grisfötter kommer inte upp på vårt julbord även om jag kan tänka mig att tillreda sådana för U:s skull. Men inte till julen, utan någon annan gång. 

Det är ingen som helst svårighet att få tag på grisfötter, trynen, öron, spenar etc.. men tillsvidare har jag tittat åt andra hållet i charkuteridiskarna. Jag fortsätter nog att göra så också.

Och vad hade vi på julbordet själva i år, den 24 dec.? Julskinka, rökt lax, gravad lax, löksill, senapssill, sillsallad, potatis, ägg, en rödkålssallad, tomater, gurka, broccoli och våra vänner hade Janssons frestelse, hovmästarsås, senap och glögg med sig. 

Den 25, igår på juldagen åt vi Carne vinho e alhos, med kokta morötter, broccoli, chu chu och gröna bönor och till det bolo do caco med vitlökssmör. Till efterrätt frukter av olika slag från Madeira och till kaffet bolo do mel ...

Det blev aldrig tid att baka Bolo do Rei...tyvärr.

Det var Madeira som gällde igår när vi hade besök från Island.

Nu stoppar jag funderingarna här. 

 

Idag varvar jag funderingarna med de "sista" julkrubborna som barn och ungdomar här i Funchal har gjort av returmaterial.. 

Ha en fin annandag jul alla!

                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira